Ett SMS från mamma räddade mitt liv

Till att börja med, kanske ni borde veta att jag är emo. Det är kort for emotional (=känslosam på svenska), och är en slags genre inom rockmusik. Man klär sig ofta i mycket svart, med mörkt smink och ofta färgat hår (ibland även blek hy). Ofta lyssnar man på deppig musik och är väldigt sarkastisk m.m.

Men det är vanligt att man är deprimerad/självmordsbenägen/självskadande också, och det är liksom emo-”stereotypen” - den deprimerade, lite utanför, och självmordsbenägne ungen som ingen gillar. Och jag var också deprimerad. Skar även mig själv, för att det kändes som om det skulle bli bättre då, men inte där någon kunde se.

Det var det som var problemet, att jag inte ville att någon skulle få reda på det, vare sig att jag hade självskadebeteende eller ens att jag var deprimerad. Och här kommer det viktiga med hela den här berättelsen:

Håll ALDRIG depression/självskadebeteende för dig själv! Jag gjorde det, och i mitt fall ledde det till att jag försökte ta mitt liv. Hittade ingen mening med livet längre. Mina föräldrar var på jubileums-semester, och jag var då ensam hemma, så ingen skulle märka något förrän de kom hem dagen efter.

Precis när jag stod där, tårarna rinnande längs kinderna, och tänkte på alla brister jag kunde komma på med mig själv, då, DÅ, skickade mamma ett sms. Det stod: ”Vi är på stranden nu, önskar att du vore här! Hoppas du har det bra där hemma! Puss och kram <3”

Just det sms:et förändrade mitt liv för alltid. Då plötsligt var det som om allt det där hemska försvann. Jag bara föll ihop och grät. Jag bara grät och grät och grät, i vad som kändes som timmar. När jag bestämde mig för att ta mitt liv, hade jag tänkt att ingen ändå älskar mig, och att ingen skulle sakna mig när jag var borta. Men det skulle ju mina föräldrar.

Det skulle bli som ett hål i deras hjärtan, där deras dotter skulle funnits, och de skulle nog aldrig komma över det. Den där tomheten jag kände, ville jag verkligen utsätta dem för den? Nej.

Så jag bestämde mig för att vända på allt det onda, och istället börja se livet från den ljusa sidan. Helt plötsligt fick jag en massa vänner, började i några fritidsaktiviteter, och gick med i en grupp där man kunde prata om olika psykiska ohälsor, trauman eller skadebeteenden man kommit över. Då märkte jag hur många andra det var som hade varit i min sits. Hur många andra det var som också hittat sin mening med livet.

Mitt bästa tips för dig som känner att ingenting har någon mening längre, är att tänka om. Tänk på alla som älskar dig. Tänk på allt/alla du älskar. Tänk på det som fyller dig av glädje, hopp och skratt. Det som gör livet värt att leva. <3

/En lycklig tjej

Till toppen av sidan