Egna berättelser

Inom loppet av några månader förstod jag att två av mina närmaste vänner mådde psykiskt dåligt på olika vis. Så här kommer tips till er som är rädd om en vän.

Jag försöker andas genom näsan, prata med mina föräldrar, och min pappa stryker mig över huvudet samtidigt som han berättar en historia från barndomen.

Det började med att vi skulle sova över hos mig. Vi gick upp till mitt rum och la oss i sängen. Sedan satte vi på teven. När filmen var slut började vi strula. Vi hade haft allt annat än sex. Hon låg på mig och drog av mig mitt linne. Jag kämpade inte emot. Vi fortsatte kyssas samtidigt som fler och fler klädesplagg åkte av ...

Jag är en CIS tjej och identifierar mig som bisexuell/lesbisk-ish. Det är komplicerat. Sedan förra året har jag blivit mer och mer delaktig i HBTQ+ samhället och velat gå på Pride, leva öppet i min sexualitet och så vidare. Ungefär samtidigt som jag förstod att jag inte var straight, kom min bästa vän i fotbollslaget också ut som bi. Jag blev så glad och började prata med henne direkt, men det här alltid varit klart att vi bara är vänner.

En gång hade vi fest hemma hos min kompis bror. Det kom många och vi hade jättekul och jag träffade en kille där som tyckte om mig och vi låg med varandra (jag var oskuld). Jag gick hem vid 10, men innan jag skulle gå så fråga han mig om min snap och pussade mig.

Vi har typ en ide om att han ska flytta till min stad efter han tar studenten. Men... det är om 3 år.

Vi bodde grannar och var med varandra hela tiden. Hon är två år äldre än mig så hon är 14 fyller 15 detta året och jag fyllde 13 för inte så länge sedan.

Det kanske låter som att det är kul att vara särbegåvad, men så är det inte. När jag var 4 år lärde jag mig att läsa och har sen dess läst jättemycket.