Egna berättelser

Till en början var han supersnäll, trevlig, kanske lite blyg men jag fick fortsatt göra som jag ville. Cirka 7 månader in i vårt förhållande började han på olika sätt kränka mig.

Efter flera år av sökande och ifrågasättande visste jag vad min sexuella och romantiska läggning var och det har nu gått cirka ett år sedan jag kom ut som lesbisk och asexuell. Jag var öppen och stolt om att jag gillar tjejer. Men sedan hände det, jag började ifrågasätta min könsidentitet.

När jag onanerar så är det som att jag försvinner i min egna lilla värld och jag tappar bort tiden. När jag började onanera så kunde jag inte sluta (jag började för ca 1,5 år sedan) jag såg alltid fram emot de kvällar då mina föräldrar skulle jobba sent eller de dagarna då jag var "sjuk" och dem skulle till jobbet, för det var ju då jag var HELT ENSAM. Då kunde jag titta porr med hur hög volym som helst eller stöna hur högt jag ville/kunde.

När jag utforskade med mina fingrar lyckades jag aldrig komma in. Inte för att det var smärtsamt, utan för att jag verkligen inte kunde hitta vart jag skulle komma in. Jag försökte med tampong i timvis utan att komma någonvart.

Det är inte någon skam i att söka hjälp, det är rent av modigt! DU förtjänar att må bra, även om det inte alltid känns så.

Det var ingen som berättade för mig vad som var rätt eller fel. Alla trodde väl att eftersom jag var ”såpass gammal” borde jag veta det.

Det var på höstlovet. Jag har tidigare blivit utsatt för sexuella övergrepp, jag trodde aldrig jag skulle våga ha sex men ...

Jag vet hur det känns att sitta bland smutsen och de blöta pappersservetterna på ett toalettgolv - jag tror att det räcker med att säga det, ni förstår fortsättningen.