Är mina problem för små för kuratorn?

Jag har länge haft ganska mycket ångest över saker och övertänker mycket. Mitt självförtroende är inte heller så bra vilket leder till att jag ofta tänker på min kropp. Tankarna har lett till att jag tänker mycket på mat och får ångest när jag äter vissa grejer. Några gånger har jag spytt upp maten.

Jag vill ta hjälp för jag är trött på detta och vill inte att det ska komma vidare till ätstörning. Men mina problem känns ganska töntiga. Det känns som att alla på ungomsmottagningen hos kurator har stora problem, men mina är ju inte jättedramatiska. Detta får mig att tveka över att skaffa hjälp.

Så min frågor är:

1. Ska jag söka hjälp?
2. Hur var er första gång?
3. Blev ni bemötta bra?
   
   /Tacksam för svar

Svar:

• Hej! Tveka inte att söka hjälp! Inga problem är för små!
  /Tjej
• Hej, Kuratorer är anställda av kommunen för att se till att ungdomar mår bra. Så en del av skattepengarna går till våra ungdomsmottagningar. De som är anställda där är det för att ungdomar ska kunna får hjälp där. Så för att besvara på din första fråga så tycker jag absolut att du ska gå dit. Kom ihåg att dem är anställda för att ungdomar ska må bra. Jag har inte varit på en ungdomsmottagning själv, men min bror har och enligt honom så blev han bemött på ett snällt sätt från personalen.
  /Göteborgskillen
• Hej! Tveka inte, sök hjälp! Du förtjänar att få hjälp med ditt problem, inget problem är för litet för att förtjäna att få hjälp. Jag önskar dig lycka till och hoppas ditt problem blir löst. När jag gick till ungdomsmottagningen första gången blev jag extremt bra bemött och kände mig väldigt bekväm och välkommen. Har gått där ett tag nu och det fungerar jättebra.
  /tjej, @5
  
• Jag var inte hos kurator, men jag har varit på samtalsterapi och bemötandet var väldigt bra. Om du går på drop in, om det finns, så kommer det troligen först vara en bedömning och sen får du en tid för en senare dag, så var det iaf för mig. Jag tycker du ska gå, det du nämner kan annars utvecklas till värre saker och då är det bättre och lättare att fixa om du får hjälp tidigt.
  /22
• Ibland kan man behöva hjälp med saker i livet. Det är inget konstigt alls med det. Tyvärr är ungdomsmottagningar omgärdade av alla slags fördomar. Kommer ihåg att min mamma sade när vi varit hos kuratorn en gång att "Nu måste vi skynda oss så ingen från din skola ser dig!"... Alltså, hur ovanligt trodde hon att kuratorsbesök var?!
  
  Kuratorer är inte regeringens närmaste, de är här för att hjälpa alla ungdomar att må bättre. Varför betalar vi annars skatt till kommunernas mottagningar om de hade varit exklusiva VIP (very important person)-lounges endast för ett särskilt godtyckligt problem? Alla reagerar olika på problem. Det är omöjligt att säga/mäta att vissa problem är större eller mindre än några andra. Här är allt individuellt.
  /Kattklapparen
• Jag fattar verkligen vad du menar. Jag har länge haft väldigt mycket ångest och känt mig deprimerad. Men flera saker bidrog till att jag inte ville gå till en psykolog. När man hör andra prata, när man inte vågar prata om det själv och folk gör det mindre. Jag vill att du ska veta att du betyder sååå mycket, och du ska inte ignorera dina problem. Jag tycker det låter allvarligt och tycker definitivt att du borde söka hjälp. Kom ihåg: du är jättefin, du är jättebra och jag önskar dig all lycka i världen. Kram!
  /Yoongi
• Hej! Jag kände också som du för ungefär 3 år sen. Jag mådde ganska dåligt över min sexualla läggning, men tyckte att det var ett för litet och mesigt problem att gå till kuratorn på ungdomsmottagningen för. Till slut gick jag ändå, och även om jag inte pratade så många gånger med henne tyckte jag att det hjälpte för mig. Hon tyckte absolut inte att det jag sökte för var ett litet problem.
  
  Jag tycker att du ska söka hjälp. Du tycker ju att det är ett problem och du ska inte må dåligt. De finns ju där för att hjälpa! Min första gång var bra och jag blev bemött bra. Dessutom kan man byta kurator om man inte känner att man passar med den man får. Du klarar detta! Jag hoppas att du får hjälp!
  /Tjej 20
• Hej! För det första vill jag bara säga att inga problem är för små eller för stora, ett problem som anses vara litet för dig kan vara stort för någon annan och du har absolut rätt till att få den hjälp du förtjänar. Jag vill inte låta hård nu men tyvärr har du redan börjat utveckla en ätstörning som du behöver få hjälp med. Att få ångest över vissa födoämnen och att det går så långt att man kräks upp det är och kan bli väldigt allvarliga problem.
  
  Jag har själv lidit av ätstörningar i 11 år nu och jag hade önskat att någon berättade för mig där "i början". Och tyvärr, många gånger går det inte att bli fri från det på egen hand utan det krävs professionell hjälp. Mitt tips till dig är att prata med någon du känner tillit för, det kan vara en vän, förälder eller lärare, kanske till och med skolkuratorn, för att sedan få tips och hjälp vidare.
  
  Tro mig jag har själv varit i den situationen där jag inte varit villig att ta emot hjälpen och sedan känt att det är hopplöst. MEN om du är villig att ta emot hjälp så finns där väldigt bra hjälp att få och rätt hjälp. Det gäller bara att ta första steget att våga prata om det och sen kan jag lova dig att det kommer kännas bättre för varje gång.
  
  Jag har själv en väldigt lång väg kvar nu 11 år senare, med dagvård som gör att jag behöver "pausa" mitt resterande liv för att lyckas ta mig ifrån det som en gång började med "lite ångest över vissa födoämnen" eller "jag ska bara gå ner några kilon". Det är ingenting jag skulle önska min värsta fiende så rekommenderar dig verkligen till att ta hjälpen i god tid innan du är fast i det för mycket. OCH KOM IHÅG, du är unik och vacker precis som du är! Stor StyrkeKram !! <3
  /Tjej
  
• Hej, jag går hos en kurator just nu på grund av en sak jag först trodde var "för liten". I mitt fall är det ångest och nedstämdhet, men precis som du tyckte jag mina problem lät som småsaker jämfört med andra. Min första gång hos kuratorn var jag jättenervös, men hon hjälpte mig komma igång med ett samtal samtidigt som hon lät mig prata om vad jag ville. Jag kände mig väldigt sedd och välkommen, och jag upplevde att hon kunde ge mig svar jag behövde. Det är så modigt av dig att söka hjälp, speciellt att du kan se att du behöver göra det innan din situation blir sämre. Jag hoppas verkligen det går bra för dig!
  /Elin
  
• Inga problem är för löjliga! En kurators jobb är att lyssna och ge tips. Det spelar ingen roll hur stora eller små ens problem är, om du tycker att det är jobbigt är det viktigt att söka hjälp. Dina problem är absolut inte för "töntiga". Det är väldigt bra att du vill söka hjälp. Kuratorn kommer att lyssna och hjälpa dig. Jag lovar att det kommer kännas bättre efteråt.
  /jahadu
  
• Det är bara att gå ditt. hon/han lyssnar på allt och alla. Inga bekymer är för små eller för stora!
  /NNN
  
• Hej! Jag har själv varit i din situation och kan även idag känna att ingen tar det på allvar. Jag tror att det är viktigt att prata med någon. Jag pratade med en vuxen som stod mig nära, jag kände själv att det inte var bra för mig att prata med någon jag inte riktigt kände. Så var det för mig iallafall. Jag kunde verkligen prata ut.
  
  Berätta till personen att du bara vill prata, alltså att den andra bara ska lyssna på dig och inget annat. Sen ska den stötta dig. Om du känner att personen inte bryr sig eller tar det på allvar kan du antingen söka en annan bättre att prata med eller säga hur du känner, satt den kanske ändrar sin åsikt. Kanske det kan hjälpa, jag brukade skriva en dagbok för att öva på att berätta mina känslor. Det är ett bra tips. Hoppas allt går bra.
  /tjej
• Mitt svar är att jag själv har haft svåra problem och nu pratar jag med en kurator även om mina problem inte är några problem längre. Jag tycker att du ska prata med en kurator nu, det är bättre att ta i tu med små problem först så man inte väntar för länge så dom blir stora och svårare att behandla. Det spelar ingen roll hur andra ser på problemet, det viktiga är att du tycker att det är ett problem och väljer att söka hjälp.
  /en 13-årig kille som är erfaren
• Hej, Jag ville bara säga att du är inte den enda. Jag med tänker så och har tänkt på att söka hjälp flera gånger. Men varje gång så drar jag mig ur. Även om vi anser att våra problem är små jämfört med andras, så skapar de ångest samt depression för oss. Alla hanterar saker på olika sätt. Om du vet att detta får dig att må dåligt så ska du försöka att söka hjälp. Även om jag kanske inte den som borde säga detta då jag inte gör det själv. Men jag vill iallafall att en av oss är modig nog att göra det. Lycka Till! Din anonyma vän :)
  /NM
• om du behöver hjälp borde du söka hjälp, en kurator har skyldigheten att ta emot alla elever. Du skulle kunna prata med en kurator om vädret och hen skulle ha en skyldighet att lyssna på dig. Jag har själv pratat med en kurator och vi pratade om både "vanliga" saker och om mer allvarliga saker.
  /Lou