Panik - lämna sidan!
Svara varandra

Kan jag gå till ungdomsmottagningen med små problem?

Jag har under några år haft en halvbra relation med mat. Rösten har legat där i bakhuvudet och gjort sig hörd ibland och stundvis fått kontroll över mig. Men det har aldrig gått så långt som till en ätstörning.

Har tänkt på om jag kanske borde prata med någon, kanske en kurator på ungdomsmottagningen. Men jag har alltid backat för att jag tänkt att det inte är så allvarligt, och det känns så konstigt att jag skulle gå dit. Så nu kommer min fråga:

Har ni blivit bra bemötta när det inte är ett allvarligt problem? Utan kanske mer diffust och att man bara ”behöver lätta på trycket” lite och få lufta tankar? Hoppas ni kan hjälpa mig att fatta ett beslut om jag ska våga mig på att boka ett samtal!

/EH

Svar:

  • Jag har också tänkt på det här såååå länge. Jag tänker alltid att mitt problem inte är ett så stort problem och att det säkert löser sig av sig själv bara jag ger det lite tid, så jag slipper prata med någon.

    För mig är det alltid tanken på att jag inte ha något konkret att komma med som hindrar mig från att ta hjälp. Det "enda" som är problemet är att jag inte mår så bra och bara skulle vilja prata ut om lite saker. Men jag är rädd att den jag pratar med inte ska förstå och tycka att mitt problem är för litet.

    Mitt tips till dig är att våga ta hjälp och prata med någon! Den du pratar med kommer inte tycka att du är konstig för att ditt problem är för "litet" utan bara vara tacksam för att få hjälpa någon. Var modig för de gånger jag verkligen har vågat prata ut om stort och smått har det hjälpt mig så mycket! Du är bäst!
    /NM
  • Det är klart du kan! Ungdomsmottagningen tar emot allt och alla.
    /Anna
  • Mellan 4:an och 6:an hade jag inte så stora problem men gick ändå till en skolkurator en timma i veckan och vi pratade mest om lite random saker och spelade kort :) så blev alltid trevligt bemött! Plus det är alltid bra att ha någon att prata med! Så boka ett samtal! HEJA DIG!!
    /Tjej, 16år
  • Har haft liknande problem men som till slut eskalerade och blev till en ätstörning. Mitt råd är att boka ett möte med en kurator på ungdomsmottagningen, gå dit och känn efter om du kan lita på personen och isf berätta för hen eller boka ett nytt för att prata med samma person.
    /Lovis
  • Så klar du kan det.
    //hund älskare//
  • Helt ok. Jag tror t.o.m. att det är ok att gå till ungdomsmottagningen utan några problem, men det låter lite onödigt, så det är kanske därför ingen gör det.
    /Anonym
  • Inget problem är för litet! Om det stör dig och du behöver någon att prata med så ska du absolut gå dit. Jag själv gick till skolkuratorn när jag behövde prata med någon och det hjälpte så mycket! Du säger att du har en halvbra relation till mat vilket kan vara en början till en ätstörning så det är bra om du träffar någon nu så att det inte går längre. Tro mig, det är värre att gå till ungdomsmottagningen med en fullt utvecklad ätstörning så att du måste gå till en ätstörningsklinik och de ringer dina föräldrar, än att du går dit och "lättar på trycket" och det är allt. Det kommer säkert gå jättebra!
    /2011(:
  • Ja de kan du!
    /Girl
  • HEJ! Ja såklart att du ska ta hjälp innan det blir för sent. Även fast du inte tycker att det är ett så stort problem så är det viktigt att ta hand om sig själv och göra det som är viktigast för sig själv, som att ta hjälp. Lycka till och ta hand om dig:)
    /Tjej 16 år
  • Det är helt okej att prata med en kurator, ungdomsmottagningen eller liknande även om du inte har ett problem. Jag har pratat med min kurator om bara random tankar. Det kan ofta vara bra att prata med någon även om man inte har något problem. Kan räcka att man kanske bara har massa tankar eller bara vill prata. Jag tycker iallafall att det är en bra ide att prata med t. ex. en kurator, jag tycker att alla borde prova det.
    /Kille 15 år
  • JA, SJÄLVKLART KAN DU GÖRA DET. LYCKA TILL ❤
    /Hej
  • Hej EH! Jag tycker att du ska boka en tid på ungdomsmottagningen. Inga problem är för små för att prata med dem och de kan hjälpa dig med det här. Lycka till och jag hoppas att det löser sig för dig. Du förtjänar att må bra. Jag vet att det kan vara läskigt att söka hjälp på ungdomsmottagningen för första gången, men det är värt det för att du ska må bra igen.
    /WT
  • Klart du kan :)
    /Enid
  • Hej! Jag tycker det är en jättebra idé att söka hjälp/stöd. Som frisk från tidigare ätstörning så vill jag verkligen trycka på att ju tidigare du får hjälp desto bättre! Även om du anser att ditt problem inte är ”så allvarligt” är det mycket bättre att få hjälp i tid. Även för att förhindra ev. eskalering. Hoppas verkligen du mår bättre snart och får den hjälp du behöver!
    /C
  • Japp! Du kan gå till dom med alla problem du behöver prata om/få hjälp för.
    /Anonym 17 åring

Mer på UMO

Artikel innehåller video
Artikel

Att prata om sin ångest på en ungdomsmottagning

Här får du se en film om hur det kan vara att prata om sin ångest med någon på en ungdomsmottagning.

Artikel innehåller video
Artikel

Att prata om sin könsidentitet på en ungdomsmottagning

Här kan du se en film om hur det är att prata om sin könsidentitet med någon på en ungdomsmottagningen.

Egna berättelser

Till dig som också är, eller har varit, mobbad

Jag vet hur det känns att sitta bland smutsen och de blöta pappersservetterna på ett toalettgolv - jag tror att det räcker med att säga det, ni förstår fortsättningen.

Svara varandra

Hur känns en gynundersökning?

Hur upplevde ni det? Tyckte ni att det var läskigt? Och vilka moment förekommer? 

Artikel innehåller video
Artikel

Venereolog - läkare i hud- och könssjukdomar

Jessica Norberg berättar om sitt jobb som venereolog, läkare som jobbar med hud- och könssjukdomar, på ungdomsmottagningen.

Frågor och svar

Hur ska jag våga prata med en psykolog?

Jag är så otroligt rädd för att prata med någon. Jag vet inte vad jag ska säga. Jag kommer antingen bara sitta helt tyst, eller le och låtsas att det blivit nåt missförstånd.

Frågor och svar

Kan jag gå till vilken ungdomsmottagning jag vill?

Jag är egentligen från Stockholm och är skriven där men pluggar i Uppsala. Kan jag gå till en ungdomsmottagning i Uppsala eller måste jag gå till en ungdomsmottagning i Stockholm?

Svara varandra

Hur berättar jag om ätstörningen för mina föräldrar och kompisar?

Till er som har eller har haft anorexia, hur berättade ni för era föräldrar och kompisar eller någon annan?

Egna berättelser

Jag är riktigt lycklig för att jag fick hjälp för min OCD

Detta är ett brev till alla er som inte känner igen er själva, som växlar mellan panik och hopplöshet och som hatar att behöva vakna upp varje ny morgon. Snälla prata med någon. Det blir bättre. Jag har alltid varit ganska orolig, ända sedan jag var ett litet barn. Jag brukade alltid tänka ett steg längre och se problem ur alla möjliga perspektiv. Jag skulle inte säga att jag var en pessimist egentligen - jag ville ha kontroll över situationen. Jag hade kunnat beskriva alla mina tankar. De flesta handlade om mig själv och var fruktansvärda, att jag var den typiske skurken i kriminalserier. Typen som ville utföra vidriga saker, trots att ens tanken på något sådant fick det att vända sig i min mage. Ett standardscenario var att jag såg/hörde/mindes något som på något sätt fick mig att tänka "tänk om jag är...". Jag visste att det inte stämde, men "tänk om..." snurrade i bakhuvudet.

Svara varandra

Jag mår dåligt, hur kan jag få hjälp?

Jag vill söka hjälp för mitt mående men jag kan inte prata med mina föräldrar om det och jag litar inte riktigt på psykologer.

Till toppen av sidan