Panik - lämna sidan!
Svara varandra

Kan jag gå till ungdomsmottagningen med små problem?

Jag har under några år haft en halvbra relation med mat. Rösten har legat där i bakhuvudet och gjort sig hörd ibland och stundvis fått kontroll över mig. Men det har aldrig gått så långt som till en ätstörning.

Har tänkt på om jag kanske borde prata med någon, kanske en kurator på ungdomsmottagningen. Men jag har alltid backat för att jag tänkt att det inte är så allvarligt, och det känns så konstigt att jag skulle gå dit. Så nu kommer min fråga:

Har ni blivit bra bemötta när det inte är ett allvarligt problem? Utan kanske mer diffust och att man bara ”behöver lätta på trycket” lite och få lufta tankar? Hoppas ni kan hjälpa mig att fatta ett beslut om jag ska våga mig på att boka ett samtal!

/EH

Svar:

  • Jag har också tänkt på det här såååå länge. Jag tänker alltid att mitt problem inte är ett så stort problem och att det säkert löser sig av sig själv bara jag ger det lite tid, så jag slipper prata med någon.

    För mig är det alltid tanken på att jag inte ha något konkret att komma med som hindrar mig från att ta hjälp. Det "enda" som är problemet är att jag inte mår så bra och bara skulle vilja prata ut om lite saker. Men jag är rädd att den jag pratar med inte ska förstå och tycka att mitt problem är för litet.

    Mitt tips till dig är att våga ta hjälp och prata med någon! Den du pratar med kommer inte tycka att du är konstig för att ditt problem är för "litet" utan bara vara tacksam för att få hjälpa någon. Var modig för de gånger jag verkligen har vågat prata ut om stort och smått har det hjälpt mig så mycket! Du är bäst!
    /NM
  • Det är klart du kan! Ungdomsmottagningen tar emot allt och alla.
    /Anna
  • Mellan 4:an och 6:an hade jag inte så stora problem men gick ändå till en skolkurator en timma i veckan och vi pratade mest om lite random saker och spelade kort :) så blev alltid trevligt bemött! Plus det är alltid bra att ha någon att prata med! Så boka ett samtal! HEJA DIG!!
    /Tjej, 16år
  • Har haft liknande problem men som till slut eskalerade och blev till en ätstörning. Mitt råd är att boka ett möte med en kurator på ungdomsmottagningen, gå dit och känn efter om du kan lita på personen och isf berätta för hen eller boka ett nytt för att prata med samma person.
    /Lovis
  • Så klar du kan det.
    //hund älskare//
  • Helt ok. Jag tror t.o.m. att det är ok att gå till ungdomsmottagningen utan några problem, men det låter lite onödigt, så det är kanske därför ingen gör det.
    /Anonym
  • Inget problem är för litet! Om det stör dig och du behöver någon att prata med så ska du absolut gå dit. Jag själv gick till skolkuratorn när jag behövde prata med någon och det hjälpte så mycket! Du säger att du har en halvbra relation till mat vilket kan vara en början till en ätstörning så det är bra om du träffar någon nu så att det inte går längre. Tro mig, det är värre att gå till ungdomsmottagningen med en fullt utvecklad ätstörning så att du måste gå till en ätstörningsklinik och de ringer dina föräldrar, än att du går dit och "lättar på trycket" och det är allt. Det kommer säkert gå jättebra!
    /2011(:
  • Ja de kan du!
    /Girl
  • HEJ! Ja såklart att du ska ta hjälp innan det blir för sent. Även fast du inte tycker att det är ett så stort problem så är det viktigt att ta hand om sig själv och göra det som är viktigast för sig själv, som att ta hjälp. Lycka till och ta hand om dig:)
    /Tjej 16 år
  • Det är helt okej att prata med en kurator, ungdomsmottagningen eller liknande även om du inte har ett problem. Jag har pratat med min kurator om bara random tankar. Det kan ofta vara bra att prata med någon även om man inte har något problem. Kan räcka att man kanske bara har massa tankar eller bara vill prata. Jag tycker iallafall att det är en bra ide att prata med t. ex. en kurator, jag tycker att alla borde prova det.
    /Kille 15 år
  • JA, SJÄLVKLART KAN DU GÖRA DET. LYCKA TILL ❤
    /Hej
  • Hej EH! Jag tycker att du ska boka en tid på ungdomsmottagningen. Inga problem är för små för att prata med dem och de kan hjälpa dig med det här. Lycka till och jag hoppas att det löser sig för dig. Du förtjänar att må bra. Jag vet att det kan vara läskigt att söka hjälp på ungdomsmottagningen för första gången, men det är värt det för att du ska må bra igen.
    /WT
  • Klart du kan :)
    /Enid
  • Hej! Jag tycker det är en jättebra idé att söka hjälp/stöd. Som frisk från tidigare ätstörning så vill jag verkligen trycka på att ju tidigare du får hjälp desto bättre! Även om du anser att ditt problem inte är ”så allvarligt” är det mycket bättre att få hjälp i tid. Även för att förhindra ev. eskalering. Hoppas verkligen du mår bättre snart och får den hjälp du behöver!
    /C
  • Japp! Du kan gå till dom med alla problem du behöver prata om/få hjälp för.
    /Anonym 17 åring

Mer på UMO

Svara varandra

Jag vågar inte söka hjälp, vad ska jag göra?

Jag är rädd för att berätta hur jag mår och jag är så van att klara allt själv, hålla allt inom mig.

Artikel

Stöd om du är utsatt för hot eller våld av familjen på grund av din sexuella läggning eller könsidentitet

Är din familj rädd att förlora sin heder för att du är homosexuell, bisexuell, trans eller queer?

Egna berättelser

Undersökning av snippan - det gick snabbt och kändes knappt

Jag satte mig i den där gynstolen med benen uppåt men det kändes inte bekvämt. Då frågade jag om jag kunde få ta min mobil så att jag kunde känna mig säkrare, och det fick jag.

Svara varandra

Pappa straffar mig för minsta fel, vad ska jag göra?

Han skriker och kalla mig för saker.

Frågor och svar

Hur ska jag våga prata med en psykolog?

Jag är så otroligt rädd för att prata med någon. Jag vet inte vad jag ska säga. Jag kommer antingen bara sitta helt tyst, eller le och låtsas att det blivit nåt missförstånd.

Egna berättelser

Nu vill jag leva

Jag cyklade och cyklade. Jag började cykla mot ett ställe med en bro i hopp om att hoppa från den. Men någon privatperson ringde till polisen som kom och tog mig. Jag fick  sätta mig i polisbilen. Jag bad en av poliserna att ringa och berätta att jag levde!

Egna berättelser

Det började på Ask.fm

Jag sa nej varenda gång men han lyssnade aldrig! Jag kunde inte heller skrika efter hjälp för han hotade mig då fastän mina föräldrar var hemma.

Svara varandra

Hur känns en gynundersökning?

Hur upplevde ni det? Tyckte ni att det var läskigt? Och vilka moment förekommer? 

Egna berättelser

Prata med någon om ni mår dålig!

Mina föräldrar skildes när jag var 6/7 år och jag har alltid tyckt att de varit jobbigt, för jag berättade inte för nån hur jag mådde och kände så de slutade med att jag fick många problem. Så jag uppmanar INGEN att ta samma väg som mig. Berätta för en lärare, kompis, förälder, tränare, nån du verkligen litar på så lovar jag att de blir bra.

Egna berättelser

Ta hjälp i tid!

Detta låter som att jag bara sitter här och tycker synd om mig själv men jag lättar bara lite på hjärtat. Ingen är ensam om att må dåligt och detta är just min anledning eller anledningar till varför just JAG mår dåligt.

Till toppen av sidan