Det kan vara lätt att köpa mediciner och kosttillskott på nätet. Men var försiktig så du inte blir lurad. Här kan du läsa hur du undviker falska läkemedelssajter.
Jag började må dåligt på riktigt, tillslut hamnade jag i en depression. Jag tappade aptiten och gick ner i vikt. Jag drog mig undran från kompisar och fritidsaktiviteter, jag fick oftare migrän och magont. Jag hade även tankar "Vad är det för mening med livet om jag ändå ska må såhär?" Eller " Allt blir bättre om jag dör". Och jag skämdes över det. Jag skämdes något så fruktansvärt över mina tankar. Jag började även dra mig undan från familjen. Jag längtade tills kvällarna då jag kunde vara själv och ingen pratade med mig.
Jag började träna mig i meditation, som sagt, och märkte oerhörda effekter på mitt mående. Inte bara att jag märkte det, människor jag har pratat med säger att de upplever att jag har blivit en gladare och lugnare person.
Jag funderar på att gå till våran skolkurator någon dag och se hur det känns. Men när ska jag ha tid med det? Och tänk om det bara blir konstigt och jag sen ser henne på skolan?
Tänk på att de som jobbar där är vana vid att hjälpa ungdomar, bland annat med pinsamma frågor. Det är deras jobb, och jag måste säga att de gör sitt jobb förvånansvärt bra.
I 8:an var jag på gränsen till anorektisk, och jag gillade det. I 7:an skadade jag mig, och hela min kompisgrupp mådde psykiskt dåligt. I 8:an var det som värst, men det var först i 9:an som jag försökte ta tag i mina problem.
Hon hjälpte mig verkligen och jag är så tacksam. Men efter några veckor började jag känna känslor för henne och jag började bli nervös och blyg att prata med henne. Jag var småkär kan man säga, asså jag kunde inte vara ihop med henne men jag älskade hennes kramar.
Jag älskade mat godis och allt sånt. brydde mig inte alls, jag har alltid tyckt det varit fint med att vara lite mullig liksom. Men något tog över i mitt huvud.. jag styrde inte längre.
