Panik - lämna sidan!
Fråga

Hur slutar jag stamma?

Fråga

Jag är en person med många idéer och som älskar att vara med i diskussioner. Men jag vågar inte för jag är rädd för att börja stamma mitt i allt. Det här är jättejobbigt och min självkänsla är på noll. 

Hur gör jag för att sluta stamma? 

Svar

Stammar du mycket och ofta i flera olika situationer kan du få hjälp av en logoped. Logopeders jobb är att stötta personer som har problem med talet, till exempel stamning. Be en vuxen hemma, skolsköterskan eller någon på en vårdcentral att hjälpa dig att kontakta en logoped om du behöver det. 

För att bli av med själva rädslan att börja stamma behöver du utmana dig själv och träna på att våga vara med i diskussioner. Det kan kännas svårt, men det brukar kännas lättare om du utmanar dig lite i taget. 
 
Du kan till exempel börja med att säga några ord eller ställa en fråga när andra diskuterar något. Det kan vara lättare att börja träna med en mindre grupp eller med personer som du känner bra. När du tränar på att prata inför andra kommer du märka att du vågar mer än du tror. Det kommer att stärka din självkänsla och gör att du slappnar av mer.

Du kan känna dig starkare om du förbereder dig. Du kan till exempel öva på att prata framför spegeln hemma. Du kan också tänka ut vad du ska göra eller säga om du skulle stamma under en diskussion.  
 
När du känner dig förberedd minskar du risken för att du ska känna dig stressad och det minskar risken för att du ska börja stamma. 

Det kan också vara bra att veta att andra sällan tänker så mycket på om någon stammar.  Kom ihåg att det inte är något fel att stamma. Försök att ha som mål att alltid säga det du vill även om du stammar. 

Med vänliga hälsningar 
Sara André, kurator 

Mer på UMO

Fråga UMOJag oroar mig hela tiden

Det är som att jag söker efter saker att grubbla över. Att jag inte tillåter mig vara glad och lycklig som jag borde vara.

Självkänsla och blyghet

Här kan du hitta innehåll om självkänsla och blyghet.

Egna berättelserJag är blyg, bra på att sjunga och vara kompis

När jag var liten så var jag så blyg, jag kunde knappt hälsa på mammas och pappas kompisar. Nu är jag adopterar och så, och alla har ju sagt att mina mörka ögon är så fina. Eller mitt fluffiga hår är så fint. Men jag blev ändå jätteblyg ...

Till toppen av sidan