Mina tips om du har en förälder med depression

Jag skriver det här för att jag vill uppmuntra och förhoppningsvis ge dig därute som befinner dig i en liknande situation (även om varje är unik) tröst eller hopp. Hopp om att din tillvaro ska bli bättre, oavsett om din förälders blir det eller inte!

Att ha en förälder med depression är svårt. Om man dessutom växer upp i det, så är det lätt att det går ut över självkänslan och hela ens tillvaro. Att inte få bekräftelse av sin far som flicka kan slå hårt mot självkänslan i alla relationer, och inte minst dryga ut den tolerans man får vilket i mitt fall kan hänvisas till att jag ofta tillåtit och än idag till stor del tillåter folk att "trampa på mina tår", alltså bete sig respektlöst eller på ett sätt som skadar mig psykiskt.

Att inte ta saker personligt är det första vi behöver lära oss. Det är inte lätt när det handlar om en av de två som vi sökte vårt värde i som små.

Att sätta gränser, och här blir det ofta väldigt svårt, både för att vi oftast bryr oss om våra föräldrar, men även för att vi lärt oss att tolerera det här beteendet hos dem, och som alla vet är det inte särskilt lätt alltid att ändra en fast rutinerad vana.

Jag upptäckte dessutom att min far har svårt att respektera mina gränser. Oavsett om han gör det medvetet eller inte. Det här är varför jag skriver det här!

Kom ihåg att oavsett hur dåligt din förälder eller närstående mår, så är det inte en ursäkt till att du ska behöva må dåligt med dem! Det hjälper inte någon. Istället, att skydda dig själv är det viktigaste du kan göra.

Tänk såhär: din förälder kan ha väldigt svårt att visa kärlek i sådana här lägen. Kom ihåg att det inte handlar om dig, utan om deras mående. Hur din förälder mår ändrar inte ditt värde, och din förälder ska alltid vilja ditt bästa. Innerst inne gör de det, men om de inte kan visa det så måste du ta tag i det själv!

Sätt gränser! Säg och förtydliga hur du vill bli behandlad, det är ok! Om de säger något i stil med "Vad var det där bra för??!" när du råkar ha sönder ett glas, säg något i stil med "Det är sådant som händer, jag uppskattar inte att du beskyller mig som om jag gjort något dåligt på flit".

Ofta kan inte föräldern ta emot den här typen av respons. Då är det allra bästa du kan göra att gå därifrån. Gå bara! Om du har ett eget rum så hoppas jag att du kan få vara där ifred! Annars gå ut! Om du inte känner att du klarar av att må bra under dina omständigheter, sök hjälp!

Det är inte ditt ansvar att få din förälder att må bra. Var herren över din hälsa! Du är viktig, din hälsa, psykisk som fysisk, är viktig. Jag önskar dig allt lycka till! <3 

/Tror på dig!

Till toppen av sidan