Min pappa har dött, hur fortsätter man leva?

Jag är 17 år och min pappa har alltid varit min bästa vän. Han gick nyligen bort efter en olycka och jag undrar om det är någon mer som är med om detta. Hur ska man kunna leva ett normalt liv när sorgen gör att jag inte kan fungera. Jag kan inte göra någonting utan att den outhärdliga känslan finns där. När kommer det någonsin ta slut? Jag klarar inte av att leva så här och se sin familj helt sönder. Hur ska jag ta mig till väga för att inte bli uppslukad av sorgen?
/17årig tjej i kris

• Hej! Jag har själv ingen pappa som har dött. Men jag bara kände för och skriva här så ett tips från mig till dig är att tänka på att kämpa för din pappas skull. Han älskar dig och skulle bli så besviken om du lämnade. Stanna för hans skull. Han är stolt över dig!❤️
  /ta hand om dig❤️
• Kan inte ens börja tänka mig hur hemskt det måste kännas.
  Jag känner dock en vars pappa dog i cancer när hon var yngre och hon har nu medverkat i en bok om det. Den heter ”Leva fast hjärtat brister” och handlar om just den situationen du är i. Kanske kan vara värt att kolla då boken innehåller mycket tips och annat om hur det är att som ung förlora någon nära sig. Men viktigast av allt, ta hand om dig❤️.
  
  Din pappa lever kvar genom dig och även fast hans liv är över har du fortfarande hela ditt liv kvar att leva. Och jag kan garantera att han hade velat att du lever ditt liv till det fullaste och låter det här motivera dig till att fortsätta istället för att bromsa ner ditt liv.
  /Anonym
• Hej, fattar hur det känns min kanin gick bort i somras och den sorgen var obeskrivlig. Kan inte tänka mig att förlora en förälder, tycker så synd om dig. Det bästa tipset är hur tråkigt det än låter att låta sorgen ta plats. Det kommer bli bättre, lovar!
  
  Skriv brev till din pappa eller gör saker som får dig att må bra och tänk inte på det som något dåligt, även om det är jobbigt.❤️ Din familj är inte förstörd, lovar. Du har fortfarande hopp om en egen familj om några år!❤️❤️❤️
  /Anonym
• Förstår hur du känner. Min bästa vän tog självmord nyligen, och jag har verkligen ingen aning om vad jag ska göra. Men tänk på att det är helt ok, tillomed nödvändigt, att sörja den du saknar. ❤️
  /Just me
• Min farfar gick bort för snart sju år sedan och det påverkar mig typ dagligen men jag har fått lära mig att leva med det. Jag kan säga såhär, det är nästan jobbigare idag nästan sju år senare att ta hand om efterlämnade prylar än vad det var just i dagarna efter att han gick bort och runt begravningen.
  /Anonym kille 19
• Hej, jag vet hur det känns, nu är jag 14 och jag förlorade min storebror när jag var 10 år. Såklart så var det enklare för mig eftersom jag var så ung men han dog av en sjukdom. Han blev sjuk innan jag föddes så han hade varit sjuk hela mitt liv. Han hade många sjukdomar och han hade en jätte jätteovanlig sjukdom som läkarna knappt visste hur man skulle bota.
  
  Men efter några månader så var vi hemma och min bror kollade ut från fönstret och sa typ att han inte orkar med livet och att han vill till himlen, alltså han sa det till jesus så efter några minuter när han var i sin säng så fick han kramp.
  
  Många personer kom, min mammas syskon från Nederländerna kom, min syrra tog hand om mig men sedan efter nån dag så var jag tillbaka i skolan och då så tog min rektor min lärare och berättade till henne och sen sa de till mig att komma och vi satt i ett grupprum och de sa att han hade dött och då började jag gråta såklart men efter det så grät jag bara en gång till, men jag hade aldrig en stor sorg att jag saknar han och gråter och så.
  
  Men jag tror faktiskt inte att det är dåligt för min bror vill säkert att jag inte ska gråta och vara ledsen och sånt.  Försök bara att göra roliga grejer och inte tänka så mycket, det är det din pappa säkert vill! ❤️❤️❤️DU ÄR INTE ENSAM.
  /S
• Åh jag beklagar verkligen❤️ Min pappa dog för 3 år sen och då var jag 11. Det var absolut det värsta året jag någonsin varit med om och framförallt i början var det som tuffast. Det jag gjorde var att försöka hitta på saker hela tiden, som att vara med kompisar, umgås med min mamma och storebror eller köra dom olika sporterna jag gick på.
  
  Men något som var väldigt viktigt för mig var också att jag lät mig själv vara ledsen och gråta, jag gick även och pratade med en psykolog vilket hjälpte mig otroligt mycket.
  
  Det kommer aldrig kännas likadant som det gjorde innan min pappa gick bort men det har börjat kännas lättare och det kommer bli ännu lättare ju mer tiden går, allt kommer bli bra och man måste låta det få ta sin tid i lugn och ro och sen kommer det bli bättre. Ta hand om dig❣️
  /14 tjej
• Hej, det låter som att du behöver prata med en vuxen. Om du har någon du kan prata med kanske den kan hjälpa dig vidare. Kyrkan har hjälpt många gånger när jag mått dåligt men även kuratorn. Det var läskigt i början men känns mycket bättre efter. Ta hand om dig ❤️
  /RIP
• Stackars dig! Hade jag varit i samma situation hade jag gått under av sorg! Sköt om dig! Kan tyvärr inte ge mer tips då jag inte känner situationen så bra 😢
  /Deltar i sorgen 😢
• Jag har inte så bra koll på sånt, men det är nog viktigt att du tillåter dig själv att vara ledsen ordentligt, men det kan vara svårt att komma bort från sorgen helt just nu. Dock så kan jag säga att tiden läker alla sår, det kommer bli lättare så småningom. Det kan dröja, men det kommer kännas bättre till slut, håll ut bara!
  /Kille, 17
• Jag beklagar hemskt mycket att det har hänt, men mitt tips är att ta det dag för dag, en fot framför den andre. Jag rekommenderar också att du pratar med någon, men vad du än gör, putta inte bort dem som bara vill hjälpa en, det kan göra att man bara känner sig ensam.
  
  Och även fast vissa dagar känns som om man inte ens kan ta sig ur sängen, men gör ett försök att ta dig upp, annars så fastnar man i den rutinen.
  
  Ibland känns det som om man inte ens lever, man överlever bara, men så länge man försöker och om du inte vill leva för din skull, lev för hans skull, det är säkert det han hade velat. Och ta den tid du behöver, jag förstår att man inte orkar gå till skolan då det nyss hänt. Jag hoppas verkligen att det blir bättre ❤️‍🩹
  /Charlie G
• Beklagar❤️
  /❤️
• Jag har inte varit med om det du genomlever. Men jag vet hur det känns att förlora viktiga människor o andra man bryr sig så mkt om att det gör ont. På många olika sätt har jag förlorat folk på sätt som gör att de inte längre finns trots att de finns. Jag tror att sorgen gör dig till en ny helhet.
  Den kmr alltid va en del av dig. Men den kommer blekna lite.
  Det kan dock ta låååång tid. Den kommer alltid finnas lite i bakgrunden. Tillslut, efter tillräckligt lång tid, kommer det kännas okej.
  
  Saker kommer att bli din första; första gången du gör den där grejen ni gillade, första födelsedagen... Det kommer göra sjukt ont. Men det kommer att bli genomlidligt, tillslut okej. Och tillslut en nästan fin sak.
  För du kommer att kunna känna att du haft äkta kärlek. O det kommer kännas på alla möjliga sätt. Saker kommer få dig att minnas, det kommer kännas. Du kommer må skit. Men du kommer oxå känna att det sakta men säkert blir bättre. Du kommer alltid känna saknaden, den blir en del av dig. Ju mer o större man förlorar, desto större sorg. Men desto större helhet o kärlek o glädje. Det kommer dock ta tid. Allt känns sjukt orättvist.
  Desto mer har man älskat. På något sätt kommer du ändå fortsätta leva. Knappt, i början. Sen lite mer o lite mer. Du kommer börja kunna känna glädje o lycka över saker. Och låta sånt som påminner om honom ge värme istället för sorg som får en att kollapsa. Ge det tid. Försök fortsätta framåt.
  
  Var med andra som får dig att må bättre. Och ge dig själv tid att va själv.
  Och med honom, inom dig eller hur du känner det. Sorg blir en del av oss. Som både sänker o lyfter. Låt det hända. Känn känslorna. Skriv dem, prata om dem. Lär dig acceptera dem. Ta hand om dig. Kan inte helt föreställa mig vad du går igenom. Men du är stark. Det visar du varje gång du gör nåt för att leva. Bara att öppna ögonen på morgonen. Det kommer bli bättre. Det kommer bli okej.
  /Hoppas det hjälpte lite ❤️
• Först av allt: du är STARK, stark som fan. Visst jag fattar inte vad du går igenom. Jag har inte gått igenom samma sak. Men jag fattar att det är svårt och hur du måste kämpa. Om du vill tänka på annat kan du testa att gå promenader i skogen, spela ett instrument eller testa ett nytt intresse.
  Till exempel broderi.
  
  Du kan också vara med dina vänner och be dem att prata om annat som att inget har hänt. Så att du kanske kan tänka på annat en stund. DU ÄR STARK JAG ÄLSKAR DIG (Du kan också skriva poesi eller låtar om det du varit med om, eller en novell om en karaktär som varit med om samma sak som du!)
  /Du är bäst och din pappa tittar kanske ner på dig och är stolt nu :)