UMO frågar: Vad är ångest för dig?

Ångest kan kännas olika för olika personer. Hur är det för dig när du får ångest, och hur påverkar det ditt liv? Här kan du berätta hur det är för dig och läsa vad andra personer svarar.

Svar:

  • Allt känns som ett hinder. Gråter varje dag och känner mig svag. Orkar inte göra saker och ingenting känns kul längre. Får dåligt självförtroende och blir paranoid. Är hård mot mig själv och tycker att jag inte duger till något och att jag inte förtjänar att ens leva.
    /m
  • En klump i magen, ibland i halsen. Skakningar och ryckningar. En känsla av att vilja krypa ur sitt eget skinn. Gråt, oro, ångerkänslor, tomhet, nervositet och självmordstankar. Illamående när ångesten är väldigt stark. Och självklart jobbiga tankar.
    /Bob dylan

  • Får svårt att andas. Tänker bara negativt om allt som att jag inte duger till nått, misslyckad och att jag skämmer ut mig. Jag vet inte vart jag ska ta vägen, vill bara försvinna och får panik
    /13 anonym
  • När jag plötsligt mår dåligt och har svårt att andas
    /jaha
  • En starkt malande oro och stress som jag inte kan få ut. Känner mig värdelös och vill dö men får ännu mer ångest över att jag vill dö eftersom dom jag älskar skulle bli jätte ledsna. Tryck över bröstet och jobbigt att andas. Mitt tips för att hantera ångesten är att lyssna på lugn musik.
    //Anonym som har ångest):
  • Ångest för mig känns som jag ska dö, att jag kvävs, inte får någon luft , har så många ord inombords men kan inte få ut några ord. Känns som det brinner i kroppen och i huvudet . Känner inget tecken på att ångesten ska komma fram.
    /Anonym
  • Oro, stressad, gråter varje dag. Kan inte göra något, tänker helatiden utan att pausa
    /Fifi
  • När jag känner ångest kan jag bara gråta av ingenting, känna mig värdelös och ensam 😔 och att jag inte orkar något annat än att tänka på att dö ...
    /Victoria E K
  • Jag mår jättedåligt och vill inget annat än försvinna, tänker att det är bäst så
  • Det känns jobbigt i hela kroppen. Inget känns någonsin kul. Vill bara försvinna.
    /Nellie
  • Den kommer krypande för mig. Långsamt blir värre och värre. Jag har specifika saker som oroar mig men sen kan det komma utan anledning vilket för mig är jobbigt då jag har paniksyndrom som "diagnos", det kan bli så jobbigt att jag antingen gråter i 4h rakt av eller att jag bara ligger i sängen i 3 veckor och orkar inte göra nånting annat än det. Äter inte, dricker kaffe och sover mest. Drar i läpparna och river sönder runt mina naglar varje dag, har tryck över bröstet och blir yr lätt, lite som att jag får tunnel vision när det blir för mkt. En gång levde jag på kaffe endast och kunde dricka 10 koppar på en dag, med socker i varje kopp vilket bara ökade ångesten och jag vet att koffeinet inte är bra men min hjärna säger att vem fan bryr sig det ksn inte bli värre så gör jag det iallafall trots att jag vet konsekvenserna utav det jag gör.
    /A
  • Jag blir orolig får ont i bröstet Blir lite andnöd Tänker om att jag kommer dö eller blir allvarlig sjuk..
  • Ångest är typ min vardag. Den ger mig ren panik, för det känns som om jag får för lite luft, det känns som om allting snurrar och jag mår illa. Jag fryser till, kan inte röra mig, och hela världen bara stannar. Jag önskar jag kunde slippa den här känslan men den finns alltid med mig vart jag än är.
    / Molly, 15
  • Får orolig känsla inom mig. Magont, illamående. Torr i halsen. Oroar mig för allting när det inte finns något att oroa mig över. Jag är ”frisk” men ångesten förstör mitt liv totalt. Kan inte jobba, går ner i vikt, har problem med att äta. Läkare vill ge mig tabletter men det vägrar jag. Hatar mitt liv just nu. Önskar att jag var normal.
    /Oscar
  • Jag får väldigt ofta ångest och då börjar jag gråta från ingenstans, jag blir helt varm, kan inte fokusera på något, jag blir yr och väldigt trött.
    /Anonym 14 åring som har ångest för ofta.
  • Jag får sån panik att det känns som jag ska dö och jag spyr och allt , sen kan jag ofta bli torr i munnen . Händer det en gång så fattar mitt huvud som att det måste hända hela tiden och därför går jag med ångest och oro hela tiden , tror jag håller på att bli knäpp
    /stina thörnroth
  • Ångest är en smärtsam process, både mentalt och fysiskt. För mig är ångest ett ovetandes orosmoment i själen - vare sig det gäller skolan, relationer, sociala event eller annat. Jag tror alla människor upplever ångest i någon form i det vardagliga och att den är väldigt osynlig. Just panikångestattacker är extremt påfrestande. Det känns som att världen snurrar, himlen gråter och som ett djärvt slag i solarplexus. Men som sagt undanhålls ångestkänslor ofta. Och de borde inte skymmas, det är ett viktigt ämne. Gör det du finner härligast, om möjligt; prata med en kompis, träna, läs en bok eller till exempel prata med kurator <3
    /Mvh S
  • Ångest för mig är oftast när jag känner mig oren om antingen händerna eller över allt på kroppen, eller bara att någonting jag nyss gjorde, inte gjordes på rätt sätt. Jag vill bara skrika, gråta, bli ren och försvinna, det känns som om mitt huvud kommer att explodera av stress och ångest men ingenting händer, jag bara står helt fryst, och försöker komma på vad jag kan göra för att fixa det och bli lugn igen. Det brukar hjälpa med en snabb av sköljnings dusch, då jag blir lugn och samlad av det varma vattnet. Men när jag inte får det så kan jag stå i timmar och tvätta händerna om och om igen försatt känna mig ren. Vet att det låter maniskt, men det är bara så det är :/
    /J H
  • Ångest för mig är när jag plötsligt börjar tänka på saker jag har gjort. Jag hade en ”kompis” som fick mig att göra saker jag inte ville och gjorde mig till en person som jag inte ville vara. Han gjorde olagliga saker över interent som jag blev inblandad i för att jag umgicks med honom. Han hängde också på farliga och läskiga chatter där folk sa hemska saker om mord och sånt. Han påvärkade också mitt språk och fick mig att börja svära väldigt mycket. Det var som att jag var förblindad och såg inte vad han hade blivit. Jag berättade för min mamma om det här och hon sa att jag kanske skulle sluta vara vän med honom om han fick mig att känns mig ledsen. Så jag gjorde det och efteråt var det som att alla sakerna vi hade gjort påmminde mig. Vi hade varit kompisar i typ 3 år så det var ändå svårt för mig att sluta vara kompis med honom. Så ångest för mig är att ibland kommer jag ihåg saker jag har gjort och rädsla av att mina föräldrar hittar gamla sms vi har skrivit till varandra. Jag är rädd och orolig för att mina föräldrar kommer bli besvikna på mig.
    /Levi
  • Ångest för mig känns som om någon sitter på mitt bröst, det är ett hyfsat tungt tryck som försöker trycka ned min börstkorg. Samtidigt känns det på något vis tomt, och även obekvämt. Själva ångesten får mig att gå in i en bubbla där jag bara kan tänka, främst på skolan eller vänner, eftersom den mesta ångest härstammar från de. Tänkandet blir destruktivt, i de flesta fallen och jag börjar ibland gråta, för att lätta på trycket. Det blir som om det är två rationaliteter som argumenterar i huvudet. "Oj, du fick två D OCH du sänkte din meritpoäng jämfört med förra året", samtidigt som den andra delen säger: "Du jobbar hårt och du lyckades med flera av dina mål. Att du fick D gör ingenting, du ska trots allt börja åttan. Du är precis lika värd vare sig du har 290 merit, eller 302,5."
    /Sofia
  • Ångest för mig är som en skugga som dagligen följer efter mig, trycker ner mig själv och försämrar mitt självförtroende, skuggan lämnar dig lite då och då men kommer alltid tillbaka med bara en liten tanke. skuggan berättar för mig att det är för mycket, att jag inte kan hantera det, och ibland vet jag inte ens vad det är som är för mycket. Känslan av att vara nedstämd och ledsen följde efter mig dagligen och lite då och då får jag svårt att andas, och blir så himla stressad och får hjärtklappning, det känns som om ja har kommit in i en bubbla och alla ljud runt om mig är så himla höga men samtidigt Jätte tysta och Jag önskar att jag bara kunde försvinna och tyvärr är denna skuggan min egna hjärna :(
    /Tjejen som skriver detta 02:20
  • Ibland kan jag känna det som en stöt genom kroppen. Jag förlorar all aptit och kan inte äta, jag känner mig svag och lite darrig. När jag får ångest känner jag mig olycklig och dyster. De tankar som ger mig ångest återkommer hela tiden av någon anledning, även fast jag inte vill tänka dem.
    /Andreas
  • När hjärtat bultar, rummet snurrar och jag blir illamående. En overklig känsla. Den kommer mest på kvällen och natten. Jag har svårt att sova och blir orolig när jag är ensam.
    /Tjejen som skriver detta 23:44
  • Ångest för mig är som en röst som följer efter mig hela tiden. Den säger en massa grejer som får mig att övertänka och må ännu sämre fastän det egentligen inte finns något att vara orolig över. Jag får även lägre självförtroende för varje dag som går. (Röst=min hjärna).
    /Ballerinakaka
  • Gråten i halsen konstant. Blir orolig när jag är ensam och klarar inte av känslan av att veta att jag inte har något att göra. Jag älskar dock att vara själv men blir ändå orolig.
    /T
  • En olustig känsla i kroppen, overklighetskänsöor ibland . Men lider mest utav illamående !
    /Linkan
  • Ångest för mig uppstår mestadels när jag är ensam och inte har någonting att göra. Varje kväll jag ska sova och jag är medveten om att jag inte skall göra någonting särskilt dagen efter kommer min ångest. Hög puls, illamående, otrolig stress och ibland panikångest attacker. Jag vet innerst inne att det är okej att göra ingenting men det är en tanke som fastnat i mitt huvud och aldrig vill försvinna.
    /Martina
  • Min hjärna kopplas ifrån allt eftersom å känns som jag faller ner i ett svart hål, pulsen ökar och illa mående, kan inte äta och värken ökar i samband sen stegrar allt på detta viset tills jag inte kan röra mig å känner miig fast i min egen ångest värld som bara blir värre och värre för varje minut som går å känns som snart e de försent att göra något tills man är fast i sig sj
    /Anders O
  • Jag får ångest av precis allt, t.ex att det är snart sommarlov. Efter sommarlovet börjar jag i 9:an och att tänka på det ger det mig ångest. Det känns som att allt ska vara annorlunda då och att jag ska må ännu sämre och att tänka på det ger det mig grov ångest. Jag är ganska osäker på mig också, undviker att prata med människor vilket leder till att jag känner mig ganska ensam ibland.
    /14 år och mår dåligt som in i helvetet
  • Kan nästan känna mig febrig och lite sjuk, blir extremt överväldigad och känns som om hela världen trycker in mot mig. Känner att jag behöver skrika eller göra sönder något. Det känns lite som om varken jag eller det omkring mig är verkligt längre, lite som en feberdröm typ.
    /20-åring som stått ut med detta alltför länge
Till toppen av sidan