UMO frågar: Vad är ångest för dig?

Ångest kan kännas olika för olika personer. Hur är det för dig när du får ångest, och hur påverkar det ditt liv? Här kan du berätta hur det är för dig och läsa vad andra personer svarar.

Svar:

  • Ångest är så svårt att beskriva och jag vet inte ens om det jag har är ångest. Men för mig är ångest när jag ligger vaken på natten för att alla tankar snurrar i huvudet, alla tankar på vad jag borde sagt, vad jag inte borde sagt osv. Jag vågar inte ens lägga ifrån mig telefonen på kvällen för jag vill inte vara ensam med mina tankar.

    Att hela tiden vara orolig för att göra fel, att inte lyckas leva upp till folks förväntningar, att alla dömer mig, att hela tiden vara bäst på allt. Men samtidigt inte veta varför jag mår så dåligt, tänk om alla känner så här? Tänk om detta inte är ångest för jag känner inget fysiskt, tänk om jag bara är fjantig.
    /🥳😁👏🏻✨💞🥺💁🏼‍♀️💫🥰
  • Jag har haft ångest konstant i ungefär 2 år nu. Ångesten får mig att känna mig overklig. Det är svårt att förklara, men jag ska försöka. Det känns som att jag precis vaknat upp från en dröm ibland. Det gör mig så rädd att känna såhär. Det gör mig så räd att jag blir VÄÄÄLDIGT hindrad att göra saker som jag brukar göra. T.ex så kan jag inte umgås med mer än 4 personer i taget utan att jag får en panikattack. Det fick mig ju såklart att hamna i en djup depprision. Jag började få massa tix och dödsångest. Det ledde till självmordstankar. Man kan ju tycka att det är konstigt med självmordstankar om man har grov dödsångest, men ni som fattar, fattar. Alltså är ångest ett STORT problem i mitt liv :/
    /Depprimerad 09:a
  • Hej, jag är en kille på 15 år, jag har under det senaste halvåret haft många känslor om döden. Varje gång jag kommer på banorna om döden är det som om att jag bara vill springa från skolan och se till att jag får göra det jag tycker är kul. Jag har ofta ångest över döden och får ibland panikångestattacker. Ångesten hänger med mig vart jag än går... 1. Om jag har gjort iordning mig till skolan och är nöjd på morgonen och vill gå till skolan så ändras inställningen redan på vägen till skolan. Det är som att jag tror t alla ser på mig och tycker att jag är ful. Jag måste hela tiden se till att jag går på t visst sätt eller beter mig på ett sätt. Jag känner att jag skulle vilja vara hemma för att vara med min familj och inte i skolan. Det är min familj som är det viktiga, jag tycker att skolan tar för mycket av min tid. Som att jag måste se till att ta vara på den tiden jag har. 2. Jag får ofta tänka på allt och jag övertänker allt! Det är som att jag tror att alla misstycker mig och att jag inte duger. 3. Jag tänker ofta på hur jag klär mig för att inte andra ska tycka illa om mig! 4. Eftersom att Corona finna har man BÖRJAT TÄNKA PÅ SJUKDOMAR och jag har under en vecka blivit allt mer orolig att jag ska få en slags sjukdom och dö. Om jag skulle dö imorgon skulle mitt liv vara bortkastad tid. Gråter just nu och vill bara att skolan ska vara över och att jag kan få vara med min familj. Och ett evigt liv.
    /Ångest över skolan!
  • Ångest för mig är en ständig känsla av oro, rädsla och jag kan inte ta mig igenom den. Den hämmar mig, jag vågar inget, isolerar mig. Känner mig som oftast tryggast på toaletten när ljuset är släckt. Då kommer ett lugn för en liten stund.
  • Det känns som om jag är den enda på planeten, ensam, övergiven. Börjar må illa, magen gör ont ... jag börjar skaka, tårarna rinner längst kinderna och allt känns som en evighet.
    /Anonym
  • För mej är de som att ja ville så trött på mej själv å att ja skakar och tappar all motivation. Jag har ingen glädje i kroppen.
    /Tjej/13 år
  • Ångest för mig är när jag är stressad känner en viss oro. Kroppen börjar göra små tiks och jag börjar få svårare att andas. Jag kan inte koncentrera mig på en sak utan allt snurrar i hjärnan på mig. Om jag sitter och gör en sak kan jag helt plötligt börja gråta för min hjärna tänker så mycket att jag bara ger upp. Får panikattacker varje kväll och ibland till och med i skolan. Allt blir svart och jag kan inte andas och hela jag skakar.
    /tjej 15 år
  • Ångest för mig är när hjärnan konstant går på högvarv och man oroar sig för sånt som antingen är väldigt långt in i framtiden eller som man inte riktigt behöver oroa sig. Ångest kan också komma plötsligt utan anledning då får jag svårt att andas och kan inte sluta gråta förns jag har lugnat ner mig vilket ibland tar upp emot 1 timme.
    /Tjej 18 år
  • De känns som nån klump i bröstet och jag blir helg deppig.
    /Sigurd321
  • Hjärtklappning rädsla utanförskap ont i magen panik känslor
    /Misslyckad kvinna
  • Ångest för mig är oro och en känsla av obehag, jag kan känna mig stressad i huvudet med massa tankar och sedan kan jag få dimsyn/ känna sig yr och som ett pip i öronen eller lite som milt lock för öronen. Men ångest kan också vara ett magont och rysningar i kroppen. En känslan av att man vill gråta och att man kan ha en klump i halsen. Ångest kan alltså vara många saker. Det jag försöker göra är att acceptera ångesten, påminna mig själv om att den inte är farlig och att den egentligen bara vill ”hjälpa” mig. Sedan kan man göra saker för att försöka må bättre. Det kan kännas obehagligt och läskigt men det är helt okej.
    /Tjej, 18 år
  • Alltså jag tycker olika varje gång men oftast brukar jag ha matångest men vet inte riktigt varför har faktiskt ingen aning o det är jätte jobbig! Alltså om man har gjort något o så ångrar men det typ
    /tjej 15 år
  • Jag stänger min sovrumsdörr och bara börjar gråta. Vet inte varför men kan gråta i timmar och vill bara skrika.
    /Olivia
  • Jag sitter i sängen på kvällen och börjar skaka och jag vet inte om jag ska skratta eller gråta och jag övertänker allt.
    /Ångesttjejen
  • Jag får som en klump i magen , som gör att jag bara vill börja stor gråta och sen kan jag inte sluta. De jobbigaste e nog när jag ska försöka hålla inne de. Det blir som en bomb.
    /anonym
  • Skolan, när man har höga förväntningar på sig själv och så sög man som vanligt. Vänner, när man överanalyserar allt de säger och inte kan vara sig själv, men samtidigt som man vill vara sig själv vill man också prestera och de båda motsatserna tar ut varandra och kvar finns bara tomheten. Och, när jag ska skriva det här svaret och tänker på hur jag ska skriva det för att folk ska känna igen sig så mycket som möjligt, för att det ska låta djupt och bra.

    När man ska skriva en signatur och inte kan bestämma sig för om det ska vara ironiskt eller djupt, eller vad som passar dom som läser detta bäst. Att alltid tillfredställa andra är en av mina största källor till ångest och en känsla av att hur mycket jag än försöker kommer det aldrig vara nog. Tack för mej.
    /Zigzaf
  • Jag blir arg och irriterad på allting och jag sitter på natten och gråter på mitt rum ibland, å det känns som om jag har en jättejobbig klump i magen och allting känns hopplöst!
    /Hej! Ångest hela tiden
  • Känns ofta som en gråtattack, som en klump i bröstet som bara vill ut. Känner mig väldigt medveten om allt, blir nästan som paranoid, känns som alla ser på just mig och dömer hur jag går, ser ut, allt i just den stunden. Kan kännas som att jag inte har kontroll över mig själv, känner mig som någon annan än mig själv. Ibland känns det mycket och explosivt och ibland känns det lite svagare under en längre tid, men båda är jobbiga.
    /H
  • Ångest är för mig när jag övertänker något elr mår dåligt över nåt jag gjort. Även fast jag vet att jag inte har gjort något fel. Jag tänker väldigt mycket så ångest har jag dagligen men det är svårt att förklara. Jag kan få ångest när nån t.ex. väntar flera timmar på att svara, svarar kort elr inte alls. Eller när någon slutar behandla mig som de gjorde. Jag brukar ofta (på kvällen endast) börja gråta, skaka o lägga mig i fosterställning. Jag önskar typ alltid att någon ska bry sig. Sry om det blev lite rörigt
    /Förstörd tjej
  • Jag får ångest när jag vet att min kille har självmordstankar. Jag får en grov ångest attack. Jag blir yr, mår illa, får ont i bröstet och det känns som ett tryck. Jag gråter och jag andas häftigt, det känns som att jag kmr dö. Jag vill inte leva längre heller och jag vill bara att allt ska vara över. 
    /En tjej med grov ångest
  • En känsla som gör ont och sitter långt in och går inte att få bort, det är som en pirrig känsla som när man är taggad på nåt fast med en deprimerad bakgrund. Jag får oftast ångest när jag är ledsen eller när jag är arg. Ångest är för jävligt! Btw har ångest nu och mår skit.
    /En mentalt sjuk människa
  • Det blir jätterörigt i huvudet å tänker på allt, börjer gråta och skaka.
    /A
  • PANIK
    /ELLA
  • Jag får ångest utav att inte veta vad en person tycker och känner för mig. Även om jag vill ta det med kille. för att jag har börjat känna mig hyfsat säker med honom så känns det som om jag bara skrämmer iväg honom. Alla komplimanger jag får ger ju mig intrycket av att han ändå gillar mig, men jag känner inte honom så bra och vet inte vad han säger till sina tjejvänner. Konstant ångest över sådana saker.
    /Jonna
  • ångest för mig är när kroppen är tom och bara känns som ett skal fyllt av oro. På senaste halvåret har jag upplevt väldigt många ångestssymtom och konstiga känslor. Det började som mest när jag började gymnasiet i augusti (december nu) de första veckorna i skolan hade jag jätteont i magen på morgonen innan skolan och var dålig i magen av oron (euw ik) Varje dag kan man säga att hag cringear åt allt jag gör och det känns som att hela världen kollar på mig och dömmer mig för allt jag gör. Kan tex bara stå i duschen och plötsligt får jag tanken tänk om någon ser mig nu. Dom hade tyckt att jag varit så ful. Det har gått så långt att jag inte kan kolla på min kropp utan att tänka att jag inte är värd något och att jag är vidrig. Har ingen ätstörning men det är även jobbigt att äta sen jag började gymnasiet, särskilt inför människor jag inte är bekvöm med. När jag ser folk äta i klassrummen jag jag inte föro mig att undra hur de vågar äta framför alla och undrar hur de inte skäms. Jag vet att det bara är sjuka tankar och att folk inte kunde bry sig mindre om vad jag äter. Ändå hatar jag mat. Kan inte ens äta själv längre för kan bara tänka ”tänk om någon ser mig äta såhär fult nu. då kan jag inte äta mer och jag kan inte ens svälja maten jag har i munnen. En annan känsla jag har är svår att beskriva men det jag kan jämföra det med är känslan när man saknade sin mamma på dagis när man var liten. Känslan stannar endast i någon minut men den är hemsk. När jag har känslan förknippar jag det med att jag är törstig även fast det inte ens är i närheten av känslan när man är törstig och jag inte är törstig alls. I skolan kan all min kraft plötsligt bara försvinna och jag blir helt känslokall och tom och kollar bara ner i marken och är tom. När jag kommer hem på dagarna övertänker jag allt jag gjort under dagen, minsta lilla. Jag ligger sömnlös på nätterna och tänker bara på vad jag kunde gjort annorlunda senaste året och övertänker hela mitt liv i minsta detalj. Något jag även har dagligen är att jag inte kan andas. Jag måste kipa långt ner i lungorna efter luft. Det tar också alltid stopp så jag inte kan ta djupa andetag då måste jag försöka få ett djupt andetag annars måste jag kipa efter luft för att kunna andas. Jag vet inte vad jag ska göra ångesten håller på att ta över mitt liv. Det enda som håller mig vid liv nu är musik och mina framtidsplaner. När mamma skriker på mig så försöker jag hålla ut för att en dag kunna skaffa mig en egen lägenhet i göteborg och starta ett nytt eget liv bort från allt gammalt. När jag inte känner något lyssnar jag på musik för den får mig att känna saker och det känns som musiken teleporterar mig till ett parallelt universum där jag har kontroll över mitt liv. Jag vet inte vad jag ska göra det känns som ingen lyssnar eller egentligen bryr sig. Folk har sina egna problem. när jag en gång prata med skolsköterskan så berätta hon för min mamma så nu litar jag inte på någon löngre. Har ingen att prata med för mina vänner skrattar bara bort det och när jag säger att jag vill dö skrattar jag och dom bort det för jag inte vill visa mig sårbar. Jag tror det är en anledning at jag känner såhär. Jag har aldrig gråtit framför någon och aldrig öppnat upp mig för någon, min vän kallar mig därför tillochmed sociopat. vilket gör ont, verkligen. För jag har känslor säkert mer än vanliga människor tillochmed men vågar bara inte öppna upp mig och därför kanske jag framstår som känslokall. Något mer som får mig glad är att express myself med kläder och smink. Jag älskar att köpa kläder oxh få hem dom och prova en ny sminkning till dom. Eller färga mitt hår en ny färg. Tills min mamma sa ”måste du försöka stå ut så mycket för att få folk att se dig, med dom stora gubbkläderna och kladdiga sminket k ditt ansikte, kan du inte få uppmärksamhet av att vara dig själv, du gör verkligen allt för uppmärksamhet” det gjorde verkligen ont för jag försöker bara göra småsaker för att få mig på bra humör men allt jag gör är fel. Hejdå
    /Tjej, 16 år
  • Jag tappar motivationen till allt, jag orkar inte umgås med folk och jag blir lätt irriterad eller sårad. Ofta mår jag dåligt fysiskt också. Det kan vara allt från illamående och magproblem till huvudvärk och problem med andning.
    /Amanda
  • Jag är stressad varje dag över småsaker. Jag gråter varje kväll inne på mitt rum eller när jag är hemma själv, känner mig extremt osäker och rädd vad folk tycker om mig.
    /Jonna
  • Ångest kan finnas på olika plan. När man har ångest över en skoluppgift men också när man har ångest över att livet går emot en. Ångest är olika för alla och känns olika. Ångest är inget man ska skämmas över, hellre prata för mycket om det än för lite. Men tänk efter vad du säger och till vem du säger det till för det kan påverka andra.
    /Alias
  • Hjärtklappning, nedstämdhet, oro , ingen ork
    /Alias
  • Ångest för mig är att jag kan få svårt att andas, jag övertänker jättemycket om allt och ja känner att allting är hopplöst, att ingen vill ha mig, att livet är inget värt. Men det jobbigaste är när jag mår dåligt i skolan, det händer inte så ofta men de händer ibland att jag är tvungen att gå på toan å gråta ut och få andas lite.

    Om de är nån som läser det här vill jag bara säga att livet är inte hopplöst och att de finns hjälp att få, om du har tankar på att ta livet av dig så säger ja bara att du ger smärtan till någon annan och så kommer det fortsätta, istället så kan du söka hjälp. Jag vet hur de känns att ha såna tanka, det är inte kul men du har bara ett liv, ta vara på de!
    /13 årig tjej
Till toppen av sidan