Våld & kränkningar

Jag skämdes rejält. Mitt liv var förstört, jag mådde sämre för varje dag, jag grät ibland och bara vill tar självmord. Min bestie gav mig sitt fb-lösen och användarnamn, och när jag loggade in såg jag att hon skrev " vi borde inte göra det mot henne".

Jag blir ledsen och orolig för att det tjejerna hade gjort var att de tog foto på nakenbilderna (två stycken) från en annans telefon. Jag fick dagen efter reda på att det hade spridits. Jag blev jätteledsen och visste inte vad jag skulle göra. I början var det jättemånga som spred ryktet och vissa gick runt och spred/visade bilderna.

Som 11/12 åring var jag med om ett övergrepp (trauma) och sen dess har det mesta i mitt liv strulat. Först efter ett halvår vågade jag berätta för någon. Jag gick och pratade med tre olika personer innan jag hittade rätt. Och trots att det är långt ifrån bra så kan jag ibland se ljus igen. Med det sagt vill jag verkligen ge er råden att: 1. Våga berätta direkt! (Även om ni tänker att det kanske inte är ”så farligt”, för det kan bli det med tiden) 2. Våga söka och be om hjälp, från skolan, familj, vänner, vården och liknande. Du förtjänar ett lika bra liv som alla andra. 3. Det är aldrig ditt fel och det kan bli bättre igen!!

Det tog mig fyra år innan jag ens yttrade ett ljud om detta. När jag till slut blev inlagd på en barnpsykiatriskt slutenavdelning. Jag hade ett självskadebeteende, hade försökt ta mitt liv samt led av hallucinationer. Men där berättade jag för första gången.

Våga berätta, för någon vuxen, för din kompis, för din mamma eller farfar eller vem som helst. Jag lovar att det finns någon som kan hjälpa dig även om det inte känns så. Tack vare att jag haft så otroligt fina människor runt mig i allt det här så har jag faktiskt klarat det och jag står fortfarande här idag, med hjälp av mina fina vänner, familj och så vidare. Och dem kan jag nog aldrig tacka nog mycket, så mycket som ni hjälpt mig, även min fina kurator förtjänar en eloge.