Min pojkvän är hemlig på grund av föräldrarnas kultur

Jag är helt upp i öronen kär. Och han älskar mig. Ibland får jag nypa mig i armen, för att det känns för bra för att vara sant. Aldrig har jag känt mig så vacker och uppskattad förut sen jag träffade min pojkvän för drygt ett år sedan. Vi klickade direkt och ända sen dess har han alltid varit där för mig.

Men min relation till honom är anledningen till att jag lever ett dubbelliv. Mina föräldrar skulle aldrig acceptera att jag hade en pojkvän på grund av deras religion och kultur. Flickor som umgås med killar är smutsiga och drar skam över släkten, anser dem. Detta har jag fått höra sen jag var en liten flicka, ifall jag vanhedrar min familj på det viset ska jag få ångra det grovt.

Men jag vill inte leva på det viset, jag vill inte att mina föräldrar ska begränsa mig så mycket att jag inte får kunna vara mig själv, att kunna umgås med människor, vara kär, uppleva nya saker, ja allt det en artonåring borde få kunna göra utan att behöva oroa sig för att bli trakasserad och utfryst av sin familj.

Det enda sättet för mig att bolla med de här två världarna är genom att leva ett dubbelliv. Min familj känner inte till min pojkvän och när vi ses måste jag ljuga för mina föräldrar. Och det är så u t m a t t a n d e.

Mina föräldrar är de jag älskar allra mest i hela världen, självklart är det jobbigt att konstant ljuga för dem var jag är någonstans men jag känner att jag inte har något annat val. Jag känner en så stor press över att både kunna göra min familj nöjd och att kunna ha en så hälsosam kärleksrelation som möjligt.

Förr eller senare så kommer jag bli påkommen, men förhoppningsvis så kommer jag vara i ett stadie i livet då jag kan stå på mina egna ben, att plugga på mitt drömprogram och kunna försörja mig själv. Jag är så otroligt trött men jag tror att det är värt mödan. Jag kan inte leva hela mitt liv i mina föräldrars mall.

/Hoppfull tjej, 18 år

Till toppen av sidan