Jag tänker på självmord och skadar mig själv

Jag mår så fruktansvärt dåligt men det syns inte utanpå. Inuti håller jag på att gå sönder. Jag skadar mig på något sätt varje dag. Ärren på mina armar och ben har blivit väldigt många nu. Jag går nästan hela tiden och tänker på döden och på självmord. Jag är för feg, men det hade vart så skönt att bara få dö.

Jag vet inte hur jag ska ta mig ur det här. Jag vågar inte prata med någon. Jag har försökt prata med kuratorn på min skola flera gånger, men hon verkar inte förstå. Jag mår nästan bara sämre när jag går därifrån.

Jag skulle så gärna vilja försvinna, bara släppa allt. Då skulle jag slippa må så här dåligt och slippa skada mig. Slippa att dagligen försöka le fast jag dör inombords.

Jag orkar inte mer! Ingen förstår mig, ingen!

Jag förstår att du har det väldigt jobbigt. Ibland kan det känns som det inte finns någon utväg och att man inte orkar leva vidare. Men det finns alltid hjälp att få. Livet förändras och det kan bli bra på sätt man inte tror, eller vet om, innan man får hjälp.

Du behöver hjälp med att hantera de jobbiga känslorna. Det låter inte som att det räcker att prata med kuratorn i skolan.

Mitt råd är att du så snart som möjligt tar kontakt med psykiatrin:

• Kontakta bup, barn- och ungdomspsykiatrin, om du är under 18 år. De hjälper unga när de mår psykiskt dåligt. Det finns bupmottagningar i hela landet.
• Kontakta en vårdcentral om du över 18 år. En läkare på vårdcentralen kan ge dig en remiss till vuxenpsykiatrin som kan erbjuda olika typer av behandlingar.

Du kan be någon om hjälp att kontakta bup eller vårdcentralen om det känns svårt att göra det själv. Din skolkurator, en förälder eller en annan vuxen du litar på kan hjälpa dig.

Det är inte konstigt att du upplever att ingen förstår dig. Du skadar dig själv varje dag, du har ärr på kroppen och du har självmordstankar. Ändå verkar det som om ingen har förstått att du behöver hjälp. Kanske är du väldigt bra på att dölja hur du mår, lite för bra.

Det finns säkert orsaker till att du mår som du gör. Det kan till exempel bero på saker du varit med om tidigare eller hur du har det i livet just nu.

Vissa är mer sårbara än andra och kan lättare få ångest och andra jobbiga känslor. Jag tror att det kan vara så i ditt fall. Men det kan ha positiva sidor, till exempel att man är mer lyhörd och mer fantasifull än andra. Men det är så klart inte någon tröst när du mår dåligt.

Att skada sig själv brukar vara ett sätt att minska jobbiga känslor, till exempel ångest eller tomhetskänslor. De som skadar sig brukar ha svårt att tänka att det finns andra sätt att hantera de jobbiga känslorna på. Men det finns särskilda behandlingar för personer som skadar sig, och de behandlingarna brukar hjälpa bra.

Du ska inte behöva må så här dåligt. Om du får bra hjälp nu när du är ung kommer du ha glädje av det hela livet. Så följ mitt råd och sök hjälp nu.

Med vänliga hälsningar
Mikael Cleryd, psykolog