Egna berättelser

Depressionen för mig var att det inte fanns någon entusiasm alls, det gjorde att jag kände mig liten och svag och jag kunde inte göra eller fokusera på annat än mitt spelberoende.

När man själv står där på gränsen, på väg att ta sitt eget liv, då glömmer man det. Man glömmer allt. Så var det iallafall för mig.

En dag i veckan så spelar jag fiol i en ungdomsorkester. Detta gör mig glad och piggare. Jag glömmer av att jag mår dåligt och efteråt så sover jag mycket bättre än alla andra dagar. Jag har också min bästa vän i orkestern. Vi gör stora och då menar jag STORA konserter, och det är JÄTTEKUL! Jag uppmanar andra att börja i någon aktivitet oavsett om du mår bra eller dåligt. Jag vet inte om du/ni kommer må bättre av det men jag gör det.

Det kanske låter som att det är kul att vara särbegåvad, men så är det inte. När jag var 4 år lärde jag mig att läsa och har sen dess läst jättemycket.

Det går att hitta glädjen igen, även fast det är svårt att tänka så när man mår som sämst.

Jag såg en liten rödbrun fläck, men jag tänkte att jag hade bajsat på mig så jag ignorerade det och bytte trosor. Jag fortsatte dagen som vanligt och sen så på kvällen/eftermiddagen kände jag plötsligt hur det känns som att jag kissar. Jag blev chokad över att jag hade ”kissat” på mig...

När folk såg hur smala mina armar var så blev de chockade. Jag tycker att det är väldigt tråkigt att man hela tiden ska kategoriseras, antingen är man för tjock, för smal eller så är man lagom. Och det är bara om man är lagom som man duger och det är då man äter rätt osv.

Det väldigt mycket kämpande för att komma in på ett gymnasium, för jag har något som heter dyslexi. Det är att man har svårt med att läsa och skriva.