Ta hjälp i tid!
Att må allmänt dåligt tar på krafterna, för vem orkar må dåligt hela tiden? Det finns många som mår dåligt av olika orsaker och ingen kan veta hur det är att må så dåligt som en person gör för man kan inte uppleva det med samma ögon och samma känslor. Vänner, familj, skola etc. är stora faktorer till varför någon kan må dåligt.
I mitt fall är det allt tillsammans. En sak började gå dåligt när jag var 6 år och sen dess har jag haft mina motgångar men jag får inte glömma de stunder som faktiskt var bra. Men mår man dåligt kan det vara svårt att se bort det dåliga och enbart se det som är bra.
I mitt fall började allt vid 6 års ålder, min mamma dog. Jag såg henne dö. Detta sitter fortfarande kvar i kroppen men framförallt i mitt hjärta. Varje dag ställer jag frågor till mig själv som jag vet att ingen kan besvara. Detta gör att varje dag gräver jag ner mig i ett svart hål för att jag inte vet vem jag ska prata med. Vem kan svar på mina omöjliga frågor som inte går att besvara?
Detta var bara början, efter det började åren med mobbning och slag. Jag blev slagen en gång, men det var en gång för mycket. Jag blev sparkad två gånger, men det var två gånger för mycket. De fula orden, de fula kommentarerna och de dömande blickarna gjorde att självförtroendet sjönk till -100. Jag byggde upp en mur. Jag slutade att utvecklas psykiskt, jag hamnade efter i den psykiska utvecklingen. Iallafall var det så mina psykologer på BUP förklarade det. Jag stannade upp, Utvecklades bara fysiskt.
Mobbingen fortsatte i 8 år, trots försöken att stoppa det. Efter de åren vände det, jag fick vänner igen. Sen 2 år senare började jag på en ny skola med helt nya människor. Jag hittade en grupp vänner som jag nu 2 år senare har förlorat. Jag har en riktig bra vän. En. Resten är vänner jag kämpat för att få komma nära, men jag har fortfarande inte lyckats. Allt för att jag ägnat tid åt "vänner" som ansåg att jag var en dålig vän som bara utnyttjade. Jag ägnade mer skoltid åt dem än åt mig själv.
Och då blir jag kallad för en dålig vän. De utnyttjade MIG! Jag hamnade efter i skolan, och det ända jag får höra är "plugga mer"... och vilka får jag höra detta av? Jo mina föräldrar, de två som ska stötta mig anser att jag inte gör tillräckligt. Detta har jag fått hört så många gånger att jag börjar tro på det.
Alla bråk och tjafs som sker på hemmaplan håller jag för mig själv, ingen får se mig bryta ihop. Jag kan berätta kort om vad som händer men i det stora helar är jag tyst. Jag pratar knappt med pappa vissa dagar och jag ska vara glad om jag och min styvmamma kan hålla sams en dag. Alltså jag firar då det har gått en vecka utan bråk eller tjafs, hur ofta händer det? Ja sist var det då mina föräldrar var i Rhodos och jag var ensam hemma en vecka. Då var det lugnt.
Trots allt detta kämpar jag på men orken att kämpa börjar rinna ut i sanden. Orken att fortsätta utan att skita i allt är snart slut.
Jag skulle ALDRIG göra något för att skada mig själv, men förstå mig rätt... Att kämpa 100% av dagarna tar på krafterna. Vem ska jag prata med? Jo min enda riktiga vän. Hon finns där för mig i vått och torrt. Utan henne skulle jag inte sitta här och skriva detta, jag skulle ligga i sängen och sova dag och natt, jag skulle ha gett upp.
Detta låter som att jag bara sitter här och tycker synd om mig själv men jag lättar bara lite på hjärtat. Ingen är ensam om att må dåligt och detta är just min anledning eller anledningar till varför just JAG mår dåligt. Jag ber om ursäkt ifall jag försöker låta värst av alla men lugn jag är långt ifrån den som mår sämst. Jag har bra stunder i livet och jag har en bra vän.
Mitt råd till alla er därute, be om hjälp! Vänta inte som jag gör, vänta inte in i det sista. Ta hjälp av någon vän eller någon som finns där för dig. Jag lovar dig, det finna alltid någon som skulle gå genom eld för att rädda dig.
Tänk på de bra saker som hänt i ditt liv, ta vara på de stunderna. Jag försöker vända på mitt liv, gör det du också!
