Att ta hjälp

Jag är mycket gladare nu och har vänner som jag kan prata med. Min psykolog har hjälpt mig så otroligt mycket med mina problem.

Det var jag som gick till skolsköterskan och berättade vad som hade hänt, varför jag mår som jag mår och varför det har blivit så. Hon berättade att jag var stark, modig och förnuftig som gick själv och sökte hjälp.

Inte så farligt som jag trodde och fick en tid redan någon dag senare. Men då kommer vi till det här jobbiga. Att gå dit.

Det här är en berättelse om när jag besökte gynekologen med min PAPPA. Ja, jag sa det rätt. PAPPA.

Det är inte någon skam i att söka hjälp, det är rent av modigt! DU förtjänar att må bra, även om det inte alltid känns så.

Jag har mått piss de senaste åren. Sen bestämde jag mig för att skaffa ett nytt umgänge och sluta med alla substanser som fick mig att må sämre.

Pappa höll i mig och farfar gick med till akuten. Då satt vi där en lång tid, många timmar. Sen kom en läkare och undersökte mig och han sa att jag var jättesjuk. Jag blev inlagd på sjukhuset.

Nu när jag är äldre så fattar ju att det måste räknas som våldtäkt. Ändå har jag inte berättat för någon och det mår jag dåligt av.