Egna berättelser

Jag låsas att jag är glad men jag är ganska deppig, jag går in på toan och gråter. Oftas ringer jag till mamma och gråter, henne är ju man kan prata med om mens. Det är 8 personer som har fått den i vår klass och 2 som har inte fått den, jag är en av dom som inte har fått mensen.

Jag har en diagnos som kallas Alopecia areata . Det är en hårsjukdom, det finns inte riktigt något ''botemedel'' mot det men nu har jag rakat mig för min mamma har gjort det förut och jag ser upp till henne för hon var också ledsen men ändå modig. Jag har skaffat en peruk nu.

Till en början var han supersnäll, trevlig, kanske lite blyg men jag fick fortsatt göra som jag ville. Cirka 7 månader in i vårt förhållande började han på olika sätt kränka mig.

Efter flera år av sökande och ifrågasättande visste jag vad min sexuella och romantiska läggning var och det har nu gått cirka ett år sedan jag kom ut som lesbisk och asexuell. Jag var öppen och stolt om att jag gillar tjejer. Men sedan hände det, jag började ifrågasätta min könsidentitet.

När jag onanerar så är det som att jag försvinner i min egna lilla värld och jag tappar bort tiden. När jag började onanera så kunde jag inte sluta (jag började för ca 1,5 år sedan) jag såg alltid fram emot de kvällar då mina föräldrar skulle jobba sent eller de dagarna då jag var "sjuk" och dem skulle till jobbet, för det var ju då jag var HELT ENSAM. Då kunde jag titta porr med hur hög volym som helst eller stöna hur högt jag ville/kunde.

När jag utforskade med mina fingrar lyckades jag aldrig komma in. Inte för att det var smärtsamt, utan för att jag verkligen inte kunde hitta vart jag skulle komma in. Jag försökte med tampong i timvis utan att komma någonvart.

Till dig som mår dåligt och inte tror på dig själv så vill jag bara säga att jag finns här och jag vet att livet känns skit just nu. Men det kommer bli bra.

Jag är en kille på 13 år som är gay. Jag har nyss kommit ut för nästan alla jag känner (alltså familj och vänner) alla tog det bra enligt mig.