UMO frågar: Vad är ångest för dig?

Ångest kan kännas olika för olika personer. Hur är det för dig när du får ångest, och hur påverkar det ditt liv? Här kan du berätta hur det är för dig och läsa vad andra personer svarar.

Svar:

  • Overklighetskänslor.
    /M.A
  • Ångest för mig är något jag har gått leva med dem senaste åren av mitt liv. Jag har ångest över att jag är 24 år gammal å har inte skaffat körkort än. Jag har inte råd att skaffa körkort heller vilket ger mig ångest, eftersom det känns som att alla i min närhet har en bil att styla med.
    /Pa kid
  • Min sorg bara faller ut men tar aldrig slut.
    /Hdl
  • Olika, oftast klump i magen och halsen och tryck för bröstet. Ibland gör de ont i hela mig och oftast känns de som att jag inte får ner någon luft fast jag andas bra. Lider tyvärr av grov ångest och depression vilket lett till självskebeteende tyvärr
    /Tjej, 13 år
  • Det känns som om min bröstkorg brinner och att det är en tyngd som pressar ner mig och jag vill bara gå iväg och gråta någonstans, och om någon som t.ex mina 2-3 vänner frågar vad det är så får jag mer ångest för att någon märker att något är fel och tillslut bryter jag ihop och får svårt att andas och jag försöker koncentrera mig på något men det funkar inte. Måste oftast prata med någon för att jag ska sluta gråta och behöver hjälp att kontrollera min andning. Men det händer oftast bara i skolan, har haft ångest i flera dagar både hemma och i skolan men det är bara i skolan som jag bryter ihop, (finns en lärare där som hjälper mig) Får också ångest av att jag vill be om hjälp men vet inte hur för har aldrig gjort det förut för jag brukar vara den som hjälper mina kompisar om de mår dåligt, har aldrig frågat om hjälp och försöker men det ger mig bara mer ångest så vågar aldrig göra det Får också ångest av att jag ska börja gymnasiet snart, slutar nian snart, och vet inte än om jag kommer in eller inte, jag går också runt och tänker på saker som hänt förut i livet och framtiden vilket ger mig ångest, brukar också tänka på att jag är ful och sånt som gör att jag får ångest, Det påverkar ju mitt liv i skolan och hemma, och mina fotbollsträningar, eftersom jag nästan alltid får ångest när jag kommer till skolan, eller när jag känner att någon är besviken i mig, det påverkar ju mig också eftersom jag håller på med mobilen eller ritar/målar för att inte känna av ångesten, finns mycket fler saker och jag skulle kunna skriva hur mycket som helst men stoppar nu.
    /16-årig tjej
  • En lätt ångest är mest en obehaglig känsla för mig, väldigt lik stress och nervositet där jag har höjd puls och lätt hamnar i negativa tankar. Vid grov ångest så känns det som att jag brinner inombords, jag får overklighetskänslor och panik.
    /Moa
  • För mig är ångest när man hamnar i negativa/stressiga tankar under en längre period. Som nu tex så är jag i en period och har varit det i några dagar. Då tänker jag enbart på att jag inte direkt ser någon riktigt mening med framtiden, att jag absolut inte vill lämna skolan (slutar nian snart) och känner varken glädje för att få sommarlov eller att börja gymnasiet och lämna en extremt trygg punkt där jag känt mig trygg i ungefär fyra år. När det blir så här stänger jag gärna in mig under flera dagar och blir lätt irriterad när någon undrar hur jag mår osv.
    /Anonym
  • Klump i magen, "stressad", orolig, hyperventilation. jag har en typ av panikångest och när jag hamnar i en situation som t.ex. mycket folk, trånga utrymmen, konflikter osv, då hyperventilerar jag och får klump i magen o känner en slags stress för att komma undan situationen.
    /N
  • När läraren säger att man ska svara på en fråga eller läsa en text. Mina händer börjar skaka och min röst darrar och sen tror jag att det låter som att jag ska börja gråta så jag läser snabbare. När jag läser snabbare så gissar jag orden och så blir dem fel, så jag måste läsa om ordet igen. Och det känns som att hela klassen dömmer en och tycker att man pratar för snabbt eller otydligt.

    Eller när man ska fråga om typ en produkt i butik eller ska beställa mat. En gång sa min kompis att jag inte vågade beställa bara för att det tydligen är en trend. Min andra kompis var dock snäll och frågade åt mig.
    /Anonym
  • Jag tror det startade någon gång när jag var 9 utan att jag tänkte på det direkt, jag är rädd för att folk inte ska gilla mig för den jag är eller att jag inte ska leva upp till folks förväntningar. Mitt hjärta brukar dunka snabbt och jag andas snabbare för det känns som jag inte får luft.

    Jag känner att ibland kan jag börja skaka och jag övertänker mycket. Till exempel om jag vill vara med en kompis, så tänker jag om vill hen verkligen vara med mig eller tycker hen att jag är jobbig som frågar. Vill hen ens vara kompis, hen kanske inte svarar när jag ringer eller hen kanske är med någon annan just nu.

    Jag har svårt att sitta still i skolan och har svårt för att koncentrera mig särskilt efter som min klass pratar jätte mycket, ibland skulle jag bara vilja ställa mig upp och skrika att hålla tyst och så vill jag bara slå dom, för min hjärna tänker för mycket. Det gör att jag får svårt att hänga med på lektionerna.

    Jag försöker att ta djupa andetag men ibland så känns det som jag ska svimma för det blir för mycket. Det värsta är när jag får svårt att andas och hjärtat slår snabbare i skolan, jag vill be min kompis om hjälp men vågar inte, jag är rädd att hon inte tror mig.  Eftersom jag är bra på att inte visa mina känslor så tror alla att jag är glad hela tiden, men inne så känns det baa skit alltihop.
    /tjej
  • Ångest för mig är att jag tänker att jag inte är lika bra jämförelse med andra, mitt hjärta dunkar jättesnabbt och jag börjar andas jättesnabbt för jag får inte tillräckligt med luft. Jag försöker att tänka på något som gör mig glad men tänker bara på hur skönt det hade varit om jag bara hade kunnat få sätta mig någon stans och bara få gråta eller bara få dö
    /tjej
  • Vaknar svettig mitt i natten. Munnen är torr som öken. Har ont i bröstet och kan inte andas, får inte tillräckligt med luft. Vänder och vrider på mig. Försöker ta djupa andetag men det går inte. Kan inte somna om för är övertygad om att jag kommer dö. Så här fortsätter det även på dagen. Svårt att andas, tryck över bröstet, får ingen luft. Torr i munnen och halsen. Klumpkänsla. Tror på allvar att jag har en dödlig sjukdom. Usch vilket helvete detta är.
    /Emma
  • Jag jämför mig med alla andra, jag känner mig svimmfärdig när jag ska redovis något för klassen och jag får svårt att somna. Vissa nätter gråter jag mig till söms. Problemet är att jag inte vågar be om hjälp eller prata med någon. Inte ens mina föräldrar vet om att jag lider av svår ångest.
    /Anonym
  • När jag får ångest så blir jag trött nere och blyg. Kan sitta och gråta i flera timmar och när jag har gråtit ett tag så får jag panik och kan få svårt att andas. Jag vet inte när det kommer att sluta. Jag försöker att inte visa för någon hur jag är när jag har ångestattacker. Det är jobbigt och jag vet inte hur jag ska bli av med den!
    /Livia
  • Jag får en klump i halsen som inte försvinner. Det känns lite som om jag ska kvävas om jag somnar.
    /Tjej
  • Ångest för mig är en stark känsla i hela kroppen, jag börjar frysa, blir hungrig även fast jag nyss har ätit ,biter min tungan, skakar, känner mig tung och vickar på benet eller tårna. Efter känner jag mig äcklig även fast jag nyss duschat. Och torr och allmänt smutsig. HAHHA låter mer som panikångestattack.
    /13 årig tjej
  • När min mamma säger till mig att flytta saker på rummet som jag vill ska stå kvar så får jag panik och blir as arg så att det känns. Som jag vill slå min mamma och så börjar jag gråta och här är jag nu
    /Anonym
  • För mig är det som om jag lever i en dröm eller att mitt hjärta flyger ur bröstet o min hud blir liksom som gummi. Den känns overklig på ngt vis. Det känns också som om känseln bli något nedsatt, men att den egentligen inte är det. Min ångest kommer bara om kvällarna, vilket är extremt jobbig då det ofta påverkar min sömn negativt.
    /Kille på 16 år
  • Som att hjärtat slår hårt o grips av panik. Börjar hyperventilera, får darrningar i musklerna, blir svettig o varm i fingrarna o tårna, sen kall och frosstig. Känns som jag ska svimma. Får tankar om att något är fel i kroppen & att jag kommer dö. En klump i halsen som jag försöker svälja ner hela tiden. Försöker rensa halsen hela tiden från saliv för det känns som att jag kvävs. Tyngd i hals och bröstkorg. Som en förträngning. Ryck i ansiktet vid läppen och andra muskler. Bröstmuskler osv.
    /anonym
  • Jag får typ existens ångestpanik. Det blir så intensivt som att jag är den enda i min värld och då brukar jag få ont i magen o typ gråta helt hysteriskt, de blir dock bara under perioder.
    /en 15 som antagligen är bipolär
  • Ångest för mig är när jag mår dåligt över något dåligt som jag har gjort eller en jobbig tanke som jag skäms över.
    /LjusMörker
  • Jag får en klump i halsen, adrenalin pumpar, jag kan inte sitta stilla, det luktar konstigt, jag mår illa, jag får känslan av att jag måste ut ur min kropp och jag blir fruktansvärt arg.
    /rädd
  • Jag tänkte berätta om mina symptom främst. Känns som att det är många symptom som faktiskt inte står med som jag länge trott varit olika sjukdomar när det egentligen alltid varit ångest. Man kan spänna käkarna, vilket leder till huvudvärk och ont i öronen. Riktigt dålig mage. Att det kan påriktigt kännas tungt att andas. Jag har även ibland fått sån extrem klumpkänsla i halsen att jag fått spy reflexer. Jag får även krampande muskler och ont i nacke och axlar.
    /En tjej som tror hon har cancer 24/7😊
  • Jag får typ en attack som får mig att börja gråta hysteriskt, men att gråta är det enda som kan få bort den stora klumpen ångest jag har i magen. Detta har blivit ett stort problem för jag börjar få attacker i skolan också
    /Amanda
  • Jag måste ta mig ifrån situationen, eller gömma mig. Jag är rädd för att möta mina problem. Så när jag väl skapat ett problem har jag problem med att lösa det. Speciellt händer detta i skolan. En uppgift som jag inte har jobbat på eller ett prov jag skippat blir svåra att ta igen, en lektion jag undvikit två eller tre gånger blir helt omöjliga för mig att gå på.

    Nu har detta skett så pass ofta att frånvaron på min skola är extremt hög, och elevhälsan har kopplats in. Det var ju inte meningen att det skulle bli så stort. Nu sitter jag verkligen i skiten, och jag kan inte komma loss. Ofta får jag höra av mina föräldrar att det är slarv, att jag är lat och hade kunnat undvika detta. Såklart jag hade velat undvika! Om jag hade kunnat gå tillbaka i tiden hade jag löst allt. Jag hade gått på lektionerna, skrivit proven, pratat med nya klasskompisar, istället för att gömma mig och vara rädd.

    Om du fortfarande har chansen att ta igen arbeten, gå till ditt jobb/skola, eller prata med just den där människan, bara gör det. Det blir inte lättare för att du sitter och kollar på medan hela din värld rasar ihop. För din egen skull. Jag vet att det är tufft men det är allt sånt som jag ångrar nu.
    /en snart 17 årig tjej
  • Jag vet inte riktigt vad jag ska säga.. Jag har aldrig mått så här dåligt i mitt liv! Varje morgon så orkar jag aldrig gå upp ur sängen för känner vad är ens meningen med livet längre? Att gå till skolan med en klump i magen varenda dag, eller känna att de runt om en blickar en och man känner sig knappast välkommen ...

    Blir nedstämt för minsta grej och vet inte vad jag ska göra. Jag blir stum, känner en jätteklump i halsen och det känns som att jag kommer tappa andan och dö. Börjar frysar konstant och skakar mer och mer. Mina 2-4 vänner säger alltid att jag ser deppig ut och frågar om det hänt något, sanningen är att jag INTE ORKAR LÅSAS SOM OM ALLT ÄR OKEJJ LÄNGRE!😣🤐

    Jag gråter varje kväll över allt som händer med mig, min familj, vänner och världen ... Jag önskar att jag var ett litet barn igen eller ingen alls...😭😭😣😣
    /Önska att jag vågade be om hjälp😭
  • När jag känner mig tvingad att vara vaken pga min mobil och mina föräldrar sover
    /anonym tjej här
  • Jag vet inte.. jag skakar hela tiden och börja gråta var som helst när som helst och medans så gör det ont och tankar snurrar runt hel tiden. Iblan kan jag inte gå på mina träningar eller skola.
    /ANONYM
  • Ibland kan jag få en känsla av att det skulle vara massa tjockt blod i halsen som runnit ner från näsan helt plötsligt vilket leder till att jag får panikångest och tror att jag ska kvävas till döds. Jag börjar svettas, pulsen blir till max och jag blir kritvit i ansiktet. Andra gånger får jag tankar om att jag behöver spy när jag är på offentliga platser eller andra platser där man inte bara kan spy hur som helst, typ på bussen.

    Det börjar ofta med en kort liten förbipasserande tanke ungefär "tänk om jag skulle behöva spy nu" och sen sätts ångesten igång. Jag börjar må skit illa och får paniiiiik och blir lika vit som ett spöke. Ett tag var jag tvungen att ha med mig plastpåsar på bussen för att jag skulle kunna känna mig något lugn iaf och inte få panikångest. Förövrigt har jag nästan alltid lite smått ångest. Är konstant stressad över vad som ska hända. Som en klump i magen 24/7 men panik ångesten är ändå värst måste jag erkänna.
    /Skulle sökt hjälp helst igår
  • Jag har absolut ingen aning om jag har upplevt ångest överhuvudtaget men det är nånting som jag känner i min kropp och jag lyckas inte komma på vad det är. Det är en känsla av tomhet och en fet klump i magen som tynger ner hela kroppen med ett pirr samtidigt, som att jag är taggad på någonting fast det absolut inte händer någonting. Det känns som man har lagt en betongplatta över bröstet och det blir mycket svårare att andas. Men det allra värsta är att jag verkligen inte har någon aning om varför dem känslorna uppstår, jag mår bra, mitt liv fungerar. Så varför känner jag så här? Antar att det är ångest för mig, om det nu är ångest. Vad vet jag.
    /Anonym
Till toppen av sidan