Egna berättelser

Hej jag är en tjej på 24 år jag tänkte bara berätta lite om när jag blev sexuellt utnyttjad på en buss hem från Liseberg.

Jag har hittat mitt esse som består av familjen, vänner, spel och festivaler. Jag känner mig som en stark person psykiskt, även om mitt liv kanske inte ser lika bra ut som alla andras. All mobbning, våldtäkten, sveken och händelser har gjort mig stark även om jag vissa nätter grät tills jag somnade eller de nätter jag faktiskt funderade på att ta mitt liv.

Jag hade sjuk ångest över detta men fattade inte varför. Jag var ju med på det? Fick dock veta senare att han var 28, och att han varit nykter, plus att han visste min exakta ålder, 15. Jag tycker idag att detta är sjukt och skyller helt på honom över min ångest, JAG. VAR. ETT. BARN!!

När jag gick i 1:an så fick jag glasögon och blev mobbad för hur dom såg ut. Jag fick stå ut varje dag. Det kunde t.e.x säga "glasögonorm" eller "pinnen kolla här jag har hittat din tvilling". Och så pratade folk skit bakom min rygg.

Det var ingen som berättade för mig vad som var rätt eller fel. Alla trodde väl att eftersom jag var ”såpass gammal” borde jag veta det.

Jag och en kille snapade ett tag och han bodde i en annan stad. Vi pratade o efter ett tag ville han ha bilder.

Jag har levt med ångest hela mitt liv, som sedan blev anorexi när jag var 13-14 år. Idag är det lite mer än en månad sedan jag blev utskriven från min sjätte inläggning på heldygnsvården.

Depressionen för mig var att det inte fanns någon entusiasm alls, det gjorde att jag kände mig liten och svag och jag kunde inte göra eller fokusera på annat än mitt spelberoende.