Egna berättelser

När jag utforskade med mina fingrar lyckades jag aldrig komma in. Inte för att det var smärtsamt, utan för att jag verkligen inte kunde hitta vart jag skulle komma in. Jag försökte med tampong i timvis utan att komma någonvart.

Jag blev gravid när jag var 14 år och killen och jag var inte kära. Jag var ju bara 14 år !!! och inte redo att bli MAMMA för resten av mitt liv. vill plugga och resa och hitta den stora kärleken och få ett bra liv. Jag åt ett dagen efter piller och sedan kom mensen så jag trodde att det nu var över. Men jag glömde att göra ett graviditets tre veckor efter pillret så det visade sig att jag fortfarande var gravid. Jag fick panikångest. JAG VILLE INTE BLI MAMMA. JAG VILLE INTE HA BARN! Jag ville och vill vara en glad ungdom och leva livet. Jag gick till läkaren och gjorde en abort. JAG ÅNGRAR INTE ABORTEN! NU LEVER JAG OCH FÅR VARA SOM ALLA ANDRA TONÅRINGAR OCH HA KUL. Barn skaffar jag sen när jag kanske är 30 och blir jätte kär med någon jag vill ha band med hela livet.

"Vadå, är du bög eller?". Ja, det är jag sa jag stolt. Han kollade konstigt på mig och trodde jag skojade. Jag pratade på om min läggning och sa att jag hade känslor för honom. Han såg helt förskräckt ut. men sen kom orden. Han sa att han älskade mig. Att enda anledningen till att han säger massa dumma saker är för att han skäms. Han vill inte att folk ska döma honom. Så jag lovade att hålla det hemligt.

Att vara blyg betyder inte att du har dåligt självförtroende. Jag har ett helt okej självförtroende men jag gillar inte att prata så mycket. En sak jag hatar är när lärare säger att jag borde prata mer och vara med dem andra. Det gör mig irriterad för jag har ganska många vänner och jag vill bara inte prata ut i klassrummet och räcka upp handen för jag har liksom inget att prata om.

En liten flicka kom upp till mig i en lekpark och frågade "Varför är du så tjock?" Hennes mamma hörde och kom smått springande med blossande ansikte och bad om ursäkt. Jag sa att det okej men det var egentligen inte okej. Jag började titta ner på mig själv och kände hur det började svida i ögonen. Sen den stunden har det fastnat i bakhuvudet. Jag har varit med om många olika händelser men ibland kan jag ha fått elaka kommentarer från vuxna och då börjar man tänka: om både barn och vuxna ser fel på mig, är det fel på mig då??

Jag blir ledsen och orolig för att det tjejerna hade gjort var att de tog foto på nakenbilderna (två stycken) från en annans telefon. Jag fick dagen efter reda på att det hade spridits. Jag blev jätteledsen och visste inte vad jag skulle göra. I början var det jättemånga som spred ryktet och vissa gick runt och spred/visade bilderna.

Jag har levt med ångest hela mitt liv, som sedan blev anorexi när jag var 13-14 år. Idag är det lite mer än en månad sedan jag blev utskriven från min sjätte inläggning på heldygnsvården.

Jag skakade. För att ni ska förstå har jag arbetat med en teatergrupp med barn som har nån form av hjärnskada eller liknande. Och jag har varit så arg när jag hörde vad A sa. Jag har varit så arg att jag började stor böla. Blev varm i kroppen och knöt näven. Tror nog aldrig jag har blivit så arg nån gång. Att säga så till nån är för mig lika fel som att mörda nån. Jag vände på huvudet och spände in mina ögon i hennes och höll kvar den där. - Vad säger du? Hur har du ens mage att uttala dig så? Sa jag. - Du, lägg dej inte i detta! Inte din sak att lägga dej i! svarade A.