Att ta hjälp
Det finns många ställen där du kan få hjälp, stöd eller bara prata med någon. Ta hjälp om du behöver det!
Aktuella artiklar
Så här har andra fått hjälp
Prata med någon om ni mår dålig!
Mina föräldrar skildes när jag var 6/7 år och jag har alltid tyckt att de varit jobbigt, för jag berättade inte för nån hur jag mådde och kände så de slutade med att jag fick många problem. Så jag uppmanar INGEN att ta samma väg som mig. Berätta för en lärare, kompis, förälder, tränare, nån du verkligen litar på så lovar jag att de blir bra.
På andra sidan depressionen och så tacksam att jag höll ut!
Det är inte någon skam i att söka hjälp, det är rent av modigt! DU förtjänar att må bra, även om det inte alltid känns så.
Vi kan bli fria från ätstörningarna!
Jag har innan gått till en ätstörningsspecialist och pratat, men det va det värsta jag har gjort. Jag mådde så dåligt. MEN jag rekommenderar det ändå. Om du vill bli frisk!!
Nu vill jag leva
Jag cyklade och cyklade. Jag började cykla mot ett ställe med en bro i hopp om att hoppa från den. Men någon privatperson ringde till polisen som kom och tog mig. Jag fick sätta mig i polisbilen. Jag bad en av poliserna att ringa och berätta att jag levde!
Det går att må bättre
Pappa höll i mig och farfar gick med till akuten. Då satt vi där en lång tid, många timmar. Sen kom en läkare och undersökte mig och han sa att jag var jättesjuk. Jag blev inlagd på sjukhuset.
Det hjälpte att prata med kompisarna och kuratorn
Jag började må dåligt på riktigt, tillslut hamnade jag i en depression. Jag tappade aptiten och gick ner i vikt. Jag drog mig undran från kompisar och fritidsaktiviteter, jag fick oftare migrän och magont. Jag hade även tankar "Vad är det för mening med livet om jag ändå ska må såhär?" Eller " Allt blir bättre om jag dör". Och jag skämdes över det. Jag skämdes något så fruktansvärt över mina tankar. Jag började även dra mig undan från familjen. Jag längtade tills kvällarna då jag kunde vara själv och ingen pratade med mig.
Jag ska träffa en psykolog
Jag bråkade mer och mer med mina föräldrar, oftast om småsaker som blev till stora, stora bråk. Den sommaren och hela vår semester var den värsta någonsin. Vi bråkade otroligt mycket och jag mådde jättedåligt över att jag inte bara kunde ge mig av, ens för ett tag, just för att jag inte klarade mig själv där.
Jag hade planer på självmord men kompisarna hjälpte mig!
Hon skrev att hon var gravid med mitt barn och skickade bilder på graviditetstestet. Hon sågar mig till grunden, säger att hon tänker behålla barnet, och att jag inte kommer kunna vara där och se mitt barn växa upp.