Panik - lämna sidan!
Egna berättelser

Hur jag lärde mig omfamna mina ärr som en del av mig själv

Det finns dagar när jag känner mig som ett trasigt skal av den flicka jag en gång var. Mitt namn är Sofia, och jag är sexton år gammal. Livet har aldrig varit enkelt för mig. Det började långt tillbaka när jag var bara ett barn. Mina föräldrar bråkade ständigt, och jag kände mig alltid som en börda för dem.

Jag var för ung för att förstå vad som hände, men jag visste att det inte var rätt.

Jag var bara tio år gammal när jag först ställdes inför smärtan. En familjevän, en person som jag en gång hade litat på, utnyttjade min oskuld och tog ifrån mig min barndom. Jag var för ung för att förstå vad som hände, men jag visste att det inte var rätt. Jag kände mig smutsig och förtvivlad, och jag vågade inte berätta för någon om det som hade hänt.

Åren gick, och smärtan blev en del av mitt liv. Jag bar den som en tung mantel som drog ner mig i avgrunden. Jag kämpade för att hitta glädje och meningsfullhet, men det kändes som om jag alltid bara kretsade runt i en virvel av ångest och förtvivlan.

När jag blev äldre blev det inte lättare. Jag försökte dölja mina ärr, både de fysiska och de emotionella. Jag log och skrattade som om inget var fel, men inuti kändes det som om jag höll på att krossas i bitar. Skolan var en plats fylld med plågsamma påminnelser om mina smärtsamma erfarenheter. Jag kände mig isolerad och ensam, omgiven av människor men ändå ensam i mitt lidande. Jag längtade efter att bli sedd och förstådd, men jag visste inte hur jag skulle öppna upp mig för någon annan.

Det fanns dagar när jag inte visste om jag skulle klara det. Nätter när jag låg vaken på och grät tyst för mig själv. Dagar när jag önskade att jag aldrig hade fötts in i denna värld av smärta och förtvivlan. Men mitt hjärta fortsatte att slå, och jag fortsatte att andas, även när varje andetag kändes som en kamp. Jag visste att jag inte kunde ge upp, att jag var tvungen att kämpa för att överleva även när allt kändes hopplöst.

Det var som att släppa ut allt det som hade hållits inom mig i åratal.

Till slut insåg jag att jag inte längre kunde bära bördan ensam. Jag öppnade upp mig för en vän, någon som jag litade på, och berättade om det som hade hänt. Det var som att släppa ut allt det som hade hållits inom mig i åratal. Det var som om en tyngd hade lyfts från mina axlar. Sakta men säkert började jag att läka. Det var ingen lätt resa, fylld med motgångar och bakslag. Men jag hade modet att fortsätta kämpa, för mig själv och för min framtid.

Nu, när jag sitter här och reflekterar över mina upplevelser, inser jag att jag är starkare än jag någonsin hade trott. Jag har överlevt det ofattbara, och jag har lärt mig att omfamna mina ärr som en del av mig själv. Jag vet att vägen framåt kommer att vara lång och svår, men jag är redo att möta den med mod och beslutsamhet. Jag kommer att fortsätta att kämpa för att hitta glädje och mening i mitt liv, även när mörkret hotar att svepa in mig. För jag är Sofia, och jag är en överlevare.
/Sofia

Mer på UMO

Egna berättelser

Utpressad efter jag skickade nakenbilder

Här är min berättelse om när jag bytte nakenbilder med en random person som utgav sig för att vara en tjej på snap och blev utpressad på pengar.

Svara varandra

Hur skyddar jag mina ärr från solen?

Ärren på benen kommer uppleva sin första sommar i år… därför skulle jag gärna försöka skydda dem lite från solen. Problemet är bara det att jag ÄLSKAR att bada och det är inget jag tänker prioritera bort.

Egna berättelser

Mina diagnoser räddade mitt liv

Jag spenderade en stor del av min barndom orolig, ledsen och isolerad. Duktiga tjejer går ofta odiagnostiserade, men snälla sök hjälp om du tror att det behövs.

Svara varandra

Han tjatar om sex och nakenbilder, vad ska jag göra?

Jag har hållit på med en kille fram och tillbaka. Nu tjatar han till sig sex och nakenbilder och han ger sig inte.

Svara varandra

Hur kontaktar jag skolkuratorn?

Det känns konstigt och nästan lite pinsamt att skriva till skolkuratorn för att jag har typ aldrig pratat med någon om mina problem förut.

Svara varandra

Hur tog ni er ur dåligt mående?

Har ni varit deprimerade och hur tog ni er ur det? Hur berättade ni för era kompisar?

Svara varandra

Hur gör ni er partner glad?

Låt oss säga att er tjej/kille är ledsen efter en lång dag. Vad är det ni brukar göra för att uppmuntra dem?

Svara varandra

Han gjorde något när jag var full, är det mitt fel?

Förra veckan var jag på en fest där ja blev alldeles för full. Jag har fått återberättat att en kille tog med mig till toan och sedan vet ingen något mer. Skulle ni säga att detta är mitt fel?

Egna berättelser

En gammal gubbe ljög om sin ålder och skickade nakenbilder

Killen skrev att han var lika gammal som jag vilket blev bekräftat via en bild som han skickade till mig. Vi snackade med varandra hela nätterna, jag kände att något klickade.

Svara varandra

Ska jag anmäla min kompis ex?

Min kompis har blivit utsatt för sexuella övergrepp. Jag vill verkligen anmäla denna kille.

Till toppen av sidan