Hur var det för er första gången hos kuratorn?

Hej! Jag har tänkt på att gå till kurator på ungdomsmottagningen för första gången och ta tag i mina problem och vill inte gå hos skolkurator för då ser folk att jag går dit. Så jag har några frågor

1. När jag ringer och bokar tid kommer de typ fråga varför jag vill det? Eller kommer de bara boka en tid åt mig. Hur var det för er?

2. Hur var er första gången hos kuratorn? Berätta allt!

/Tackohejleverpastej

Skriv ditt svar

Svar: 

  • Första gången jag gick till kuratorn var jag jätte nervös dels för att jag inte ville att någon skulle se mig (jag gick hos skolkuratorn) och dels för att jag inte visste hur det skulle vara. När jag bad om tiden frågade hon inte alls varför utan vi bara bestämde en tid. När jag väll kom dit på mötet frågade hon varför jag ville komma dit och jag fick berätta och hon vara satt och lyssnade och sen när jag pratat klart svarade hon och vi började typ diskutera eller asså inte så men aa. Du får såklart göra hur du vill med vart du går men jag vill att du ska veta att det inte var något problem för mig att folk såg mig. Jag gick efter skolan och om det stod någon där när jag kom väntade jag bara tills de hade gått och om man möter de i klassrummet och så behandlar kuratorn dig som vem som helst:)
    /14 årig tjej
  • 1. När jag ringde så frågade hon bara lite bakgrund och orsak till varför. Känn inte press utan säg bara som du känner, jag förklarade att min diagnos har varit väldigt jobbig för mig och att jag behöver någon att prata med som kan hjälpa mig. Dom är väldigt snälla och vill bara ens bästa.

    2. Första gången var lite sådär i början, jag kände mig lite obekväm men efter ett tag kunde jag öppna upp. Hon var väldigt snäll och ställde bra frågor. Det var inte så mycket råd första gången om det är det du är ute efter, utan bara jag som pratade om min bakgrund.

    Om du inte känner dig bekväm med kuratorn eller psykologen du har fått, tveka inte att be om att få byta. Du har rätt att ha en kurator eller psykolog som du känner dig bekväm med. Dom tar inte illa upp, jag har bytt två gånger och har äntligen hittat den perfekta psykologen. Jag hoppas du får hjälp med det du behöver och att det känns bra!
    /tjej, 15
  • Hallå!
    1. Nej, de kommer inte fråga dig varför du vill gå till en kurator utan du kommer få bestämma en tid. Sedan beror det ju också på vart man vänder sig till men det har aldrig hänt mig att mottagningen eller att skolkuratorn har frågat varför.
    2. Det var helt okej. Det beror liksom på från person till person. Jag är inte särskilt öppen av mig så för mig tog det lite tid att komma in i det. Kuratorn jag hade visade förståelse och acceptans över att jag ville köra mitt race. Det kommer gå dunder!
    /Stockholmskillen
  • Hej! jag fick ingen fråga om varför jag ville det, utan jag fick en tid dit. Jag var väldigt nervös då anledningen jag sökte var något som jag inte öppet hade pratat med någon om. Tjejen jag fick träffa var jätte trevlig och hon ställde frågor om mitt problem på ett bra sätt, jag kände mig inte tvingad att säga nåt. Man löser inga problem efter ett möte men jag kände att hon lyssna på mig och ju fler möten som gick kunde jag öppna upp mig mer och jag tycker det är något som hjälpte mig. Kom ihåg att dem är där för din skull och alla vill ditt bästa!
    /HoppasDetHjälpte
  • Hej, för ungefär tre år sedan började jag gå till en kurator på UMO. Det var länge sedan och kommer inte helt ihåg första samtalet, men jag vill minnas att de frågade varför jag sökte och ställde någon annan fråga. Det hela var väldigt enkelt, i slutet av samtalet fick jag en tid som jag tackade ja till. I början hos kuratorn kändes det lite märkligt, jag var inte van vid att prata ut och tänka efter varför jag kände som jag kände. Men jag fortsatte att gå och efter någon gång insåg jag att det egentligen var något helt annat jag behövde hjälp med. Jag fick en bättre förståelse för mig själv och kunde fokusera på det viktiga. Tre år senare tycker jag absolut att det var värt det. När jag började var det inte säkert att få plats på UMO i min stad så vänta inte för länge.
    /Anonym
  • Jag tyckte det var såå läskigt hos UMO (mest för att jag skulle göra en Gyn-undersökning utan att någon visste). Men kom ihåg att kuratorerna gör detta varje dag och att det ända de vill är att hjälpa dig. Det bästa med ungdomsmottagningen är att de har tystadsplikt och att du inte behöver berätta för någon (inte ens dina föräldrar):)
    /14 år
  • Jag har gått till en kurator och psykolog. OBS! Psykologen var på en vårdcentral. Men hos kuratorn första gången berättade jag bara varför jag mådde dåligt. Och sedan dom andra gångerna pratade vi om hur jag ska jobba på det och må bättre. Efter typ ett år rekommenderade hon mig att testa en psykolog. Och jag fick en tid. Det besöket har hjälpt mig så himla mycket. Har gått där ett halv år och det går åt rätt håll. Hoppas det går bra för dig!!
    /Tjej 13 år
  • Ska jag vara helt ärlig så trivdes jag inte med min ungdomsmottagning då hon klandrade mig för mina problem snarare än att hjälpa mig. Men de andra kuratorer och psykologer jag träffat har varit magiska. Hjälper verkligen på en helt ny nivå att få hjälp på riktigt av en professionellt utbildad.
    /Tjej 18
Till toppen av sidan