Att må dåligt

I 8:an var jag på gränsen till anorektisk, och jag gillade det. I 7:an skadade jag mig, och hela min kompisgrupp mådde psykiskt dåligt. I 8:an var det som värst, men det var först i 9:an som jag försökte ta tag i mina problem.

Jag är mycket gladare nu och har vänner som jag kan prata med. Min psykolog har hjälpt mig så otroligt mycket med mina problem.

Allt började med en av dom nya tjejerna. Terminen hade just startat och jag hade ändrat mig själv helt och hållet för att passa in efter ett långt, jobbigt år.

Varje kväll när jag och min storasyster skulle gå till sängs så hörde vi alltid våran pappa bråka med hans dåvarande sambo.

Jag spenderade en stor del av min barndom orolig, ledsen och isolerad. Duktiga tjejer går ofta odiagnostiserade, men snälla sök hjälp om du tror att det behövs.

Pappa höll i mig och farfar gick med till akuten. Då satt vi där en lång tid, många timmar. Sen kom en läkare och undersökte mig och han sa att jag var jättesjuk. Jag blev inlagd på sjukhuset.