Panik - lämna sidan!

Att må dåligt

Att må dåligt ibland är en del av livet. Men det kan också vara psykisk ohälsa. Här finns information om hur du kan få hjälp. Och tips för att må bättre.

Aktuella artiklar

Mer om att må dåligt på UMO

Egna berättelser

Hur jag slutade med droger och började må bra igen

Jag har mått piss de senaste åren. Sen bestämde jag mig för att skaffa ett nytt umgänge och sluta med alla substanser som fick mig att må sämre.

Frågor och svar

Kan skolkuratorn berätta om ätstörningen för mina föräldrar?

Om jag går till en skolkurator och berättar om att jag tror jag har en ätstörning, vad händer då? Bryter hen sin tystnadsplikt och berättar för mina föräldrar?

Fakta

Stress – så funkar det

Stress kan ge dig extra energi när du har bråttom eller måste klara något viktigt. Men du kan må dåligt om du är stressad för ofta eller för länge.

Egna berättelser

Internetvännen är det bästa som hänt mig!

Folk dömer mig, familj och vänner säger att det inte är riktigt. Visst vi har aldrig träffats eller så men hon betyder allt för mig.

Fakta

Hur du kan bli fri från en ätstörning

Det är bra att berätta för någon att du har ätstörningar. Då kan du få hjälp för att bli frisk och må bra.

Svara varandra

Hur kontaktar jag skolkuratorn?

Det känns konstigt och nästan lite pinsamt att skriva till skolkuratorn för att jag har typ aldrig pratat med någon om mina problem förut.

Frågor och svar

Hur kan jag berätta om min ätstörning?

Jag har länge tänkt berätta om min ätstörning för en vuxen, till exempel mina föräldrar och min skolsköterska. Men varje gång jag närmar mig orden så pratar jag bara bort det.

Egna berättelser

Jag är riktigt lycklig för att jag fick hjälp för min OCD

Detta är ett brev till alla er som inte känner igen er själva, som växlar mellan panik och hopplöshet och som hatar att behöva vakna upp varje ny morgon. Snälla prata med någon. Det blir bättre. Jag har alltid varit ganska orolig, ända sedan jag var ett litet barn. Jag brukade alltid tänka ett steg längre och se problem ur alla möjliga perspektiv. Jag skulle inte säga att jag var en pessimist egentligen - jag ville ha kontroll över situationen. Jag hade kunnat beskriva alla mina tankar. De flesta handlade om mig själv och var fruktansvärda, att jag var den typiske skurken i kriminalserier. Typen som ville utföra vidriga saker, trots att ens tanken på något sådant fick det att vända sig i min mage. Ett standardscenario var att jag såg/hörde/mindes något som på något sätt fick mig att tänka "tänk om jag är...". Jag visste att det inte stämde, men "tänk om..." snurrade i bakhuvudet.

Till toppen av sidan