Panik - lämna sidan!
Svara varandra

Kan inte gråta, hjälp!

Jag är en kille på 17 år. Det känns som att mycket händer i livet just nu och ibland vill jag bara lägga mig ner och gråta i floder. Men det går verkligen inte.

Vad jag än tänker på eller hur mycket jag än försöker så kan jag inte gråta. Och ibland känner jag att det hade varit skönt att gråta ut för att "rensa" min kropp lite.

Någon mer som känner samma eller vet någon lösning på hur man kan släppa tyngden inom sig på något annat sätt än att gråta ut? Alla tips är välkomna :)

/17 år

Svar:

  • Jag har precis samma problem så jag vet hur jobbigt det e. Jag har alltid kunnat gråta men nu är det som att oavsett hur tungt allt är så kommer det inga tårar. Men det jag brukar göra e att sätta på en ledsen låt och typ leva mig in i den. Hoppas allt löser sig för dig!! 🎶🎶😔
    /Tjej…
  • Låter jobbigt. Testa att inte försöka tvinga framm tankarna, utan låt de komma när de vill.
    /en 12 åring
  • Jag har aldrig varit någon som gråter mycket ända till en speciell händelse. Jag gav för mycket plats i mitt hjärta till någon som inte tog den platsen. Jag har gråtit så mycket, typ för mycket. Mitt tips är att berätta om det högt för andra så det kommer ut, ofta kommer även tårarna ut då!
    /BATMAN
  • Kolla på filmen "a dogs purpose".
    /sadi
  • Jag har Sjögrens syndrom och har inga tårar. Jag känner att jag får en klump i halsen men inga tårar, jättejobbigt. Även om jag skalar lök gråter jag inte! Mina ögon kan inte tillverka tårar. Socialt är det jobbigt då man inte kan sörja med tårar.
    /Glisan
  • Har typ samma problem men jag tycker att det är skönast att gråta där jag känner mig bekväm, och jag gillar inte när folk är med mig medan jag gråter. (När jag vill gråta brukar jag lyssna på sorglig musik bara ett tips 🎶).
    /SPIDERMAN
  • Ibland räcker det inte med ”bara” själva grejen som tynger ner en. Jag kan behöva överdriva det i huvudet eller föreställa mig andra hemska saker som skulle göra mig ledsen. När man kommit igång och fått fart kan man bygga vidare på gråten och använda den till det huvudsakliga syftet. Oavsett betyder avsaknaden av gråt inte att dina känslor är mindre allvarliga än någon annans. Vi behandlar känslor olika. Jag gråter rätt sällan jag med. Som grabb är det inte lika normaliserat heller och det påverkar en även om man är helt själv. Lycka till med gråten!
    /Stoisk, 19
  • Jag har varit exakt där o alltså honestly, en dag bara lossnade det . Det va en så stressig tid för mig o jag va aldrig hemma , bara skola plugga äta träna sova repeat o det va bara så mycket. Men jag kunde verkligen inte bara gråta, det gick bara inte. Men en dag så skulle mamma prata med dig om nåt , o det bara lossnade. Jag bara grät o grät o sen sov jag nästan 11 timmar. Så mitt tips skulle vara att prata med någon närstående , bara någon kan vara dig själv om ingen annan finns och se.
    /Sönderstressad tonåring :(
  • Hej! Jag har samma problem. Jag kan verkligen inte gråta. Det är som att något bara tar stopp. Jag har i princip inte gråtit sen jag var tio ish. I 5:an undrade jag ärligt talat vad det var för fel på mig. Men jag vet att det finns andra sätt.

    Jag har två tips;
    1. Testa att ta några droppar vatten under ögonen. Det kan ibland locka fram gråten.
    2. Prata med nån som står dig nära (om du har nån, jag har det inte) om det som händer i ditt liv just nu. Då kan det också göra dig så ledsen och upprörd att du börjar gråta. Hoppas att allt blir bättre snart!😉
    /Kimarin 
  • Jag är tjej 17år och har svårt att gråta, enda gången jag fäller tårar är när jag är trygg. Duschen brukar va ett perfekt ställe för mig att bara stå o gråta medan jag duschar. Du behöver finna det stället där du kan slappna av.
    /tjej 17år----
  • Kolla på ledsna kattvideos.
    /Dinmamma
  • Jag har känt som du beskriver och jag ville bara gråta ut men det blev inte så. Det var inte förrän jag prata ut om det med en person som allt kom. Det bästa med det var att det var en person som var objektiv i allt och den lilla tryggheten att personen inte får gå vidare med det.

    Andra saker som kan hjälpa kan vara låtar som berör dig på ett personligt sätt, sad movies eller bara prata ut med någon du litar på.
    /Kille som har känt samma
  • Gå till dina syskon och prata. Jag brukar gråta med min lillebror!
    /Hej
  • Kolla bara på sad tiktoks och sad movies. Funkar, har testat!
    /Kittylover69
  • Jag vet inte heller för jag har samma problem. När jag har haft en riktigt dålig dag eller vecka, när jag vet att jag "ska" gråta så kan jag inte. Jag fysiskt sett bara kan inte gråta. Jag tycker det är jättejobbigt och jag vill också få hjälp med det.
    /Jag vet hur det känns😔
  • Jag brukar känna exakt så och det är jobbigt. Mitt tips är att sätta på nån sorglig låt.
    //…
  • Precis sådär kände/känner jag. Mycket i mitt liv var skit och jag mådde väldigt dåligt. Det slutade med att jag pratade med psykolog hos försvarsmakten eftersom jag gjorde lumpen samtidigt. Under det samtalet grät jag verkligen ut och efter det kändes det lite bättre.

    Mitt tips är att prata med någon, nån familjemedlem, vän, psykolog eller vem som helst som du litar på. Det kommer kännas bättre efteråt.
    /Anonym
  • Har du testat att liksom bara snyfta/hulka, utan tårar, behöver inte vara naturligt, utan blir snarare som ett ’fejkgråt’ som kanske övergår till äkta gråt eller känns befriande som det är. Kan också tipsa om långa skogspromenader. 💕💕
    /Trött_o_vimsig
  • Hade typ samma problem. Prova att lysna på en sorlig sång eller en sorlig film/serie.
    /Anonym
  • Är i samma situation just nu. Mitt bästa tips är att bara släppa allt man håller på med, vara ensam eller med någon man vet bryr sig om en och bara släppa taget. Att höra fina saker från någon eller ha någon som lyssnar verkligen hjälper. Om du skulle behöva någon som lyssnar finns jag till exempel.
    /17 goober
  • Gå till närmsta kyrkogård, gärna den största om möjligt, och gå och läsa namn och datum på alla barngravarna. Det låter kanske låter lite morbid, men får det ut tårarna så fungerar det. Dessutom är det ingen som vill veta varför man gråter framför en barngrav.
    /Kille, 16
  • Jag brukar lyssna på musik som gör mig ledsen och sedan tänka på ledsna saker och då brukar jag gråta.
    /13 tjej

Mer på UMO

Svara varandra

För sent att börja på en sport?

Som barn kunde jag inte gå på dyra sporter, och nu känns det som att det är för sent att börja...

Egna berättelser

Mina diagnoser räddade mitt liv

Jag spenderade en stor del av min barndom orolig, ledsen och isolerad. Duktiga tjejer går ofta odiagnostiserade, men snälla sök hjälp om du tror att det behövs.

Svara varandra

Orolig inför döden, vad tror ni händer?

På senaste har jag tänkt mycket på vad som händer efter döden och får riktig panik på när jag tänker att allt kanske bara försvinner. Har aldrig vågat varken prata eller skriva om det.

Frågor och svar

Jag vill sluta slåss

Jag börjar ofta slåss när jag är ute med kompisar och vi träffar andra som är störiga på nåt sätt. Men efteråt brukar jag ångra mig.

Egna berättelser

Trodde inte jag hade rätt att vara ledsen

Jag började skada mig för att visa att jag inte bara var "lite ledsen". Nu förstår jag att jag hade fel. Det finns inget bra med att börja skada sig, eftersom att det ofta bara får en att må sämre. Jag är så glad att jag berättade för mina föräldrar, för nu skäms jag inte längre över mina känslor.

Svara varandra

Hur får ni ihop allt?

Jag går just nu i nian och har väldigt svårt att få ihop allt med plugg, fritid och träning. Hur gör ni?

Egna berättelser

Jag var mobbad, nu är jag lycklig!

Jag har sagt upp kontakten med de människor som fick mig att må sämre, som tyngde ner mig och krävde för mycket av mig. Jag fokuserar på kärlek, kunskap och allt vackert livet har att erbjuda.

Fakta

Sorg

Du kan känna sorg när du förlorar någon eller något som betyder mycket för dig. Sorg gör ont men du kan få hjälp att hantera den.

Svara varandra

Bara jag som stör mig på att alla håller på med mobilen?

Mitt problem är att alla jag känner sitter alltid med sina mobiler och jag stör mig jättemycket på det. Finns det någon annan som känner igen sig? Har ni några tips?

Egna berättelser

Särbegåvad - skolan är inte till för mig

Det kanske låter som att det är kul att vara särbegåvad, men så är det inte. När jag var 4 år lärde jag mig att läsa och har sen dess läst jättemycket.

Till toppen av sidan