Egna berättelser

Varje kväll när jag och min storasyster skulle gå till sängs så hörde vi alltid våran pappa bråka med hans dåvarande sambo.

Jag hade sjuk ångest över detta men fattade inte varför. Jag var ju med på det? Fick dock veta senare att han var 28, och att han varit nykter, plus att han visste min exakta ålder, 15. Jag tycker idag att detta är sjukt och skyller helt på honom över min ångest, JAG. VAR. ETT. BARN!!

När jag gick i 1:an så fick jag glasögon och blev mobbad för hur dom såg ut. Jag fick stå ut varje dag. Det kunde t.e.x säga "glasögonorm" eller "pinnen kolla här jag har hittat din tvilling". Och så pratade folk skit bakom min rygg.

Det var ingen som berättade för mig vad som var rätt eller fel. Alla trodde väl att eftersom jag var ”såpass gammal” borde jag veta det.

Jag och en kille snapade ett tag och han bodde i en annan stad. Vi pratade o efter ett tag ville han ha bilder.

Det kanske låter som att det är kul att vara särbegåvad, men så är det inte. När jag var 4 år lärde jag mig att läsa och har sen dess läst jättemycket.

Det går att hitta glädjen igen, även fast det är svårt att tänka så när man mår som sämst.

Det väldigt mycket kämpande för att komma in på ett gymnasium, för jag har något som heter dyslexi. Det är att man har svårt med att läsa och skriva.