UMO frågar: Vad är ångest för dig?

Ångest kan kännas olika för olika personer. Hur är det för dig när du får ångest, och hur påverkar det ditt liv? Här kan du berätta hur det är för dig och läsa vad andra personer svarar.

Svar:

  • Ångest för mig är det ständiga trycket över bröstet, som om en elefant står på mig, och allt jag kan tänka på är att jag inte får nån luft. Jag börjar hyperventilera och känner hur tårarna bränner i ögonen. 
  • När jag får ångest så känner jag mig instängd i mig själv, jag vet inte vart jag ska ta vägen, jag får svårt att andas och känner ett tryck över bröstet och det känns ofta som att jag får skuldkänslor fast jag inte gjort nått. Sen så brister jag ut i gråt och panik
    /Madeleine

  • Att man hela tiden gör fel, man känner sig mestadels fel och otillräcklig. Känslan av att alla tycker illa om en och att man inte kan finnas. Man känner sig väldigt dålig.
    /G
  • För mig kommer det ofta på kvällen. Jag tänker på något litet som har hänt och sjunker ned i en spiral. Oftast leder det bara till drar i obehag men vid många tillfällen även svårt och andas och att hjärtat skenar. Har fått en panikattack och efter det blev ångesten värre ett tag. Nu går det mycket i vågor och under den värsta kunde jag knappt gå utanför huset utan att få en nästan oförklarlig ångest som kändes som om jag låg på kransen av en panikattack konstant. Kom ihåg att du inte är ensam! Det hjälper alltid att prata med någon, även om det inte känns så först så kommer det att kännas bättre <3
    /Ofelia
  • Känns overkligt och jag får svårt koncentrera mig
    /Marie
  • Orolig för jobbet
    /Patrick
  • Ångest är som om någon har kommit till en "dead end". Där man känner inget hopp längre, bara lever för ingen aning, ärligt talat.
  • Ångest för mig är... en ständig oro, oftast för många olika saker på en och samma gång. Värk i bröstet och tungt att andas, som om mina halsmuskler är på helspänn och det blir plötsligt ansträngande att andas. Ibland innehåller också ångest panikblandande känslor och jag är rädd för att känna såhär, kommer det någonsin bli bra.. Alla ni som läser detta våga att söka hjälp, det finns. Och det är så skönt att prata med någon, du är inte ensam. <3
    /E
  • Ständig oro.
    /Ert
  • Obehag och krypande känsla i armar och myrstickningar på hals och i ansikte. Oroad över att nått är fel i kroppen.
    /Olle
  • Jag mår illa och vill spy. Jag skakar och kallsvettas och måste sätta mig ner. Jag vill skrika rakt ut för att allt är så jobbigt
    /Anonym
  • Jag får ett tryck över bröstkorgen och får panik över trycket, sen övertänker jag saker och tror att min kropp ska sluta fungera och kippar efter luft. Nästan som att jag måste ”svälja” luft och om jag inte lyckas svälja måste jag kasta mig om jag ligger ned i sängen. Väldigt jobbigt och det kommer och går i perioder.
    / ☹️
  • Jag gråter hur mycke som helst, skakar, fryser, hypervetilerar, ont i hjärtat och svårt att andas...
    / :)
  • Att man kan få en klump i magen och typ inte vill umgås så mycket med folk. Eller typ att skolan ger en sån stor press att du får ångest och börjar känna sig orolig och ledsen.
  • För mig är det en sjunkande känsla. Det kan börja litet, kanske ett minne av att jag sagt något dumt. Sedan en rörelse som spiral som drar mig nedåt. Det kan vara olika grader. De värsta gångerna har jag på allvar trott att hjärtat ska stanna eller andningen upphöra. Som att kroppen imploderar, att jaget försvinner för några minuter. När det gått över är allt overkligt. Men oftast är ångesten mer en gnagande känsla som påminner om hunger.
    / Hugs
  • Att bli sjuk, att vara långt borta från hjälpen. 
  • Ångesten gör mig ett tryck över bröstet o gör så att jag bara vill gråta
    / Hypokondriker
  • När jag blir orolig och känner en klump i magen, som att det blir svårt att andas, jag blir illamående och vill spy, börjar skaka och kallsvettas. Det kommer från ingenstans var jag än är. Jag tror jag sätter för mycket press på mig själv Med jobb och skola samtidigt, plus att jag ångrar en sak som inte ens är mitt fel..
    /18 åring tjej
  • Det börjar litet i magen. Sedan växer det och blir större tillslut svämmar det över och sätter sig i bröstkorgen. Där stannar det som en sten sjukt länge. Det är en mörk känsla och den får en att känna som att all kommer gå skit och att man är misslyckad. Allt man gör blir bara fel och man kan aldrig göra nåt rätt. Min ångest är en stor anledning till att jag hatar mig själv så grovt. Kan även börja hyperventilera och svettas. Gråter även ofta
    /Mvh ångesttåg
  • Ångest för mig är en känsla om att allt kommer gå fel, en känsla om att jag inte är bra nog. Jag får ångest när jag är helt ensam, om jag är med en kompis och den behöver gå hem eller göra något annat så får jag ångest över att jag blir lämmnad kvar, men också ångest när jag är tex i skolan över att jag kanske kommer säga något fel och har alltid en känsla över att alla runtom kring mig hatar mig alla lärare, och alla elever och alla mina vänner kan få bättre för jag är inte bra nog.

    Ångest känns även som om något trycker i bröstet och om som jag håller på att sprängas inuti. Jag kan från ingenstans bara börja hyperventilera när jag tänker på ångesten.
    / 🐶
  • En stark känsla av oro, är den långvarig blir det som ett tryck över bröstet som känns obehagligt.
    /Stina
  • Ångest är något som kan ta sig i uttryck på många olika sätt. Behov av att ha kontroll över saker, i mitt fall är det ofta ganska fysiskt. Hjärtklappning, svårt att andas, skakig, kallsvettig, rastlös. Ångest kan komma när som helst, var som helst, med eller utan anledning. Den kan triggas av händelser, stress, speciella situationer, specifika relationer, men den kan också dyka upp helt utan anledning. I mitt fall förekommer båda exemplen. Ångest för mig, det är den konstanta känslan av att inte vara tillräcklig eller bra nog, den oändliga hjärtklappningen, det oavbrutna skakandet och att inte ha orken att ta sig ur sängen, eftersom du hela natten legat vaken och tänkt på hur du ska andas för att hjärtats snabba slag ska sluta eka i huvudet. Ångest är orimligt, jobbigt och ett rent helvete. Men utan min ångest vet jag inte vem jag är, och det är hemskt.
    /Anonym
  • Ångest är något som kommer som är smäll. Man vet att det kommer komma någon gång så man väntar och väntar. Och när man äntligen har börjat glömma att vänta som kommer det som gör så ont i en. Jag brukar plåga mig själv ännu mer när jag får ångest. Jag tittar mig själv i spegel när jag gråter. Jag tänker på exakt allt negativt som finns för att överväga om det finns något positivt. Det är konstigt att alla vet vad de är men ingen vill hjälpa när det väl händer någon. Om du är som jag och har ångest över något. Så vet jag faktiskt inte vad du ska göra. För jag har faktiskt inte löst mitt problem med de än. Jag vet att jag fick de när jag börja skolan. Och nu går jag i 8:an. Sjukt ändå jag har haft ångest i 9 år.
    /Sol-månen
  • Stress, att inte duga, att kompisar skulle se när på mig för att jag ligger efter med skoluppgifter, övertänkande, dåligt självförtroende, oro för att vara sjuk, att kompisar inte skulle tro på att jag kan lyckas med uppgifter, att inte ventilera hur man känner, att ha det tufft ekonomiskt, att känna att man stampar i livet, att känna sig ensam och inte vara en del av en gemenskap. Det känns dock väldigt skönt när man ventilerar sina problem för människor och jobbar för att lösa dem.
    /S
  • Skolan.
    /O
  • Ångest för mig är när det blir stressigt i skolan, eller när det hänt något hemma.
    /M
  • Det är att vara rädd hela tiden. Att ha den där jobbiga känslan av oro som påminner dig om att allting är fel och att allting kommer bli värre. Hjärnan som skapar dessa scenarion om overklighet och mardrömmar. Hjärtat som slår snabbare och snabbare för varje tanke som kommer. Och kroppen som skakar av rädsla och adrenalin.

    Man känner att man ska dö i den situationen, att man ska bli galen och att ingen kommer och räddar en. Man känner sig instängd i en själv, man vill fly men det går inte. Dessutom vill man ju inte berätta för någon närstående på grund av att man vill inte att den personen ska oroa sig över dig. Man vill ju inte lägga tyngd på andra. Då känner man sig ensam och instängd med dessa jobbiga tankar. Så det är svårt när det kommer till ångest.
    /M :)
  • Om jag sårar någon, måste inte vara allvarligt men det går inte att stå ut / accepter det jag har gjort.
    /Anonym
  • Övertänkande och ensamhetsstress
    /Allan
  • En oro och ångest för att alla omkring mig skall bli sjuka.
    /Lillemor
  • Jag får panik över saker jag redan borde gjort. När jag bråkar med mina kompisar. Ibland är de som ett helt berg rasar på mig och på berget så är det bara stress. 
  • Panikattacker när jag skakar, gråter o.s.v. Tänka mycket och må dåligt över saker man gjort, beslut man tagit eller vad man ska ta för beslut. Känns stress över skolan och familj, kompisar, fritid. Svårt att bestämma saker. Ingen fattar hur dåligt man mår utan alla säger bara -Men tänk inte på det då. Det skulle vara så mycket skönare om någon nån gång fattade hur jobbigt det är och hur dåligt jag mår.
    /Elsa
  • Jag är ledsen och nedstämd. Det känns som om ingen bryr sig hur jag mår även om säkert flera gör det. Jag är trött och orkar inte göra något, jag vill aldrig gå upp på morgonen. Tycker inte att mycket är roligt och jag vill inte umgås med mina kompisar så ofta längre. Jag har nästan alltid en klump av oro i min mage. Det läskiga med detta är att jag har ingen aning varför jag mår så här.
    / Ida

Vad tyckte du om den här texten?

Till toppen av sidan