Svara varandra
Skäms över håret på kroppen, men vill inte raka mig!
Jag vill inte raka mig. Ändå skäms jag över mina håriga ben och armhålor. Hatar denna press på tjejer men jag kan inte heller bortse från den när den är så övergripande och intensiv! Alla andra i min närhet rakar sig vad jag kan se och själv vet jag inte ens hur man gör. Det hjälper inte heller att jag är den enda i min klass som duschar efter idrotten. Bara jag som måste visa mig naken. Hårig och naken. Förra sommaren var det inte ett så stort problem men nu har håret på benen växt ännu mer och det syns tydligare numera ifall jag har shorts på mig. Jag är rödhårig så håret syns inte jättetydligt men det är sak samma. Jag vågar ändå inte ha linne på mig och är nervös inför sommaren. Jag fullständigt hatar att behöva känna så här och behöva skämmas för mina val! Någon som känner igen sig i detta, kan ge mig tips på saker som får en att släppa ångesten eller bara vill berätta om hur de blev bekväma och slutade skämmas för sina håriga armhålor?
/Tjej, 16
Svar:
- Hår på kroppen är helt normalt och måste normaliseras av alla. Vissa älskar håret på kroppen och det är helt ok att inte raka det. + kom ihåg att det är din kropp och inte andras so do not give a f* about what others say.
/landro - Jag känner exakt likadant, fast har mörkbrunt hår, bortsett från det och att jag inte duschar i allmänna duschar skulle det du skrivit passa i stort sett perfekt på hur jag känner det.
/24 - Jag känner igen mig med mycket hår i armhålorna, jag skulle egentligen vilja raka bort det. Men jag har typ en grej där så jag kan inte raka bort håret utan att göra illa mig. Det enda som jag kommer på att du kan göra är väl typ raka bort lite i taget om det går ...
/Kan inte raka armhålorna - Det är jättevanligt med hår på kroppen, du ska inte behöva skämmas. Se det positivt, det kan hålla din kropp varm och sånt, det är inget konstigt med hår. Jag har inte så mycket hår på kroppen än, men jag förstår dig ändå. Försök att se det positivt <3
/Julia - Hår är helt normalt. Jag skulle rekommendera att strunta i att göra som de andra bara för att de gör så, lyssna på vad du själv vill. Men skulle du vilja raka dig så fråga en förälder om hjälp. Men du ska absolut inte skämmas. Jag känner precis likadant!❤️😅
/Inget att skämmas över!!! - Jag har aldrig rakat mig och känner igen mig i vad du beskriver. Just att visa armhålorna som jag har mycket och mörkt hår i när jag t.ex. har linne tycker jag är jobbigt men försöker samtidigt tänka att för varje gång någon ser att jag inte rakar mig så normaliseras det att vara orakad. Det driver mig att jag kan ändra andras syn och kanske inspirera andra som egentligen inte vill raka sig att sluta.
/Stolt orakad tjej - Antagligen tänker du mer på hur du själv ser ut än vad andra tänker på hur du ser ut. De flesta människor har fullt upp i sitt eget, särskilt i omklädningsrum. Människor i allmänhet noterar mer sina egna "brister" än vad andra noterar dem. Tänk ur ett annat perspektiv - en klasskompis har en stor finne i pannan. Den klasskompisen går och känner sig som en riktigt pervers apa med den där krabaten i nyllet. Med största sannolikhet tänker personerna i omgivningen inte så, utan snarare: Oj, en finne, jaha... Och sedan inget mer med det. Är nog så med håriga armhålor också. Människor är ju apor och håret sitter trots allt där av en anledning. Vem vet, om några tusen år kanske det håret, liksom päls över hela kroppen, har evolverats bort, men nu har människor hår i armhålorna och då tycker jag att man kan vara stolt över det, för som sagt var, framtidens människor kanske inte har den lyxen att ha hår där och går och ser tillbaks på dagens människor med avundsjuka. På den tiden kanske de till och med vill ha armhålehår och gör plastikoperationer för att få det!
/Hårig, illaluktande gorillahane - Tro mig när jag säger detta för att ha hår på kroppen är inget fel, alla föds med det och om någon tycker olika så ska inte du bry dig för att du är vacker och om de tycker att ha hår på kroppen så kan de dra åt h"lvete
/13 - Det är naturligtvis lättare sagt än gjort, men försök låta bli att det tänka på det, och försök komma på något fyndigt, utan att vara elak, att säga om någon skulle säga något elakt till dig rörande ditt hår, som får dem, som rakar sig men inte vågar vara nakna, att se dumma ut. Det kanske inte förändrar så mycket men ingen skulle ingen våga säga något om att du inte rakar dig igen. På skolan i alla fall.
/21 - Jag förstår dig helt och hållet men kom ihåg att köns/ kroppshår är fullt normalt att ha och kön ingen press över hur du ser ut. P s. Du e inte ensam om att ha det.
/14åringen - Hej, förstår att det skämmigt och jobbigt med kroppshår, speciellt som tjej. Jag är också ganska hårig, och jag rakar mig eller vaxar mig när jag känner för det. När jag tar bort hår är det inte för jag skäms eller på grund av att ”tjejer inte ska ha kropps hår” utan för jag känner mig fräsch. Tänk på vad du vill och känner och gå efter det! Det är lättare sagt än gjort, när allt man hör som tjej är att det är onaturligt med hår på tjejer och blablabla massa struntsnack. Men försök att inte bry dig, om du vill ta bort håret ibland så gör det, men om du inte vill så accepterar man det, det är ju naturligt :) hoppas du blir mer självsäker i ditt kroppshår och lita på dig själv, allt gott!
/Inkan - Att bryta mot normer är inte lätt. Sociala konstruktioner är förvisso påhittade men precis lika verkliga som fysiska. I en bok om sociala konstruktioner stod det nåt i stil med att det är ungefär som att köra huvudet i en stenvägg och förvänta sig att man ska flyga rakt igenom. Att kvinnor ska raka sig är en norm vi har haft ett tag nu och även om det börjar bli bättre finns den fortfarande kvar. Att ändra normer är svårt och tar tid och kräver att modiga människor som du vågar bryta mot dem. En klen tröst men du gör det lättare för andra att också våga bryta mot normen och tillslut för den ut.
/Kille, 22 - Själv så rakar jag mig bara i armhålorna, för jag själv vill det, men jag råkar inte mina ben. Mina hår är inte jättemörka med, de är mörkare än andras så de syns. Jag har också haft mycket problem med att jag skämmes över mitt hår, det enda du måste göra är att lära dig själv att tycka om det eller lura dig själv att du är bekväm med det och se att ingen antagligen bryr sig om den.
Jag har en kompis som inte heller rakar sig och vi kan prata om det tillsammans och då känner man sig tryggare. Jag visste inte heller i början hur man rakade sig när jag bestämde mig för att börja raka mig i armhålorna, så jag frågade min mamma. Om du själv vill raka dig så är det ditt beslut och då får du göra det, men du ska inte låta samhället och andras åsikter att påverka dig.
/15 årig tjej - Hej! När jag gick i gymnasiet var det ingen som duschade efter idrotten. Du skulle ju kunna strunta i och duscha du med. Är problemet att du inte vill raka dig, men att du skäms för att du är den enda som inte rakar? Håller med föregående ”talare”. Man måste inte raka sig om man inte vill. Det är ju bara om man vill som man ska göra det. Om man inte rakar sig svettas man mindre tror jag. ;)
Eller är problemet att du vill, men inte vet hur man gör? Det problemet hade jag också i början, så jag fick be mamma och en kompis i början. Men det är inte så svårt. Man kan ju även ha rakapparat. Men sådant tycker jag verkar läskigt. Rakhyvel funkar.
Slutat skämmas vet jag inte om jag har. Men jag är väl lite mer bekväm att gå med t-shirt om jag har stubb. Men jag går helst inte med kortärmat om det är mer än stubb. Det beror inte på att jag är tjej. För min del får killar gärna raka hela sig. Jag vet flera som inte rakar sig och går med linne på sommaren. Det är abslout ett alternativ!
/Sofia - Jag rakar mig på benen och i armhålorna men inte på armarna. Det är helt normalt att inte raka sig, det är många i min klass som inte rakar sig och ingen bryr sig eller tycker att det är konstigt, gör det du själv känner för.
/Lång tjej - Hej Jag är 13 år och jag rakar inte mig heller, jag skämdes för det först men sen orkade jag inte bry mig. För att det är min kropp och jag tänker inte raka mig f* dom som säger att jag ska raka mig.
Jag tränar i vad jag vill och går runt i vad jag vill. Det va svårt för mig förstl. Men dom idioterna som säger något kommer mogna sen oc då kommer dom skämmas över vad dom har sagt. Har det bra och va dig själv.
/Puss puss - Jag har samma problem med håret. Jag har inte under armarna, men iallafall så har jag aldrig shorts eller kortärmad tröja!!!!
/Tjejer - Jag känner precis igen mig. Jag har heller aldrig rakat mig och tycker att håret är jobbigt (som dessutom är brunt och syns bra). Det jag tänker är att inte så många bryr sig och att om nån bryr sig så är det ingen jag vill vara vän med. Och att jag är modig och att inte raka sig är vägen för att få det normalt.
Något som också har hjälpt mig är att jag har börjat jobba som simlärare. Där har jag lärt känna flera snälla människor, som inte bryr sig alls trots att de har lärt känna mig när jag bara har badkläder på nig. Alltså att utmana sig själv (jag tyckte att det var ganska jobbigt när jag började) och att märka att det inte är så farligt är ett tips. Du är modig och håret spelar ingen roll!
/Tjej 16 år - Jag hoppas en dag få att träffa dig. För mig låter det härligt.
/Per - Jag känner mig precis som du och fattar vad du menar, jag vägrar också att ha linne på mig och jag spelar tennis, så det blir stelt när jag byter om men försöker att göra så det inte syns🥰 Fett mycket hår i snippan också!
/😋 - Jag tycker inte att du behöver tänka på det. Jag är tjej och jag har hår på armar och ben. Det är inget jag tänker på. Du behöver inte skämmas över det.
/Leonina - Jag rakar mig inte alls. För mina ben och mellan benen skäms jag inte, men måste erkänna att jag känner mig lite självmedveten när jag är på gymmet i linne och andra kan se mina hårliga armhålor.
Jag tror att min bekvämhet är en blandning av en större självsäkerhet som kom lite senare efter puberteten men också av känslan att jag faktiskt inte vill raka mig och inte bryr mig längre. Gick länge och skämdes och tyckte det var jättejobbigt ända tills jag inte orkade med ångesten över det längre. Folk får tycka det är äckligt och folk får lägga kommentarer över mina ben, och då blir jag numera bara trött över situationen hellre än skamsen.
Tycker folk som lägger vikt vid det är supertöntiga. Jag medger dock att det är tuffare för dig i skolåldern, speciellt på idrotten och så. Den enda tröst ja kan ge är att det blir bättre, personerna du omger dig med mognar och kommer börja tycka det spelar mindre och mindre roll ju äldre du blir. Tycker det är skitbra att du står ut och lever så som du vill.
/hårig tjej - Jag tycker att det är också pinsamt men jag började att raka mig när mitt hår under armarna såg ut som en skog. Men jag skämdes först men sedan brydde jag mig inte ett dugg. Jag tänker för mig själv i mitt huvud, "Glo på mig, Strirra på mig, Snacka skit om mig om du fan vill" "Men det här är min kropp" Du ska inte bry dig om vad andra tycker, det är din kropp och ditt val <3
/Coconot - Jag rakar mig inte förutom då och då i armhålorna av hygienskäl. Mitt kroppshår är svart mot ljus hud, och jag är ganska hårig så det syns rätt bra. Jag förstår vad du menar med att det kan kännas obekvämt med att visa det. Jag tyckte det ganska länge, men vägrade raka mig av ren tjurskallighet mot hårlösa normer. Nu är jag mer bekväm med att gå med shorts och håriga ben.
Jag tror att det var en process av att jag verkligen ville få vara hårig, att jag tog positiv inspiration i kroppsaktivism och fick ett kritiskt perspektiv på rakning genom kritiskt granskande dokumentärer om skönhetsindustrin — en konsument som är nöjd är en dålig konsument, för hen köper inget. Därför går mycket reklam ut på att göra människor — särskilt kvinnor — missnöjda med sina kroppar för att konsumera produkter och ”åtgärda” det som är ”fel”. Det hjälpte mig att bli starkare i att följa mitt orakade hjärta.
När det kommer till andras blickar, så har jag alltid på gott och ont haft en ”om-alla-gör-så-här-så-vägrar-jag-göra-likadant”-mentalitet. Om andra tittade — eller jag trodde de tittade — på mitt kroppshår, så fylldes jag av en känsla av att jag vägrar följa strömmen och det tänker jag minsann också visa.
Det är inget fel på att raka sig om man verkligen vill det för sin egen skull, men vill du vara hårig så säger jag: Lys i all din vackra hårighet! Just det, det hjälper också att försöka börja betrakta kroppshår som något fint istället för fult. Jag tycker att kroppshår är attraherande hos andra, så varför skulle det inte kunna vara en attraktiv egenskap hos mig själv? Dessutom blir man, som du kanske märkt, känsligare för beröring om man har kroppshåret kvar: det räcker att snudda vid topparna på håren så känns det i huden.
De jämnåriga jag känner rakar sig vad jag vet, men om du hittar någon som inte heller vill raka sig kan jag tänka mig att det är ett jättebra stöd. Och varför inte ta inspiration av äldre generationer? Många människor blir bekväma med sina kroppar först när de är några decennier gamla. Och då har många en bra och mer avslappnad attityd till sina kroppar och vad andra tycker. Det kanske delvis är en mognadssak, men jag försöker ändå att tänka ”kan de så kan jag!”. Oj, långt svar. Hoppas det kan vara till nytta.
/Tjej, 20 - När jag själv var 13 år började komma in i puberteten fick hår överallt. Jag fick ångest för det men senare insåg jag att jag bryr mig inte vad andra tycker. Du får ha hår under armhålorna, du får ha hår på hela kroppen ingen kan säga att du inte får ha det.
Jag rakar mig för att jag svettas annars mer under armarna också rakar jag mig där nere för att det är drygt när bindor fastnar i håret medans bena har jag inte rakat på 2 år. För jag trivs att ha hår på bena medans nu rakar jag dem ibland men jag skulle lätt kunna gå med hår hela mig. Jag rakar för att jag har behov av att göra det av olika skäl. Men jag skulle rekommendera hur känner du? Bryr dig inte vad andra tycker, du ska känna själv att du vill och inte vill.
/Tjej 17 - Du är fin precis som du är!
/Anonym
