Jag blev bra från depressionen genom att prata

Jag slutade att spela tennis och dansa vilket jag tyckt varit jättekul. Det var förmodligen där min depression startade. Sen så började jag att skolka. Jag sa att jag inte mådde bra och jag kunde vara borta en dag men också en hel vecka.

I slutet av sommaren nådde jag verkligen botten. Under en tid åt jag knappt och det som jag åt brukade vara en litet paket nutella och kanske någon frukt som min mamma tagit upp på rummet från frukosten. Men hösten blev bättre. Jag fick träffa RN kurator på BUP. Jag fick också tider hos skolans kurator och ska antagligen få fler tider när skolan börjar igen i höst, så att jag inte ska få en depression igen och så att jag ska klara av skolan.

Men sommaren nu är verkligen min nystart. Jag har börjat ändra min stil, jag har färgat en del av håret och det jag är mest glad över är att jag har vunnit över min depression. Sammanfattningsvis så känner jag mig som en ny person.

Jag vill också berätta att ni som går igenom något liknande ni måste berätta för någon så att ni kan få hjälp. Om ni är som jag som inte pratar med mina föräldrar om känslor så gå till någon annan vuxen ni känner er säkra med. Och ja, jag vet att det är något som nästan alla säger men det är sant. Hade inte min syster sagt något hade jag kanske fortfarande mått dåligt. Kanske till och med tagit mitt liv vilket var något jag tänkte på men aldrig gjorde vilket jag är extremt glad över.

Så prata med någon. Det kan vara en kompis, en lärare, en förälder eller kanske en kurator. Men det kommer bli bättre. Jag minns att jag såg berättelser av andra som hade vunnit över sina demoner och jag tänkte "det där verkar omöjligt" men det var inte omöjligt och det är inte omöjligt för dig heller.

Tjej, 15 år