Panik - lämna sidan!
Svara varandra

Kan jag gå till UMO med små problem?

Jag har under några år haft en halvbra relation med mat. Rösten har legat där i bakhuvudet och gjort sig hörd ibland och stundvis fått kontroll över mig. Men det har aldrig gått så långt som till en ätstörning.

Har tänkt på om jag kanske borde prata med någon, en kurator på UMO/ungdomsmottagningen, men alltid backat för tänkt att det inte är så allvarligt och det känns så konstigt att jag skulle gå dit. Så nu kommer min fråga:

Har ni blivit bra bemötta när det inte är ett allvarligt problem? Utan kanske mer diffust och att man bara ”behöver lätta på trycket” lite och få lufta lite tankar? Hoppas ni kan hjälpa mig att fatta beslut om jag ska våga mig på att boka ett samtal!

/EH

Skriv ditt svar

Svar:

  • Ja de kan du!
    /Girl
  • HEJ! Ja såklart att du ska ta hjälp innan det blir för sent. Även fast du inte tycker att det är ett så stort problem så är det viktigt att ta hand om sig själv och göra det som är viktigast för sig själv, som att ta hjälp. Lycka till och ta hand om dig:)
    /Tjej 16 år
  • Det är helt okej att prata med en kurator, umo eller liknande även om du inte har ett problem. Jag har pratat med min kurator om bara random tankar. Det kan ofta vara bra att prata med någon även om man inte har något problem. Kan räcka att man kanske bara har massa tankar eller bara vill prata. Jag tycker iallafall att det är en bra ide att prata med tex ens kurator, jag tycker att alla borde prova det.
    /Kille 15 år
  • JA, SJÄLVKLART KAN DU GÖRA DET. LYCKA TILL ❤
    /Hej
  • Hej EH! Jag tycker att du ska boka en tid på ungdomsmottagningen. Inga problem är för små för att prata med de och de kan hjälpa dig med det här. Lycka till och jag hoppas att det löser sig för dig. Du förtjänar att må bra. Jag vet att det kan vara läskigt att söka hjälp på ungdomsmottagningen för första gången, men det är värt det för att du ska må bra igen.
    /WT
  • Klart du kan :)
    /Enid
  • Hej! Jag tycker det är en jättebra idé att söka hjälp/stöd. Som frisk från tidigare ätstörning så vill jag verkligen trycka på att ju tidigare du får hjälp desto bättre! Även om du anser att ditt problem inte är ”så allvarligt” är det mycket bättre att få hjälp i tid. Även för att förhindra ev. eskalering. Hoppas verkligen du mår bättre snart och får den hjälp du behöver!
    /C
  • Japp! Du kan gå till dom med alla problem du behöver prata om/få hjälp för.
    /Anonym 17 åring

Mer på UMO

Artikel

Film: Kurator

I den här intervjun berättar Niklas Jarland om sitt jobb som kurator på en ungdomsmottagning.

Svara varandra

Jag är så nervös för att börja gymnasiet, hjälp!

Hur var eran första gång när ni började gymnasiet och/eller hur tänker ni som ska börja gymnasiet till höst?

Frågor och svar

Hur lämnar man ett kriminellt gäng?

Riskerar jag att bli polisanmäld om jag säger att jag är med i ett kriminellt gäng? Måste jag flytta, eller hur skyddas jag från gänget? Och kommer min familj att skyddas?

Svara varandra

Tips på hur jag kan lära mig bra svenska?

Jag har bott snart 4 år i Sverige, men jag kunde inte klara med svenskan hittills även jag kämpar hela tiden.

Artikel

Gynekolog

Anna Palm berättar om sitt jobb som gynekolog på en ungdomsmottagning.

Svara varandra

Orolig inför döden, vad tror ni händer?

På senaste har jag tänkt mycket på vad som händer efter döden och får riktig panik på när jag tänker att allt kanske bara försvinner. Har aldrig vågat varken prata eller skriva om det.

Egna berättelser

Jag ska träffa en psykolog

Jag bråkade mer och mer med mina föräldrar, oftast om småsaker som blev till stora, stora bråk. Den sommaren och hela vår semester var den värsta någonsin. Vi bråkade otroligt mycket och jag mådde jättedåligt över att jag inte bara kunde ge mig av, ens för ett tag, just för att jag inte klarade mig själv där.

Egna berättelser

Jag är riktigt lycklig för att jag fick hjälp för min OCD

Detta är ett brev till alla er som inte känner igen er själva, som växlar mellan panik och hopplöshet och som hatar att behöva vakna upp varje ny morgon. Snälla prata med någon. Det blir bättre. Jag har alltid varit ganska orolig, ända sedan jag var ett litet barn. Jag brukade alltid tänka ett steg längre och se problem ur alla möjliga perspektiv. Jag skulle inte säga att jag var en pessimist egentligen - jag ville ha kontroll över situationen. Jag hade kunnat beskriva alla mina tankar. De flesta handlade om mig själv och var fruktansvärda, att jag var den typiske skurken i kriminalserier. Typen som ville utföra vidriga saker, trots att ens tanken på något sådant fick det att vända sig i min mage. Ett standardscenario var att jag såg/hörde/mindes något som på något sätt fick mig att tänka "tänk om jag är...". Jag visste att det inte stämde, men "tänk om..." snurrade i bakhuvudet.

Svara varandra

Kan man gå till gyn bara för att kolla att allt är normalt?

Jag har inget konkret som jag tror är fel. Är mest bara lite nojig och nyfiken då jag inte vet hur det ska se ut.

Egna berättelser

Jag fick hjälp i tid

Jag älskade mat godis och allt sånt. brydde mig inte alls, jag har alltid tyckt det varit fint med att vara lite mullig liksom. Men något tog över i mitt huvud.. jag styrde inte längre.

Till toppen av sidan