Svara varandra
Hur tog ni er ur dåligt mående?
Jag gillar inte mitt liv, jag orkar inte ta mig ur sängen, jag känner att allt är värdelöst… Har ni varit deprimerade och hur tog ni er ur det? Hur berättade ni för era kompisar?
/Oboyberoende 08
Svar:
- Alla har perioder i livet då man mår sämre och sen bättre ... jag hade en sådan period under ett sommarlov. Innan sommarlovet sa jag att jag skulle ha kul och inte må dåligt, men det varade i en halv månad. Sen började jag att må dåligt igen.
Nu går jag till bup och fått antidepressiva och ångestdämpande medicin. Det viktigaste är att berätta för någon, en lärare, förälder eller till och med en vän. Jag pratar med min vän mer än med bup och jag känner att det är skönt att någon vet. Om jag inte vill prata skrivar jag ner allt det jobbiga i anteckningar i mobilen eller anteckningsblock och målar något som jag kan reflektera över.
/Depressed kid - För några år sedan mådde jag inte heller så bra. Jag var inte deprimerad, men på väg neråt. Jag låtsades att allt var bra och så. Men till slut märkte min lärare det o vi pratade. Jag fick gå till en psykolog och prata med honom. Jag var då väldigt nere och det han sa till mig att göra var att hitta på sådant som jag gillade att göra och inte tänka på sådant som gjorde mig ledsen. Det funkade bra för mig.
Jag skaffade kompisar som jag kunde prata med eftersom att jag hade svårt att berätta hur jag kände för de jag hade då. Jag brukade oxå gå på promenader i skogen. Det kändes lite fånigt i början. Men jag kan säga att en skogspromenad hjälper mot allt. För det vet jag nu. Idag mår jag helt bra och är glad för det mesta. Jag kan fortfarande ha deppiga dagar. Men det brukar gå över.
Mitt tips till dig är att göra sådant du gillar. Och om du upplever ett problem försök att lösa det även om problemet bara är litet. Men framförallt prata med någon. Det behöver inte vara en psykolog eller kurator. Utan kan vara en kompis. En vuxen du gillar. Eller ett husdjur. En dagbok kan oxå funka. Att prata eller skriva ner sådant man tänker på hjälper verkligen. Och se till att hitta på något du gillar att göra. För det behöver man mer än man tror.
/Kram - Jag har mått dåligt. Du behöver motivation. Vad vill du i livet? Hur vill du att ditt liv ska se ut? Det viktigaste är att ha rutiner i din vardag bl.a promenader, hygien och fasta måltider. Prata med människor runt dig (eller psykolog) om hur du mår. Vissa kanske inte förstår men de är inte ditt fel. Skriv ner vad du tänker i en bok. Lyssna på bra musik som gör dig glad. Drick vatten. Umgås med folk hela tiden. Försök att inte vara ensam, det är då man tänker och mår dåligt. Stay in school. Du styr ditt liv, vill du förlora eller vinna?
/06 tjej - Jag är 02a och mådde dåligt under min tonår, det som hjälpte för mig var helt enkelt att växa upp. Under högstadiet, gymnasiet är allt osäkert och nytt. Hormoner och dåliga vänner. Det är absolut inte lätt och var suicid under flera år. Jag är tacksam att jag höll ut när allt kändes som ett svart hål. Jag insåg att mitt liv är i mina händer, jag vågade sluta prata med människor jag mådde dåligt av, jag vågade ta risker, flytta till en annan stad, börja plugga, gå ut och träffa nya människor och jobbade på min egna psykiska hälsa genom terapier som DBT och ACT (jag rekomenderar dessa till alla då det finns tekniker inom dessa som hjälp mig enormt i krissituationer).
Det viktigaste är att spendera ditt liv med saker du mår bra av. Det kan vara att skita i alla måsten och dra och backpacka, det kan vara att se till att tända ett ljus, kolla på din favoritserie och laga en näringsrik middag istället för att ligga död i sängen. Det kan vara att sluta lyssna på ledsen musik och hitta härliga artister du mår bra av. Men framförallt så måste man respektera sig själv. Du är värd så mycket och ditt liv bör reflektera det, man kommer aldrig att må bra om man inte själv tror på att man förtjänar det.
/Någon som höll ut - Ibland är man dessvärre i såna perioder i livet, och ibland mycket bättre perioder.
/tjej - Hej, som någon som mått psykiskt dåligt hela livet så känner jag verkligen igen mig. Ibland är det bättre och ibland är man i sämre perioder, det är olika för alla men personligen så är min depression inte något man kan ta bort sådär. Den kommer alltid vara en del av mitt liv tror jag, man lär sig bara att leva med det till slut.
Depressionen är kvar i bakgrunden även när jag mår bättre, även om jag har bra vänner och får bra stöd så är jag ändå deprimerad. Som sagt så varierar det. Förlåt om detta va deppigt men ibland ser sanningen ut så, bara för man är deprimerad så måste inte hela livet vara skit, jag har haft bra stunder i mitt dåliga liv.
Skulle rekommendera att först försöka jobba på dig själv, fråga dig själv vad det är som gör dig deprimerad så kan du sätta ord på det. Efter man satt ord på ett problem är det lättare att tolka, prata med dem du älskar vare sig det är en vuxen eller någon annan i ditt liv, ha det så jävla bra <33
/Tomz :D - Hej! jag hade en period för länge sedan då jag mådde som dåligast. men jag tog mig ur det mer och mer innan jag kom in i detta djupa måendet igen, men jag gick och prata me nån jag sa d till min kille och vänner. dom hjälpte mig och stöttade mig. ett tips! skaffa nån som kommer in i ditt liv och får dig må bättre.
///snusberoende07annnn - Jag har fortfande lite problem med det men det var värst i slutet av 7an. Jag började träna och äta bättre och det gjorde väldigt mycket skillnad och jag slutade stressa sönder mig över betyg och sånt. Hoppas det hjälper :)
/09 tjej - Hej! Jag har varit det i flera år. Jag förstår dig helt och hållet men det jag har gjort var att ta kontakt med en psykolog och prata med vänner jag litade på.
/E - Jag har haft o göra med depression och stark ångest nästan hela livet men det var som värst i högstadiet. Jag har fortfarande problem, men det tar inte över varje dag. Jag kan må bra, jag kan uppleva bra veckor eller veckor där jag kan hantera negativa känslor lättare.
Jämfört med vart jag var förr i livet, mina dåvarande beteenden, humörsvängningar och dåliga mönster i relationer, så mår jag tusen gånger bättre. Fast kan ändå må piss emellanåt, och så kommer det tyvärr alltid va för alla människor oavsett hur man tar sig igenom livet.
Saker som hjälpt och hjälper mig är tyngdtäcke, möten med min psykolog, umgås med familj och vänner som verkligen ser mig och att gymma. Det viktigaste skulle jag säga är att hitta rätt sammanhang och miljö för dig där du har tid och utrymme att reflektera, känna efter och hitta din väg. Min väg just nu är att gå på folkhögskola.
/Lyckatill - Jag har inte haft så stora problem som jag tror du har och jag har egentligen inte lyckats lösa mina egna, men jag har två råd:
1) sänk kraven. I vissa delar av livet är det självklart att man gör en hel massa saker, i andra delar är det en prestation att duscha eller äta. Dela upp saker i mindre delar, inte så att göra dig iordning är en sak utan så att det är flera punkter - skriv gärna ner så du kan kryssa av och se att du gjort det - t.ex borsta tänderna, äta frukost, byta kläder osv, då känns det bättre och mer överkomligt.
2) rör på dig. Du behöver inte gymma eller springa flesta km, gå en promenad som du känner att du klarar av och försök ta den promenaden en gång per dag, sen kan du successivt gå längre eller fortare, eller kanske börja springa eller cykla eller så, men börja smått och realistiskt. Det kan göra att du känner av att du åstadkommer saker, vilket iaf för mig gör stor skillnad.
/25 - Jag lovar att ingen annan än du kan ändra på dig, så det är något du måste göra. Du kan få tips och råd från andra människor (mig👉🗿) om hur du ska göra, men ingenting kommer hända om DU inte gör någonting, vilket leder till mitt råd: hitta en hobby som du mår bra av. Varför?: Människor löser problem. Det är liksom våran grej. Det är alla människors mål. Men när vi inte ser våra hinder, försöker vi inte ta oss förbi dom. När vi inte har några problem (som vi ser) skapar vi problem eller utmaningar, annars blir vi rastlösa och deprimerade och deprimerande. Som du. Kanske lite hårt, men det är sant. Du säger att "allt är värdelöst", "inget har värde", alltså har du inget mål. Mitt tips: skaffa dig en utmaning som får bli ditt mål. Det bästa sättet att få en utmaning är att skaffa sig ett sunt tidsfördriv som håller en borta från soffan och sängen (inte bokstavligen, sova måste du göra).
Men om du är deprimerad pga ngt annat problem än att du inte har ngt mål/tidsfördriv så är mitt råd att dela upp problemet i mindre bitar och lösa det bit för bit. Det spelar ingen roll hur små bitar, bara att de tar dig närmare att lösa problemet.
Tips på hobbyer (hobbys?): Måla/rita samt animera (kolla upp Blender), spela/komponera musik, lär dig retorik(bra att kunna), filosofera, skriv historier, skriva poesi, trädgårdsmästeri, matlagning/bakning, städning, träslöjd(snickeri), textilslöjd(sy kläder, designa kläder, väskor, acesoarer, etc), fiska, fotografering/film, läsning, fågelskådning, miniatyrbygge, skulptering, programmering (då kan du tex programera spel), bli rekordbrytare (lite svårt), sjunga (förslagsvis solo eller i kör), samla på ngt, plocka svampar/bär, teater, lära dig stand up comedy, mfl. Detta är bara ett skrap på ytan av allt som går att ha som hobby. Du kan testa ngn sport. Tex: Styrketräning, kroppskontroll, skidåkning, skridsko/rullskridskoåkning (konståkning), skateboard, bågskytte, prickskytte, orientering, löpning, cykling, tennis, badminton, paddel, pingis, basket, fotboll, simning, klättring, schack (det är en sport), gokartkörning, gymnastik, dans (jag har funderat på att lära mig typ boogie woogie eller liknande), fäktning, boxning, brottning, yoga, längdhopp, höjdhopp, häcklöpning, stavhopp, parkour, poledancing (inte jättestarkt rekomenderad), dykning, spjutkastning, diskuskastning, simhopp, cirkuskonster (typ balansgång, jonglering, enhjuling osv, men det kanske räknas som gymnastik), bowling, cricket, crocket, biljard, surfning, volleyball/beachball, kajak/kanotpaddling alternativt stand-up-paddeling SUP, segling, ridning, mfl.
Många av dessa saker är lite mer långsiktiga mål och man kanske inte känner att man kommer framåt. Om du känner att allt jag räknat upp är för jobbigt så ber jag att du faktiskt försöker, för det finns ungdomar som söker ett tidsfördriv precis som du och börjar istället med kriminella grejer som droger, stölder och i värsta fall hamnar i ett kriminellt gäng. Och jag värnar och ber, bli inte sådan.
Jag (och alla andra) vill att du ser problemen som finns eller skapar sunda utmaningar istället för att skapa problem när du tror att du inte har tillräckligt. Tyvärr är det så människor fungerar. Annars kan du sitta och ömka dig och äta choklad i ett hörn. Valet är ditt, men kom ihåg: DU måste GÖRA det.
/Det kallas "tillgänglig", inte "singel" 🗿
