Onlinemottagningar - digitala ungdomsmottagningar

Det känns konstigt och nästan lite pinsamt att skriva till skolkuratorn för att jag har typ aldrig pratat med någon om mina problem förut.

På senaste har jag tänkt mycket på vad som händer efter döden och får riktig panik på när jag tänker att allt kanske bara försvinner. Har aldrig vågat varken prata eller skriva om det.

Jag har mått dåligt men jag vågar inte söka hjälp eller ens prata om det, vad ska jag göra?

Jag har inget konkret som jag tror är fel. Är mest bara lite nojig och nyfiken då jag inte vet hur det ska se ut.

Min mamma har ett behov att alltid vilja ha rätt. Hon tror alltid att hon vet bäst. Jag gör så mycket så hon ska tycka om mig, det känns som att hon bara vill bli av med mig.

Varje gång vi gör någon muntlig uppgift i skolan får jag typ panik eller vad man ska kalla det, jag börjar skaka, ont i magen, blir yr, hyperventilerar och allting.

Jag pratar sällan med mina föräldrar för jag undviker konversationer och när jag väl hamnar i en konversation så försöker jag döda den så snabbt som möjligt.

Jag vill söka hjälp för mitt mående men jag kan inte prata med mina föräldrar om det och jag litar inte riktigt på psykologer.