Hur kan jag berätta om min ätstörning?

Jag har hållit det hemligt att jag har en ätstörning, men nu känner jag att jag inte står ut med det längre. Jag behöver hjälp med att bli av med tankarna om att jag inte "får" äta. Har försökt själv men det går inte, och nu klarar jag bara inte av det mer och jag märker att det blir värre och värre.

Jag har länge tänkt berätta om min ätstörning för en vuxen, till exempel mina föräldrar och min skolsköterska. Men varje gång jag närmar mig orden så pratar jag bara bort det. Om mina föräldrar frågar varför jag inte äter middag är jag alltid jättenära att berätta, men det går bara inte. Så jag bortförklarar det varenda gång. Hur ska jag göra?

Här är mina förslag på hur du kan berätta för en vuxen:

• Berätta för en kompis och be kompisen prata med skolsköterska eller skolkuratorn.
• Be en kompis följa med dig och hjälpa dig berätta för skolsköterskan eller skolkuratorn.
• Skriv ett meddelande eller ett brev till dina föräldrar. Det kan kännas lättare att hitta rätt ord på det sättet.
• Förbered dig på vad du ska säga när du berättar. Då kan det kännas enklare.
• Låna en bok på biblioteket om ätstörning och låta den ligga framme hemma. Eller låt en webbplats om ätstörning vara uppe på datorn eller mobilen så föräldrarna ser det. Det här alternativ är inte lika bra som de andra, men om du inte klarar av att berätta för någon kan du prova detta.

Det kan vara väldigt svårt att berätta för någon även om man verkligen vill ha hjälp. En del som har en ätstörning kan beskriva att det känns som att man både vill bli frisk och samtidigt vara kvar i ätstörningen. Det kan kännas som om ätstörningen bestämmer över en och styr vad man gör och säger. Till exempel när man kommer med bortförklaringar.

För en del kan det kännas skrämmande att släppa kontrollen över maten och vikten. Det kan känns tryggare att ha kvar sin ätstörning. Även om man mår väldigt dåligt både fysiskt och psykiskt.

Jag tycker att det verkar som om du har stor insikt i ditt problem och är motiverad till att ta emot hjälp för att bli frisk.

Det låter säkert omöjligt nu, men om du får hjälp och stöd kommer du så småningom att kunna äta utan att få jobbiga tankar eller känna ångest. Det brukar ta lite tid, men ju snabbare du söker hjälp desto snabbare blir du frisk.

Med vänliga hälsningar
Ann-Sofie Norling, sjuksköterska