Mina diagnoser räddade mitt liv

Jag spenderade en stor del av min barndom orolig, ledsen och isolerad. Varken mina föräldrar eller lärare fattade vad som var fel på mig. Jag var klipskt och presterade väl, men hade så mycket ångest att jag hade svårt att ta mig igenom lågstadiet. I 4an blev jag deprimerad för första gången. Skolan blev extremt jobbig och mina klasskompisar var vana vid att se mig gråta ensam. Jag förstod inte varför jag mådde så dåligt. Jag utvecklade självmordstankar som 9-åring, och ingen fanns där för att hjälpa mig.

Jag var inte förstörd, jag var annorlunda

Jag var 11 år gammal när jag fick min ADHD diagnos. 11-årig flicka, mellan-svår kombinerad ADHD stod det på papperna. Jag bröt ihop. Äntligen förstod jag att jag inte var ensam; jag var inte förstörd, jag var annorlunda. Men jag hade alltid tanken att något mer var fel. Det var någonting med mig som kändes annorlunda, och som känts annorlunda sedan jag var liten.

Duktiga tjejer går ofta odiagnostiserade

I 8an, 14 år gammal, så fick jag reda på vad det är. Jag har autism. Högfungerande tonårstjej med autism level 1 & ADHD. Det jag vill berätta för världen är att min autismdiagnos räddade mig. Duktiga tjejer går ofta odiagnostiserade, men snälla sök hjälp om du tror att det behövs. Det räddar liv.

/ADHD-tjejen