Hur var första dagen på gymnasiet för er?

Ska börja gymnasiet om en vecka typ och känner ingen som ska börja samma profil som jag - inte ens nån från min skola ska gå den. Bara typ min kompis kompis som jag aldrig träffat. Jag är en väldigt introvert person som gärna inte står i centrum och har svårt att lära känna nya människor.

Hur var det första dagen för er som inte kände nån att börja gymnasiet? Är supernervös att många personer kommer känna varandra och jag är helt ensam.
/Melker 08.a Natur

• Hej! Blivande 2:a i gymnasiet! Min första dag i 1:an va inte läskig eller obehaglig på nått sätt och då har jag ganska grov social ångest och blev mobbad hela grundskolan. Alla va nya för varandra och valde det gymnasiet för deras intresse så redan där kommer du ha en gemenskap och dessutom så är alla mycket mer mogna än innan! Så ta det lugnt och va öppen så går det hur bra som helst!
  /2:an
• Jag fokuserade mest på att lära känna nya skolan, veta vart jag ska gå och så. Var helt slut i huvudet när jag kom hem. Jag hittade en liten kompisgrupp att vara med efter några dagar, men det höll inte i längden. Så kan det vara. Kompisar är inte riktigt min grej. Tyckte det var trevligare att vara ensam under gymnasiet. Gick en hästlinje så umgicks mest med hästarna ;)
  /Flufflepuff
• Är likadan, började gymnasiet och träffade vänner för livet bara för att de inte var lika introverta. Kommer gå skitbra.
  /Anonym
• Min erfarenhet var att alla var lite i samma båt med att situationen var ny och alla ansträngde sig första tiden för att vara sociala och lära känna varandra. Om det händer är det bara att haka på den strömmen så brukar det lösa sig  (även om några känner varandra sen innan kommer troligen inte alla göra det. Alla kommer i viss mån vara tvungna att lära känna nya människor).
  
  En grej kan vara att utmana sig till att de första dagarna ha minst ett samtal med varje klasskompis. Jag är introvert men jag försökte se till att ha pratat i alla fall lite på tu man hand med alla de första dagarna. Det gjorde att jag hade en (väldigt basic men i alla fall) relation med alla de andra. Även om jag knappt pratade med de jag inte hängde med under våra gymnasieår sen hade vi i alla fall pratat. Som med-introvert vet jag att det kan vara jättesvårt, men det är värt att i alla fall försöka.
  
  Man måste inte stå i centrum, det är helt ok att bara haka på de andra när de gör saker och prata med andra när de inte är så många samtidigt. Om du tycker det känns för socialt i början, tänk på att det är en kort övergående lära-känna-period. Det kommer bli mindre intensivt sen. Och det är ok att inte hänga med på allt men försök gärna hänga med på några saker i alla fall. Det är en bra investering för de kommande tre åren.
  
  Sen kan det vara en fördel att inte känna nån sen innan! I grundskolan har man växt upp tillsammans och flera har man känt så länge man kan minnas (om man inte bytt skola) så gymnasiet är en chans till nystart. Om man inte längre vill vara den man var i högstadiet kan man prova att vara ett nytt jag med nya personer som inte känner en sen innan och inte har några förväntningar på hur man ska vara. Där har du en fördel som de som känner folk sen innan inte har.
  /Lycka till<3
• Jag var också nervös först men när jag väl kom till skolan gick allt bra. I min klass var det bara några enstaka personer som kände varandra innan, och de flesta kände ingen. Nu efter ettan upplever jag inte heller att det spelade nån roll om man kände någon sedan innan eller inte, alla fick nya vänner.
  
  Vi körde några lära - känna - varandra - lekar vilket kan upplevas som jobbigt, men eftersom alla var lika nervösa och alla var i samma position kändes det bra ändå. Det är ingen som tycker att man är konstig om man verkar nervös. Jag är inte heller bra på att prata med nya personer men det gick bra ändå. Försök bara att ge alla en chans och prata med folk. Jag fick några av mina bästa vänner nu för att jag knappt kände nån i klassen. Lycka till!
  /07a
• Relaterar jättemycket 😭 Jag är själv introvert och började gymnasiet utan någon vän, så precis som du kände jag bara en gemensam vän i min klass. Jag stod inte i centrum men ändå så pratade några med mig, och det var bara att prata tillbaka för att på så sätt skaffa vänner och hitta gemensamma intressen.
  
  Detta då de själva också var nervösa, och då många av de precis som mig började själva utan någon vän de känt sen tidigare. Så jag lovar dig att det finns åtminstone en person i din klass som känner samma, så du är absolut inte ensam om det.
  
  Självförtroende är nyckel till att passa in och om man inte gör det är det helt okej! Klasskamrater är inte hela världen, och till skillnad från grundskolan har gymnasiet mycket fler elever vilket bidrar till flera alternativ och personer med samma intressen att bli vän med. :)
  /lycka till!!
• Jag var också sjukt nervös då jag inte kände någon alls på samma skola. Och sen insåg jag att alla andra var minst lika nervösa! Fördelen med gymnasiet är att man har valt något man är lite mer intresserad utav och man har ofta lite mer gemensamt än med sina grundskolevänner :)
  /007
• Du det här låter precis som jag när jag skulle börja gymnasiet för jag var också otroligt nervös. Främst över att jag inte skulle hitta någon att prata/umgås med då jag också är väldigt introvert av mig. Jag kände heller inte riktigt någon av dom jag skulle gå med. Men det gick bra ändå, tog studenten nu i sommar och fick med mig ett bra kompis gäng från gymnasie tiden.
  
  Och det här med att folk redan känner varandra sedan innan är inget jag tror spelar så stor roll. För jag fick vid studenten reda på vilka i min klass som hade känt varandra sedan innan Så det var inget jag la märke till under skolgången. Så även fast man kanske har med sig kompisar blir det ändå som att man fortfarande är själv då allt det andra är så nytt.
  /Stina
• Jag var också nervös första dagen, men insåg att många andra kände likadant. Självförtroende är allt, så öva på att visa det och lär dig hur man blir respekterad.
  /Gustav
• Jag minns min första dag som fantastisk! Det var väldigt nervöst till en början, men så fort jag satte mig ner i klassrummet insåg jag att alla sitter i samma situation och att alla är lika nervösa - och det hjälpte mig att starta konversationer med vissa personer. Mitt tips till dig är att ta det lugnt, och inte oroa dig över någonting - för allt kommer gå jättebra! Se till att ta ett litet steg åt taget bara :)
  /07:a
• Jag var också nervös men det gick bra. Försök att vara dig själv o många är säkert oxå nya o känner inte så många. Mitt största misstag var att bara vara med ”de coola”. Så hitta vänner DU faktiskt gillar så löser allt sig, de flesta oroar sig bara i onödan för det går oftast bra, lycka till!
  /Tjej 18
• Var bara dig själv så kommer allt att lösa sig! Jag var nervös också. Du ska inte vara blyg, gå fram till någon du tycker ser skön ut o introducera dig själv! Det var så jag gjorde.
  /Polare genom skärmen
• Jag började också ensam till en ny klass på gymnasiet. Jag såg det som en fördel då jag inte hade några tidigare kompisar som kunde begränsa mig. Nu har du alltså stora möjligheter att träffa nytt folk. Men du behöver inte känna någon press att lära känna alla på en gång. Börja med någon du klickar med, bygg vidare därifrån.
  /En som vet, 18