Min mamma beter sig illa, vad ska jag göra?

Min mamma har sagt mycket konstiga saker om sex och om sina killar till mig och även kallat mig och andra medlemmar av min familj saker som till exempel hora. Jag har försökt att vara med min pappa mer då de är skilda och han är mer normal. Men det är jobbigt att prata om såna saker med min pappa då han har svårt att hantera det. Dessutom har min mamma försökt hitta andra vägar att få mig att komma till henne bland annat genom att locka med pengar och dyra saker. Min fråga är väl mest vad jag ska göra då alla tankar har påverkat mina betyg och tillvaro i skolan samt om många andra har en mamma som beter sig illa?
/Killen med familjeproblem

Skriv ditt svar

Svar:

  • Hej! Jag har en kompis vars föräldrar nyligen skilde sig, hon har ungefär samma situation. Men hennes mamma dricker dessutom och om kompisen vill prata om något hotar hon med att skicka iväg henne eller slänger ut henne. Så jag säger samma till dig som jag sagt till henne. Bry dig inte om att din pappa känner sig obekväm, han har ansvar för dig. Sätt ner honom och berätta allt om hur din mamma beter sig och att du inte vill bo hos henne längre.

    Om du inte känner dig bekväm med att prata med din pappa och/eller om han inte gör något kan du prata med någon annan vuxen du litar på. Det är inte okej att din mamma beter sig som hon gör mot dig, det är absolut inget du förtjänar. Kanske kan du berätta för dina lärare om din situation med mamman så du kan få extra hjälp med skolan? Även om det känns svårt tycker jag du ska avböja din mammas gåvor, hon måste förstå att så som hon beter sig är fel. Jag önskar dig all lycka med detta och i livet! :)
    femtonårig tjej
  • Känner igen mig. Jag har också skillda föräldrar och krångel med min mamma. Det är sjukt drygt och jag blir ganska påverkad av det själv. Mina föräldrar har en regel att jag och mina småsyskon ska vara varannan vecka hos varje förälder. Och veckorna jag är hos min mamma går det bara åt helvete. Detta har pågått ett tag.

    För typ en månad sen gick det lite över styr och när jag kom till skolan och hon körde mig stod hon och skrek på mig utansför min skola. Det var inte så kul och då hörde ju mina vänner va som hände. De stöttade mig typ till att prata med min pappa om mamma och allt som hänt. Det gjorde att jag först skrev ett långt sms till han och berättade om det bråket som just hänt. Sen när jag kom hem till han igen berättade jag allt som hänt och det känns bätter nu.

    Pappa sa såklart att jag kan åka hem till han när som helst men problemet är stt mamma aldrig skulle tillåta att jag var hos han under hennes veckor. Så det är fortfarande väldigt jobbigt men känns lite skänare när jag och pappa pratar om mamma varje gång jag kommer hem till han. (sorry för stavfel å sånt har dyslexi)
    /Föräldrar problems unge
  • Hej! Ledsen att du behöver vara i en situation som denna. Det din mamma gör är inte okej och skulle nästan kunna betraktas som psykisk misshandel. Det är absolut inte okej att använda könsord mot sina barn och överlag bete sig illa för den delen heller. Jag har inte varit med om någon liknande situation själv, men lider med dig. Din mamma använder förmodligen gåvorna för att locka dit dig, då hon vet med sig att hon beter sig illa och hoppas att du ska ge med dig när hon erbjuder dyra presenter. Om hon beter sig illa är detta helst inget du ska falla för, eftersom det kan vara ett sätt att manipulera dig att komma tillbaka till henne. Jag förstår om det är svårt att prata om det med din pappa; men om det någon gång skulle finnas tillfälle så gör gärna det. Det betyder mycket att få ventilera ut sina känslor och speciellt till någon nära. Angående skolan och betygen så skulle jag rekommendera dig att vara öppen med skolpersonal om hur du har det. De kan för förståelse för din situation och hjälpa dig att klara av skolan på bästa sätt. Skolkuratorn finns där för att stötta psykiskt, så det är bra om du uppsöker hen. Var öppen med dina känslor och din situation så kommer förhoppningsvis många förstå och stötta dig.
    /Tjej, 19 år
  • Försök hitta en stark anledning till varför du vill vara hos pappa. Är det närmare skolan? Är det närmare träning och kompisar? Har du mer plats där? Be pappan om hjälp mot mamma varför du vill bo hos honom. Men snacka inte skit om henne som argument utan mer JAG TRIVS BÄTTRE HOS PAPPA JUST NU.
    /Sanne 17
  • Din mamma beter sig allmänt illa, du kan prova att berätta att samhället har förändrats och att vi numera respekterar varandra. Du förtjänar bättre och borde berätta för någon hur du har det.
    /Hej
  • Hej! Jag är inte i samma sits som dig, men en liknande. Mina föräldrar är inte skilda men ibland önskar jag att dom vore det. Detta eftersom min mamma också beter sig konstigt. Jag förstår om detta är något du inte tycker om o prata om, för mig är det i alla fall så. När jag tar upp det med min syster eller Pappa så skakar dom bara av sig det. ”Det är sådan hon är”, ”du kan inte säga något om det till henne för hon kommer inte ta det på rätt sätt”. Men samtidigt är det min mamma som kan säga rent av elaka saker till mig, kommenterar allt jag gör fel och kommenterar vad jag borde ändra på i mitt utseende. Hon beter sig inte alltid bra. Jag har försökt prata med kompisar men det är så svårt eftersom de inte kan relatera eller förstå. Alla mina kompisar är ”nära” sina mammor. För så brukar det stereotypiskt vara. Man har nästan alltid en bra relation till mamman eftersom hon är den lugna o snälla i familjen. Nyligen så tog jag hjälp av en psykolog, delvis var det för andra anledningar men jag har även vid flertalet tillfällen tagit upp detta. Att prata med en psykolog som inte dömer utan bara vill förstå och låta dig prata har verkligen hjälpt mig. Jag har även kunnat börja prata mer med min mamma om vissa saker hon säger som sårar mig. Det jag gör är att jag säger det på ett lugnt och sansat sätt. ”Mamma kan du vara snäll att sluta säga .... eftersom jag tar väldigt illa upp av det och blir faktiskt sårad”. I och med detta tar jag upp problemet utan att börja bråka. Även om hon då och då blir arg har jag märkt en förändring. Så kortfattat sagt, prata med någon som bara vill lyssna och förstå, inte döma. Mitt råd är att ta kontakt med en psykolog, kurator eller liknande. Även om du inte kommer behöva stöd konstant är det skönt att få prata ut under en period. Försök även att ha lite ärliga konversationer om hur hon beter sig, även om du är rädd att såra henne eller göra henne arg så måste du tänka på dig själv. Du kan inte låta någon såra dig för mycket, inte ens din egen mamma. Och skulle hon bli arg över att du tar upp sådana här saker kan du förklara att du tar upp det för att du vill att ni ska ha en bra relation, och du vill kunna känna dig trygg och älskad både när du bor hos din mamma och hos din pappa.
    /Alva
Till toppen av sidan