Panik - lämna sidan!
Svara varandra

Kan inte gråta, hjälp!

Jag är en kille på 17 år. Det känns som att mycket händer i livet just nu och ibland vill jag bara lägga mig ner och gråta i floder. Men det går verkligen inte.

Vad jag än tänker på eller hur mycket jag än försöker så kan jag inte gråta. Och ibland känner jag att det hade varit skönt att gråta ut för att "rensa" min kropp lite.

Någon mer som känner samma eller vet någon lösning på hur man kan släppa tyngden inom sig på något annat sätt än att gråta ut? Alla tips är välkomna :)

/17 år

Skriv ditt svar



Svar:

  • Jag har aldrig varit någon som gråter mycket ända till en speciell händelse. Jag gav för mycket plats i mitt hjärta till någon som inte tog den platsen. Jag har gråtit så mycket, typ för mycket. Mitt tips är att berätta om det högt för andra så det kommer ut, ofta kommer även tårarna ut då!
    /BATMAN
  • Kolla på filmen "a dogs purpose".
    /sadi
  • Jag har Sjögrens syndrom och har inga tårar. Jag känner att jag får en klump i halsen men inga tårar, jättejobbigt. Även om jag skalar lök gråter jag inte! Mina ögon kan inte tillverka tårar. Socialt är det jobbigt då man inte kan sörja med tårar.
    /Glisan
  • Har typ samma problem men jag tycker att det är skönast att gråta där jag känner mig bekväm, och jag gillar inte när folk är med mig medan jag gråter. (När jag vill gråta brukar jag lyssna på sorglig musik bara ett tips 🎶).
    /SPIDERMAN
  • Ibland räcker det inte med ”bara” själva grejen som tynger ner en. Jag kan behöva överdriva det i huvudet eller föreställa mig andra hemska saker som skulle göra mig ledsen. När man kommit igång och fått fart kan man bygga vidare på gråten och använda den till det huvudsakliga syftet. Oavsett betyder avsaknaden av gråt inte att dina känslor är mindre allvarliga än någon annans. Vi behandlar känslor olika. Jag gråter rätt sällan jag med. Som grabb är det inte lika normaliserat heller och det påverkar en även om man är helt själv. Lycka till med gråten!
    /Stoisk, 19
  • Jag har varit exakt där o alltså honestly, en dag bara lossnade det . Det va en så stressig tid för mig o jag va aldrig hemma , bara skola plugga äta träna sova repeat o det va bara så mycket. Men jag kunde verkligen inte bara gråta, det gick bara inte. Men en dag så skulle mamma prata med dig om nåt , o det bara lossnade. Jag bara grät o grät o sen sov jag nästan 11 timmar. Så mitt tips skulle vara att prata med någon närstående , bara någon kan vara dig själv om ingen annan finns och se.
    /Sönderstressad tonåring :(
  • Hej! Jag har samma problem. Jag kan verkligen inte gråta. Det är som att något bara tar stopp. Jag har i princip inte gråtit sen jag var tio ish. I 5:an undrade jag ärligt talat vad det var för fel på mig. Men jag vet att det finns andra sätt.

    Jag har två tips;
    1. Testa att ta några droppar vatten under ögonen. Det kan ibland locka fram gråten.
    2. Prata med nån som står dig nära (om du har nån, jag har det inte) om det som händer i ditt liv just nu. Då kan det också göra dig så ledsen och upprörd att du börjar gråta. Hoppas att allt blir bättre snart!😉
    /Kimarin 
  • Jag är tjej 17år och har svårt att gråta, enda gången jag fäller tårar är när jag är trygg. Duschen brukar va ett perfekt ställe för mig att bara stå o gråta medan jag duschar. Du behöver finna det stället där du kan slappna av.
    /tjej 17år----
  • Kolla på ledsna kattvideos.
    /Dinmamma
  • Jag har känt som du beskriver och jag ville bara gråta ut men det blev inte så. Det var inte förrän jag prata ut om det med en person som allt kom. Det bästa med det var att det var en person som var objektiv i allt och den lilla tryggheten att personen inte får gå vidare med det.

    Andra saker som kan hjälpa kan vara låtar som berör dig på ett personligt sätt, sad movies eller bara prata ut med någon du litar på.
    /Kille som har känt samma
  • Gå till dina syskon och prata. Jag brukar gråta med min lillebror!
    /Hej
  • Kolla bara på sad tiktoks och sad movies. Funkar, har testat!
    /Kittylover69
  • Jag vet inte heller för jag har samma problem. När jag har haft en riktigt dålig dag eller vecka, när jag vet att jag "ska" gråta så kan jag inte. Jag fysiskt sett bara kan inte gråta. Jag tycker det är jättejobbigt och jag vill också få hjälp med det.
    /Jag vet hur det känns😔
  • Jag brukar känna exakt så och det är jobbigt. Mitt tips är att sätta på nån sorglig låt.
    //…
  • Precis sådär kände/känner jag. Mycket i mitt liv var skit och jag mådde väldigt dåligt. Det slutade med att jag pratade med psykolog hos försvarsmakten eftersom jag gjorde lumpen samtidigt. Under det samtalet grät jag verkligen ut och efter det kändes det lite bättre.

    Mitt tips är att prata med någon, nån familjemedlem, vän, psykolog eller vem som helst som du litar på. Det kommer kännas bättre efteråt.
    /Anonym
  • Har du testat att liksom bara snyfta/hulka, utan tårar, behöver inte vara naturligt, utan blir snarare som ett ’fejkgråt’ som kanske övergår till äkta gråt eller känns befriande som det är. Kan också tipsa om långa skogspromenader. 💕💕
    /Trött_o_vimsig
  • Hade typ samma problem. Prova att lysna på en sorlig sång eller en sorlig film/serie.
    /Anonym
  • Är i samma situation just nu. Mitt bästa tips är att bara släppa allt man håller på med, vara ensam eller med någon man vet bryr sig om en och bara släppa taget. Att höra fina saker från någon eller ha någon som lyssnar verkligen hjälper. Om du skulle behöva någon som lyssnar finns jag till exempel.
    /17 goober
  • Gå till närmsta kyrkogård, gärna den största om möjligt, och gå och läsa namn och datum på alla barngravarna. Det låter kanske låter lite morbid, men får det ut tårarna så fungerar det. Dessutom är det ingen som vill veta varför man gråter framför en barngrav.
    /Kille, 16
  • Jag brukar lyssna på musik som gör mig ledsen och sedan tänka på ledsna saker och då brukar jag gråta.
    /13 tjej

Mer på UMO

Svara varandra

Hur slutar jag vara så arg hela tiden?

Kan bli arg på vem som helst och jag känner inte igen mig själv längre. Är det någon mer som har varit eller är i en sån här situation? Vad ska jag göra?

Frågor och svar

Varför fick jag panik i klassrummet?

Alla kollade på mig och jag visste inte vad jag skulle ta mig till. Jag har alltid haft lätt att prata inför folk och har aldrig blivit röd i ansiktet tidigare, inte ens på redovisningar inför hela klassen.

Egna berättelser

Jag fick hjälp i tid

Jag älskade mat godis och allt sånt. brydde mig inte alls, jag har alltid tyckt det varit fint med att vara lite mullig liksom. Men något tog över i mitt huvud.. jag styrde inte längre.

Fakta

Att stötta någon med självskadebeteende

Du kan inte ensam få någon att sluta självskada. Men du kan stötta personen.

Fakta

Panikångest

Panikångest kan kännas skrämmande men det är vanligt och inte farligt.

Svara varandra

Hur får jag mindre stress och ångest över betygen?

Mitt mål är A i alla ämnen men det känns svårt för jag har D i slöjd. Är det någon som vet hur man dämpar den här skamkänslan eftersom den tar kål på mig?

Svara varandra

Får ångest av att fastna med mobilen, hjälp!

Jag har problem då jag ofta sitter framför mobilen för länge på dagarna och gärna skuldbelägger mig själv. Det blir så att jag fastnar framför mobil när jag är hemma själv och sen så sitter jag där i några timmar och får ångest för att jag inte gjort något annat.

Egna berättelser

Jag är riktigt lycklig för att jag fick hjälp för min OCD

Detta är ett brev till alla er som inte känner igen er själva, som växlar mellan panik och hopplöshet och som hatar att behöva vakna upp varje ny morgon. Snälla prata med någon. Det blir bättre. Jag har alltid varit ganska orolig, ända sedan jag var ett litet barn. Jag brukade alltid tänka ett steg längre och se problem ur alla möjliga perspektiv. Jag skulle inte säga att jag var en pessimist egentligen - jag ville ha kontroll över situationen. Jag hade kunnat beskriva alla mina tankar. De flesta handlade om mig själv och var fruktansvärda, att jag var den typiske skurken i kriminalserier. Typen som ville utföra vidriga saker, trots att ens tanken på något sådant fick det att vända sig i min mage. Ett standardscenario var att jag såg/hörde/mindes något som på något sätt fick mig att tänka "tänk om jag är...". Jag visste att det inte stämde, men "tänk om..." snurrade i bakhuvudet.

Egna berättelser

Man kan klara allt

Våga berätta, för någon vuxen, för din kompis, för din mamma eller farfar eller vem som helst. Jag lovar att det finns någon som kan hjälpa dig även om det inte känns så. Tack vare att jag haft så otroligt fina människor runt mig i allt det här så har jag faktiskt klarat det och jag står fortfarande här idag, med hjälp av mina fina vänner, familj och så vidare. Och dem kan jag nog aldrig tacka nog mycket, så mycket som ni hjälpt mig, även min fina kurator förtjänar en eloge.

Till toppen av sidan