Att må dåligt

Till alla er som kämpar, ni klarar det! Ni är så starka! Jag vet det. Jag fick hjälp hos bup, fick gå i terapi och kbt. Allt kändes förgäves då och att det inte skulle hjälpa. Men sakta men säkert började jag hitta lycka igen.

Det var jag som gick till skolsköterskan och berättade vad som hade hänt, varför jag mår som jag mår och varför det har blivit så. Hon berättade att jag var stark, modig och förnuftig som gick själv och sökte hjälp.

Jag har sagt upp kontakten med de människor som fick mig att må sämre, som tyngde ner mig och krävde för mycket av mig. Jag fokuserar på kärlek, kunskap och allt vackert livet har att erbjuda.

En fråga jag ställde mig själv var ”varför märkte jag det inte tidigare så jag kunde ha stoppat det?”. Efter två jobbiga månader blev min vän inlagd, då började skuldkänslorna på riktigt och jag mådde dåligt varje natt.