Att må dåligt

JUST DU där ute är verkligen GULDVÄRD. Du är ej hatad även om andra säger det. Du är älskad av många. SPECIELLT mig även om du ej vet vem jag är.

Jag började må dåligt på riktigt, tillslut hamnade jag i en depression. Jag tappade aptiten och gick ner i vikt. Jag drog mig undran från kompisar och fritidsaktiviteter, jag fick oftare migrän och magont. Jag hade även tankar "Vad är det för mening med livet om jag ändå ska må såhär?" Eller " Allt blir bättre om jag dör". Och jag skämdes över det. Jag skämdes något så fruktansvärt över mina tankar. Jag började även dra mig undan från familjen. Jag längtade tills kvällarna då jag kunde vara själv och ingen pratade med mig.

Jag har blivit väldigt sårad i flera år på grund av mitt funktionshinder. För det mesta av min familj.

En fråga jag ställde mig själv var ”varför märkte jag det inte tidigare så jag kunde ha stoppat det?”. Efter två jobbiga månader blev min vän inlagd, då började skuldkänslorna på riktigt och jag mådde dåligt varje natt.