Panik - lämna sidan!

UMO frågar: Vad är ångest för dig?

Ångest kan kännas olika för olika personer. Hur är det för dig när du får ångest, och hur påverkar det ditt liv? Här kan du berätta hur det är för dig och läsa vad andra personer svarar.

Svar:

  • Ångest för mig är som en vikt som tynger ner en när man försöker nå sit mål och göra sit bästa. Det hindrar änen från att göra vad man vill man, har svårt att välja och mer.
    /May
  • Ganska olika. Men det kan vara allt ifrån obehag i kroppen, svårt att andas, paranoid eller bara less och irriterad på andra människor, allt känns bara fel och irriterande. Men också skakningar, okontrollerad gråt, magsmärtor, yrsel och illamående. En trötthet som är fysisk och psykisk. Att känslorna kommer som en stor tsunamin, kaos och jag känner allt till att inte känna något alls.
    /Zheess
  • Som ett tomrum i hjärtat som fysiskt värker, tryck över bröstet och instängd panik.
    /Ad
  • Ångest för mig är en stark känsla av obehag som ofta grundar sig i stress, rädsla eller oro. Ångesten kan vara långvarig (ofta förväntansångest), eller kortvarigt när negativa tankar eller tankar om framtiden känns övermäktiga/ohanterbara. Sen kan ångest komma plötsligt och oväntat hos mig och då påverkas min kropp fysiskt genom att hjärnkontoret låser sig och själen skriker.

    Ibland kan jag, om jag har mycket i övrigt, även börja gråta. Detta är vad jag kallar en ångestattack. En panikattack är snarlik fast med flera fysiska symptom och jag hinner då inte uppfatta vilka tankar som utlöste panikattacken. I ångestattacker hinner jag uppfatta vad jag oroar mig för. Då panikattackerna kommer så plötsligt och är så obegripliga i stunden så blir jag bara rädd för att jag känner att jag tappar min självkontroll.
    /Maya
  • Jätteont i magen. Kallsvettig. Diare. Kurrningar. Svimningskänsla
    /Alva
  • Ångest för mig är när jag får en känsla att skrika, spy och gråta samtidigt. Min mage bli konstig alltså jag får någon slags konstig känsla som jag inte kan beskriva. Ibland kan det också bli att jag får svårt att andas men ibland vill jag bara skrika och jag blir arg på allt o alla.
    /ED
  • Ångest är ett tryck på bröstet och svårt att andas.
    /CR
  • Jag får skuldkänslor och blir väldigt ledsen och när det väl går över ett tag så krävs det bara ett ord som kopplas till det jag har ångest över och jag börjar gråta och få ångest igen
    /Anonym
  • Andnöd, tappa kontrollen. Känns som jag ska dö, känner mig overklig, som att det är något allvarligt fel på mig. Yrsel, svettningar, hjärtklappning.

    Ont i nacke, bröstryggen. Llåsningar: katastroftankar, rädsla. Rädd för att försvinna från jorden och missa massa som jag önskat hinna med. Kroppsdelar börjar somna, frusen, kall. Det skrämmer mig, att inte lyckas, gör mig ångestfärdig. 
    /Oskar F
  • Asså vne om jag har ångest ... har bara typ ont i magen när jag kommer till skolan. Har inte någon stress över betygen men de kan vara att jag bryr mig mycket vad andra tycker och säger om mig
    /Miskowiec
  • Ångest påverkar mitt liv rätt mycket, speciellt eftersom det drabbar nära och kära. Jag blir väldigt lättretlig och blir sur eller irriterad över småsaker. Sedan blir jag även så mycket känsligare och de negativa tankarna tar över som mest. Brukar oftast sluta med att jag antingen gråter av ilska och irritation eller av ledsamhet som i grund och botten grundar sig i ren ångest. Jag brukar även frysa i samband med att jag börjar gråta och får ett enormt sug efter att vilja skära mig vilket jag gjorde mycket förr, men inte nu längre. Därefter får jag oftast mycket skuldkänslor för att jag kanske blivit irriterad på min pojkvän eller liknande. Detta gör dock i sin tur att jag bara blir mer nergrävd i allt det negativa och har svårt att ta mig ur därifrån. Kan dröja minst tills dagen efter om inte längre.
    /Ebba
  • Jag är jämt orolig, rädd. Rädd för att det ska hända något eller att jag har en farlig sjukdom som inte går att bota. Jag fick första panikattacken för drygt ett år sedan. Därefter har jag haft ytterligare fem kraftiga. Nu har det gått dithän att jag känner jag kroppsliga symptom var eller varannan dag. Hugg/stickningar i bröstet, en känsla av obehaglig våg som sköljer genom bröstet, stickningar i armar och händer, ont under vänster revben, öm över bröstben/revben, värk i nacke, dålig i magen, illamående... Tror verkligen det är något fel på mig eftersom jag inte ser det riktigt att känna så här varje dag. Prover och undersökningar (ett antal) har inte visat något och därför går jag med oron om att något missas... Jag vill bara få känna mig som förut igen...
    /HT
  • Att man ångrar sig och börjar skrika och gråta
  • Riktig ångest eller så kallat panikångest för mig är symptom så som stark hjärtklappning, hög puls, andnöd, kraftig hyperventilation, starka svettningar och frossa, skakningar och ryckningar i kroppen, domningar, kraftiga stickningar i händer, armar, fötter, ben och knän, blir rätt yr i huvudet och frånvarande. Samt en stark rädsla och panik i stunden över att jag håller på att bli galen, ska svimma eller att detta fruktansvärda ska döda mig. Det här är ångest. Ångest är inte samma sak som att vara orolig, lite rädd eller övertänka mycket. Ångest är när hela sympatiska nervsystemet slår igång och två delar i hjärnan även kallat amygdala och hypothalamus gör tolkningen att man är i fara. Därefter skickar hjärnan signaler till binjurnarna som snabbt utsöndrar massa stresshormoner: adrenalin, nodrenalin och kortisol för att göra sig beredd på att fly och kämpa emot en fara/hot oavsett om det finns en fara eller inte. Sedan det som man upplever när allt detta i hjärna och kropp slår igång brukar man kalla för ångest, panikångest eller adrenalinkick.
    /H <3
  • Blir helt varm i magen som går ut i hela kroppen typ. Blir yr får svimnings känslor ibland, och allt blir typ helt overkligt
  • Ångest för mig börjar alltid med att jag ligger och tänker på saker som jag ångrar att jag gjort, elaka saker någon har gjort mot mig, tuffa saker jag varit med om eller bara saker som jag skäms över. Det här tänkandet går över i ett övertänkande och tillslut blir det som att jag ”övertänker mitt egna övertänkande” mina tankar säger att allt är mitt fel, att jag inte duger till och när det är som värst så brukar de jobbiga stunderna från mitt liv spelas upp på nytt i huvudet. Jag får som en stor klump i magen, det känns som att den sprider sig i hela min kropp och framkallar ett illamående. Sen kommer panikkänslorna, hjärtat börjar slå snabbare och hårdare och ibland kan det kännas som att hjärtat är på väg ut ur bröstkorgen, jag får ett tryck över bröstet och hyperventilerar då det känns som att jag inte får någon luft, mina fötter domnar alltid och ibland börjar mina ben och tänder att skaka. Det är otroligt jobbigt när jag får de här ångestattackerna eller bara ångest och vissa dagar vågar jag inte ens gå ut för att jag är rädd att jag ska få en attack bland folk. Vanlig ångest är lättare att hantera bland folk, jag blir tyst och försöker lugna ner mig själv. Men när dessa panikkänslor börjar så får jag alltid mer panik för att jag är rädd att någon ska se mig få en ångestattack och då måste jag alltid åka hem eller gå iväg. Jag har ändå lärt mig ganska bra att hantera min ångest men ångestattacker är det värsta jag vet, det känns ibland som att man är på väg att dö och det är det jag tänker på när jag hör ordet ångest eller ångestattack.
    /Anonym
  • En känsla av … överväldigande? Kramp i mage och hjärna. Flyktinstinkt från något som inte finns
    /Lodbrok
  • För mig börjar det alltid lite svagt, som en våg av obehag som ruschar igenom kroppen. I vågorna är ett litet svagt illamående som jag endast kan fokusera på för att jag börjar tro att jag ska spy, o jag som hatar att spy. Då blir jag jättestressad och dem negativa och katastrof tankarna kickar in, som t.ex. ”Ingen annan knr precis som jag gör”, ”Hjälpen jag får kmr aldrig att hjälpa för detta är för allvarligt”. ”Vågorna” av obehag blir starkare. Sedan kommer klumpen i magen som sedan kör upp sig i halsen, så att det blir jobbigt och tungt att andas. Jag börjar alltid må illa, och får en känsla av att jag ska spy när som helst. Då sätter paniken in o jag börjar skaka i knäna o hacka jättemycket tänder.
    /Man e int ensam
  • Overklighetskänslor.
    /M.A
  • Ångest för mig är något jag har gått leva med dem senaste åren av mitt liv. Jag har ångest över att jag är 24 år gammal å har inte skaffat körkort än. Jag har inte råd att skaffa körkort heller vilket ger mig ångest, eftersom det känns som att alla i min närhet har en bil att styla med.
    /Pa kid
  • Min sorg bara faller ut men tar aldrig slut.
    /Hdl
  • Olika, oftast klump i magen och halsen och tryck för bröstet. Ibland gör de ont i hela mig och oftast känns de som att jag inte får ner någon luft fast jag andas bra. Lider tyvärr av grov ångest och depression vilket lett till självskebeteende tyvärr
    /Tjej, 13 år
  • Det känns som om min bröstkorg brinner och att det är en tyngd som pressar ner mig och jag vill bara gå iväg och gråta någonstans, och om någon som t.ex mina 2-3 vänner frågar vad det är så får jag mer ångest för att någon märker att något är fel och tillslut bryter jag ihop och får svårt att andas och jag försöker koncentrera mig på något men det funkar inte. Måste oftast prata med någon för att jag ska sluta gråta och behöver hjälp att kontrollera min andning. Men det händer oftast bara i skolan, har haft ångest i flera dagar både hemma och i skolan men det är bara i skolan som jag bryter ihop, (finns en lärare där som hjälper mig) Får också ångest av att jag vill be om hjälp men vet inte hur för har aldrig gjort det förut för jag brukar vara den som hjälper mina kompisar om de mår dåligt, har aldrig frågat om hjälp och försöker men det ger mig bara mer ångest så vågar aldrig göra det Får också ångest av att jag ska börja gymnasiet snart, slutar nian snart, och vet inte än om jag kommer in eller inte, jag går också runt och tänker på saker som hänt förut i livet och framtiden vilket ger mig ångest, brukar också tänka på att jag är ful och sånt som gör att jag får ångest, Det påverkar ju mitt liv i skolan och hemma, och mina fotbollsträningar, eftersom jag nästan alltid får ångest när jag kommer till skolan, eller när jag känner att någon är besviken i mig, det påverkar ju mig också eftersom jag håller på med mobilen eller ritar/målar för att inte känna av ångesten, finns mycket fler saker och jag skulle kunna skriva hur mycket som helst men stoppar nu.
    /16-årig tjej
  • En lätt ångest är mest en obehaglig känsla för mig, väldigt lik stress och nervositet där jag har höjd puls och lätt hamnar i negativa tankar. Vid grov ångest så känns det som att jag brinner inombords, jag får overklighetskänslor och panik.
    /Moa
  • För mig är ångest när man hamnar i negativa/stressiga tankar under en längre period. Som nu tex så är jag i en period och har varit det i några dagar. Då tänker jag enbart på att jag inte direkt ser någon riktigt mening med framtiden, att jag absolut inte vill lämna skolan (slutar nian snart) och känner varken glädje för att få sommarlov eller att börja gymnasiet och lämna en extremt trygg punkt där jag känt mig trygg i ungefär fyra år. När det blir så här stänger jag gärna in mig under flera dagar och blir lätt irriterad när någon undrar hur jag mår osv.
    /Anonym
  • Klump i magen, "stressad", orolig, hyperventilation. jag har en typ av panikångest och när jag hamnar i en situation som t.ex. mycket folk, trånga utrymmen, konflikter osv, då hyperventilerar jag och får klump i magen o känner en slags stress för att komma undan situationen.
    /N
  • När läraren säger att man ska svara på en fråga eller läsa en text. Mina händer börjar skaka och min röst darrar och sen tror jag att det låter som att jag ska börja gråta så jag läser snabbare. När jag läser snabbare så gissar jag orden och så blir dem fel, så jag måste läsa om ordet igen. Och det känns som att hela klassen dömmer en och tycker att man pratar för snabbt eller otydligt.

    Eller när man ska fråga om typ en produkt i butik eller ska beställa mat. En gång sa min kompis att jag inte vågade beställa bara för att det tydligen är en trend. Min andra kompis var dock snäll och frågade åt mig.
    /Anonym
  • Jag tror det startade någon gång när jag var 9 utan att jag tänkte på det direkt, jag är rädd för att folk inte ska gilla mig för den jag är eller att jag inte ska leva upp till folks förväntningar. Mitt hjärta brukar dunka snabbt och jag andas snabbare för det känns som jag inte får luft.

    Jag känner att ibland kan jag börja skaka och jag övertänker mycket. Till exempel om jag vill vara med en kompis, så tänker jag om vill hen verkligen vara med mig eller tycker hen att jag är jobbig som frågar. Vill hen ens vara kompis, hen kanske inte svarar när jag ringer eller hen kanske är med någon annan just nu.

    Jag har svårt att sitta still i skolan och har svårt för att koncentrera mig särskilt efter som min klass pratar jätte mycket, ibland skulle jag bara vilja ställa mig upp och skrika att hålla tyst och så vill jag bara slå dom, för min hjärna tänker för mycket. Det gör att jag får svårt att hänga med på lektionerna.

    Jag försöker att ta djupa andetag men ibland så känns det som jag ska svimma för det blir för mycket. Det värsta är när jag får svårt att andas och hjärtat slår snabbare i skolan, jag vill be min kompis om hjälp men vågar inte, jag är rädd att hon inte tror mig.  Eftersom jag är bra på att inte visa mina känslor så tror alla att jag är glad hela tiden, men inne så känns det baa skit alltihop.
    /tjej
  • Ångest för mig är att jag tänker att jag inte är lika bra jämförelse med andra, mitt hjärta dunkar jättesnabbt och jag börjar andas jättesnabbt för jag får inte tillräckligt med luft. Jag försöker att tänka på något som gör mig glad men tänker bara på hur skönt det hade varit om jag bara hade kunnat få sätta mig någon stans och bara få gråta eller bara få dö
    /tjej
  • Vaknar svettig mitt i natten. Munnen är torr som öken. Har ont i bröstet och kan inte andas, får inte tillräckligt med luft. Vänder och vrider på mig. Försöker ta djupa andetag men det går inte. Kan inte somna om för är övertygad om att jag kommer dö. Så här fortsätter det även på dagen. Svårt att andas, tryck över bröstet, får ingen luft. Torr i munnen och halsen. Klumpkänsla. Tror på allvar att jag har en dödlig sjukdom. Usch vilket helvete detta är.
    /Emma
Till toppen av sidan