Hur hittar jag motivation att bli frisk från en ätstörning?

Jag skulle behöva tips på anledningar som kan motivera en att kämpa för att bli frisk från en ätstörning.
Gärna udda istället för de vanliga som t.ex ”kunna skaffa barn i framtiden” då jag tycker att dessa inte brukar hjälpa så mycket 🥰

Har ni någon lite udda eller speciell sak som kan motivera er eller någon annan att vilja kämpa för ett friskt och fritt liv?❤️🙏🏻
/Tonårstjej

• OM fallet är att man försöker ändra sitt utseende och bli smal och/eller gå ner i vikt så måste man försöka inse att man kommer hata sig själv/sin kropp precis lika mycket oavsett vad man väger ❤️
  Sjukdomen kommer inte bli nöjd även om man tror att man kommer få en perfekt drömvikt och älska sin kropp❣️ ”Bara några kilo” slutar sällan där, mycket bättre att försöka tycka om sig själv för hamnar man i sjukdomen kommer det vara ett rent helvete att någonsin kunna tycka om sitt utseende igen!!
  Detta är ännu viktigare för er som har ätstörda tankar som kanske inte helt ”brutit ut”, agera aldrig på tankarna för du kommer aldrig bli nöjd tyvärr🫶🏻
  /Kämpa❤️❤️
• Jag brukar tänka vad det gör för andra och ställa mig framför spegeln varje kväll och säga 3 gånger att jag är perfekt. Hoppas det hjälpte.🥰 P.S du är inte ensam puss❤️❤️❤️
  /En tjej med ätstörningar
• Ens bröst försvinner till stor del om man inte äter tillräckligt.
  /Det hjälpte mig lite iallafall :)
• Hej fina tjejen. Du är jättestark som skriver detta. Kämpa på och ät i din egen takt. Det kommer bli bättre en dag, det kan jag lova dig!
  /siri
• Jag hade ätit saker jag tycker är gott i början som jag vill äta. Det hjälpte mig när jag blundade och åt. Jag prövade också att sitta i ett rum med inget ljus så jag inte såg något när jag åt och visste att ingen var i samma rum som mig när jag åt så jag inte fick något dåligt samvete.
  /Alicia
• Hej! Jag själv har lidit av en ätstörning under en lång tid.
  Nu vet jag att det kan kännas hopplöst men försök.
  Försök att ändra för det bättre. Tänk dig ifall din vän såg ut som du skulle du tyckt det du tycker om dig själv då? Eller om din vän hade en ätstörning hade du velat hjälpa den komma ut ur det eller hade du låtit den fortsätta?
  
  Det jag försöker säga är att man själv är den som ser sig själv hela tiden i alla lägen o då är det lätt att skapa osäkerheter. När jag hade min ätstörning kunde jag inte ens se mig i spegeln men nu när den är över älskar jag mig själv samt mitt liv.
  
  Så ändra för det bättre eftersom att detta påverkar så många runt omkring dig och såklart dig själv otroligt mycket. Du lever ETT liv och när du sitter där och är gammal och tittar tillbaka på livet vill du då komma ihåg ditt liv som din ätstörning, ditt försök att bli så tunn som möjligt ( ber om ursäkt om jag antar fel ätstörning) och må dåligt eller vill du minnas ditt liv med glada minnen att du är ute med vänner och äter, du lagar mat och testar recept och mådde bra.
  
  För att bli smalare kommer inte göra dig gladare även fast det känns så utan det kommer bara fortsätta tills du inte klarar mer. Så ändra dig för det bättre, mat är nåt du måste få i dig för att överleva så sluta straffa kroppen, du klarar detta hörru o att be om hjälp här är redan ett så stort framsteg!!❤️
  /Sara
• Du är inte ensam i dina tankar❤️ men försök tänk att hellre vara frisk, glad, ha energi och må bra. Än att vara sjuk, orkeslös, tappa hår, matt, ha dålig hy, vara trött och tråkig mot dom i din omgivning. Allt detta bara för att du vill se annorlunda ut när ditt psyke ändå inte kommer må bra när du väl är där❤️
  /Your big sis💕🫶🏼
• Jag har också svårt med maten egentligen, så jag förstår verkligen känslan ❤️ Men ibland försöker jag tänka att man inte kämpar för att bli “perfekt” eller för att älska mat hela tiden, utan för att få tillbaka livet runt omkring. Alla små stunder man missar när så mycket energi går åt till ångest och tankar. Typ att kunna känna sig fri i sitt eget huvud igen. Skratta utan att fejka. Orka göra saker man tycker om. Vara närvarande med människor man älskar. Det känns som en finare anledning att kämpa än alla de vanliga svaren❤️
  /Tonårtjej
• Hej! Jag förstår dig så mycket❤️!
  
  Det är svårt att försöka hitta motivation när du väl är inne i problematiken. Jag har själv varit sjuk i anorexi och lyckats bli frisk, så jag vet verkligen hur det är! För mig har min friidrott hjälpt (jag vet dock att sport och träning kan vara jobbigt) och jag har hittat motivation i vetskapen om att jag måste äta för att få träna/tävla och för att kunna bli stark och orka saker.
  Det här kanske inte hjälper jättemycket, men aja. Hoppas att du börjar må bättre snart (det är svinjobbigt och tufft, jag vet) och att du tar dig ur det jobbiga! Kram!
  /Tjej 14
• Min e att få tillbaka min mens så jag kan knulla utan att behöva oroa mig att jag e gravid. Man behöver bara se om man får mens Dum? Ja funkar d? Oxå ja.
  /YUNGHOEEE
• När man ligger på dödsbädden kommer man knappast ångra att man inte hoppade över några fler måltider eller tränade lite mer.
  
  Men om man skulle slösa bort hela sitt ENDA liv på att vara kontrollerad av en röst och aldrig kunna njuta, unna sig, ha roligt eller ens leva ett riktigt liv kommer man definitivt att ångra sig. Man har bara ett liv❤️
  /❤️‍🩹
• Jag slutade med en ätstörning för kpop. Det hjälper att fokusera och bli bra för dom och så du kan göra dom stolta.
  Tips på kpop grupp: Enhypen Stray kids Blackpink Bts Le sserafin ILLIT.
  /Kpop fan som blev fri
• Jag är en väldigt känslig person. Jag är ”rädd” för att svika yngre jag. Och jag tänkte liksom att lilla jag hade aldrig velat skada sig själv så pass mycket som jag gjorde. Kunde liksom kolla på bilder på mig när jag var liten och glad och tänka att det är så sjukt hur mycket jag förstörde henne.
  /Anonym
• Hej, jag har haft ätstörningar i flera år och det blev inte bättre förrän jag visste att jag ville bli bättre. Jag nådde en botten och då bestämde jag mig för att göra en sak varje dag som är tvärtemot vad sjukdomen vill.
  
  Så jobbigt som det var finns det ingen motivation som kan motsvara, utan ren disciplin krävdes för att trotsa tankarna minst en gång om dagen. Efter några veckor blev det bättre och bättre.
  
  Nu ca 2 år senare kan jag tänka tillbaka och känna stolthet för varje gång jag trotsade sjukdomen vilket lett till att jag lever rätt obehindrat nu. Ta hand om dig, det blir bättre!
  /Grabb 18 år
• Alltid "göra det jag ska göra" när det kommer jobbiga tankar. För mig är det tex jobbigt att gå till skolan men om jag går upp på morgonen och tycker det känns jobbigt ställer jag mig frågan ”vad ska jag göra nu?” Svaret kanske är att äta frukost, packa väskan eller ta på sig skorna och gå i väg.
  /25-åring