Jag oroar mig för att någon i familjen ska dö
Fråga
Jag har mer och mer börjat tänka på döden. Inte så att jag själv skulle dö, utan att någon i min familj skulle dö. Och vad det skulle få för följder.
Jag är också ganska säker på att resten av familjen inte skulle klara sig vidare. Bara en av mina föräldrar har jobb och inte ens det jobbet ger så mycket i inkomst. Om någon skulle försvinna skulle det bli väldigt jobbigt.
Dessutom får jag skuldkänslor när jag tänker så här, för det låter i mitt huvud som om jag vill att det ska hända på riktigt. Men så är det inte.
I alla fall så tänker jag på det här mer och mer, och jag är orolig att något ska hända, speciellt när någon ska åka eller köra bil eller något annat. Det känns ganska långsökt. Hur kan jag sluta?
Svar
Det är inte ovanligt att ha orostankar för att någon i ens närhet ska dö, men det finns sätt att bli av med dem. Det bästa sättet brukar vara att först ta reda på vad som gjorde att du började oroa dig. Vad det egentligen är som du är rädd för? Finns det något som har gjort att du känner dig extra rädd för döden just nu, eller är det kanske så att tankarna kommer ändå?
Ibland kan ens tankar påverkas av hur man har det runt omkring sig. Det kan till exempel vara större risk att du känner dig rädd om du känner dig otrygg eller har det jobbigt med andra saker i livet. Om det är obehagliga upplevelser som har gjort att du känner dig rädd är det bra att få hjälp att bearbeta dem.
Om du inte hittar någon direkt orsak till varför du oroar dig kan du försöka att ifrågasätta tankarna. Du göra det genom att tänka så här:
- Hur stor är sannolikheten att någon i familjen kommer att dö nu?
- Finns det någon anledning att jag ska tänka på det här just nu?
När du ifrågasätter dina tankar så här brukar det oftast bli tydligt att du oroar dig mer än vad du egentligen behöver.
Du kan också ha lite grubbeltid någon gång per dag där du enbart fokuserar på orostankarna, istället för att kämpa emot dem. Sen kan du försöka att minska den tiden varefter. När du övar på att begränsa ditt grubblande till en viss tid varje dag så brukar grubblandet minska i både omfattning och styrka.
Det är oftast väldigt skönt och kan kännas lugnande att prata med någon om sina funderingar. En kurator på en ungdomsmottagning är van att prata om liknande saker och kan vara en bra person att prata med.
Med vänliga hälsningar
Sara André, kurator
