Tillslut fick jag mens

Jag är 15 år, går i nian och har haft mens i tre månader. Jag hade en bästa vän upp till sexan. Hon fick mens i fyran när hon var 10 år. Jag har alltid känt mig lite konstig och onormal eftersom jag har varit sen i utvecklingen. 

I sjuan började mina bröst att växa, men såklart hade jag haft topp sedan femman precis som alla andra. Jag lyckades få en bh utan att fråga om det vilket var ett mirakel. Vi var på semester och jag hade köpt en ny fin vit blus. Mamma frågade om jag hade med mig en vit topp vilket jag inte hade. När vi var i underklädesbutiken tog jag tillfället i akt och sa att jag behövde något med mer stöd.

Det var även i sjuan jag fick mina första flytningar. Denna tiden hade jag redan full koll på mens. Jag tyckte att det var superintressant och hade läst allt på UMO, alla trådar om mens och var ett superfan av Clara Henry etc. När vi någon gång diskuterade om mens var jag alltid den som visste svaret.

Jag kollade i mina trosor varje dag, i hopp om att det skulle ligga en liten brun fläck där som jag hade hört var vanligt vid första mensen. Jag försökte alltid vara tydlig till mina kompisar om att jag inte hade fått mens, men de sista månaderna innan sommarlovet i åttan gick det inte längre. Jag sa vad som fungerade för mig när jag hade mensvärk och var en stor lögnare.

Ingen förstod ju att jag inte hade mens och att det var normalt. Till och med skolsystern tog för givet att jag hade mens. Vi fick sommarlov och några dagar efter det såg jag något i trosan och konstaterade att jag hade fått min första blodblandade flytning. Dagen efter hade det kommit mer, jag förstod att jag hade fått mens.

Jag försökte säga till mamma en gång, men det gick inte. Jag gick tillbaka till henne en timme senare och eftersom det var coronatider jobbade hon hemma och hade digitala möten. Jag frågade när nästa möte började, hon sa om fyra minuter. Yippie tänkte jag, så jag bara sa det.

Hon frågade om jag hade binda, jag sa nej. Hon gick in med mig på badrummet och visade var de fanns, vilket jag redan visste. Redan de första dagarna tyckte jag att det var obekvämt med binda. Jag räknade även en månad fram och förstod att jag skulle ha mens när mina kusiner kom till min sommarstuga där det finns en sjö som vi brukar bada i.

Så jag hintade till mamma om att jag tyckte det var obekvämt med binda samt att jag ville bada. Men hon verkade inte nappa. En månad senare några dagar innan mensen sa jag till henne att jag ville testa tampong. Hon var först lite tveksam, men bad mig att läsa på UMO om hur ofta man behöver byta osv. Hon är inte en person som använder tamponger och hade väl inte så bra koll själv heller.

Jag testade tampong och det gjorde varken ont eller var svårt. Man kan ju säga att jag har haft ett antal fingrar där tidigare. Idag när jag ska ha mens om cirka en och en halv vecka bad jag om att vi skulle handla mensskydd tillsammans när jag får nästa mens. Då kommer jag även att säga att jag vill köpa en menskopp på grund av klimatet.

Det var min lilla mensstory. Budskapet är att du ska våga prata med folk, om till exempel binda inte känns bra för dig ska du ju inte behöva använda det. HA DET BRA. 

/senmensaren

Till toppen av sidan