Egna berättelser

När jag utforskade med mina fingrar lyckades jag aldrig komma in. Inte för att det var smärtsamt, utan för att jag verkligen inte kunde hitta vart jag skulle komma in. Jag försökte med tampong i timvis utan att komma någonvart.

"Vadå, är du bög eller?". Ja, det är jag sa jag stolt. Han kollade konstigt på mig och trodde jag skojade. Jag pratade på om min läggning och sa att jag hade känslor för honom. Han såg helt förskräckt ut. men sen kom orden. Han sa att han älskade mig. Att enda anledningen till att han säger massa dumma saker är för att han skäms. Han vill inte att folk ska döma honom. Så jag lovade att hålla det hemligt.

Jag skakade. För att ni ska förstå har jag arbetat med en teatergrupp med barn som har nån form av hjärnskada eller liknande. Och jag har varit så arg när jag hörde vad A sa. Jag har varit så arg att jag började stor böla. Blev varm i kroppen och knöt näven. Tror nog aldrig jag har blivit så arg nån gång. Att säga så till nån är för mig lika fel som att mörda nån. Jag vände på huvudet och spände in mina ögon i hennes och höll kvar den där. - Vad säger du? Hur har du ens mage att uttala dig så? Sa jag. - Du, lägg dej inte i detta! Inte din sak att lägga dej i! svarade A.

Jag blev gravid när jag var 14 år och killen och jag var inte kära. Jag var ju bara 14 år !!! och inte redo att bli MAMMA för resten av mitt liv. vill plugga och resa och hitta den stora kärleken och få ett bra liv. Jag åt ett dagen efter piller och sedan kom mensen så jag trodde att det nu var över. Men jag glömde att göra ett graviditets tre veckor efter pillret så det visade sig att jag fortfarande var gravid. Jag fick panikångest. JAG VILLE INTE BLI MAMMA. JAG VILLE INTE HA BARN! Jag ville och vill vara en glad ungdom och leva livet. Jag gick till läkaren och gjorde en abort. JAG ÅNGRAR INTE ABORTEN! NU LEVER JAG OCH FÅR VARA SOM ALLA ANDRA TONÅRINGAR OCH HA KUL. Barn skaffar jag sen när jag kanske är 30 och blir jätte kär med någon jag vill ha band med hela livet.

Jag bestämde mig för att jag skulle till en pridefestival. Min mamma skulle med, men hon delade inte riktigt min hype, så jag ringde kompisen från fotbollen. Hon ville med till 100%.

Jag och en kille snapade ett tag och han bodde i en annan stad. Vi pratade o efter ett tag ville han ha bilder.

Det går att hitta glädjen igen, även fast det är svårt att tänka så när man mår som sämst.

Jag hade tur som hade internet men jag har läst så många historier om människor som trott att det var något fel på dom. Som gett sig in i giftiga förhållanden för att fixa sig själva. Vi måste ta upp asexualitet mer, så att inte en människa till tror att dom är trasiga.