Fråga

Jag skäms över sexuella lekar jag hade som barn

Fråga

Jag minns sexuella lekar som jag hade med mina syskon när jag var liten. Det hände bara några gånger men jag bestämde eftersom jag var äldst.

Det var till exempel en lek där jag och mitt ena syskon kysstes, eller att jag låg naken under dem. Senare började jag skämmas och tyckte inte att det var en okej lek. Så jag bestämde att vi inte skulle leka så längre. Sen dess har inget sånt hänt igen.

Idag är jag och mina syskon nästan vuxna, ingen av dem minns något av det här. Men jag är rädd att de ska göra det och känna sig utnyttjade och må dåligt. Jag har berättat i stort sätt allt det här för min mamma eftersom jag mår dåligt över det vi gjorde. Hon verkar inte tycka att det är något att må dåligt över.

Hittills har jag känt att jag kan leva vidare utan att berätta om det här men nu känner jag skam över minnena. Hur jag kan få hjälp att gå vidare?

Svar

De flesta har en egen sexualitet tidigt. En del märker den tydligt, andra inte. När man är liten och nyfiken på sin sexualitet undersöker man den ofta genom lek.

Lekarna kan vara precis som du beskriver dem. En del undersöker sin sexualitet genom att prata med kompisar om sina tankar, saker man undrar över eller rykten man hört. En del läser böcker och ser filmer som handlar om kärlek, närhet och sex och det är också vanligt att dagdrömma och fantisera om det.

För att du ska slippa skämmas över vad du har gjort är det viktigt att du förstår att det var just en lek ni lekte. För dig handlade leken om att testa och leka med din sexualitet.

Du skriver att dina syskon inte minns något av leken och jag tänker att det kanske faktiskt är så. För dina syskon kan leken ha handlat om något helt annat.

Om du inte har gjort det innan tycker jag att du ska boka en tid till en kurator eller en psykolog, till exempel på en ungdomsmottagning. De är vana att ge stöd och råd när man känner som du gör just nu.

Det är jobbigt att skämmas över saker man har gjort och viktigt att få hjälp med det så fort som möjligt.

Med vänliga hälsningar
Susie Rasmussen, kurator

Till toppen av sidan