Jag har väntat länge på asylbesked, och snart orkar jag inte mer
Fråga
Jag har väntat länge på att få veta om jag får stanna i Sverige. Jag tänker på det varje dag. Jag är så trött på att vänta. Jag känner mig ledsen och trött. Förut tyckte jag att det var kul med skolan, svenska, att träffa vänner. Men nu orkar jag snart inte mer. Vad ska jag göra?
Svar
Jag kan verkligen förstå att du känner dig ledsen och trött. Det är inte konstigt att det känns hopplöst när du inte vet vad som ska hända.
Det är bra att prata med någon, när du känner så här. Det kan kännas bättre, om du får dela dina svåra tankar och känslor med någon person som lyssnar och försöker förstå. Det är viktigt att inte vara ensam med jobbiga känslor. Du kanske känner andra personer som är i samma situation som du själv. Kan du berätta om dina känslor och tankar för någon av dem?
Det finns också flera ställen som du kan kontakta som är vana att prata med unga som mår dåligt. Här är några förslag:
- En ungdomsmottagning. Där kan du få prata med en kurator.
- Elevhälsan, i skolan. Där kan du få hjälp av skolkuratorn eller skolsköterskan.
- Det finns också flera organisationer som stöttar och hjälper personer som har det jobbigt på olika sätt. Till exempel Röda korset och Rädda barnen.
Försök att göra saker som har gjort dig glad förut, träffa vänner och satsa på skolan. Skolan är viktig för din framtid, oavsett om du stannar i Sverige eller inte. Du har större chanser att klara dig i framtiden om du kan engelska och har kunskaper från skolan. Använd möjligheterna du kan få här, även om du känner dig ledsen och trött.
Har du tankar på att du inte orkar leva längre? Det kan kännas så, när man har det väldigt jobbigt. Då är det viktigt att du får hjälp snabbt. Du kan kontakta bup (psykiatrin för barn och unga) eller en psykiatrisk akutmottagning. Det finns många personer som har tänkt på självmord, och som har fått hjälp och mår mycket bättre nu.
Du har klarat av mycket och det finns mycket kraft i dig. Just nu känner du att du inte orkar, men det betyder inte att det alltid kommer att kännas så. Försök att hitta någon person som du kan prata med. Det kommer att hjälpa dig att få tillbaka lite kraft, och det kan göra dig lite gladare.
Med vänliga hälsningar,
Anette Gesang-Gottowt, kurator och psykoterapeut
