Väntade med att ta hjälp efter övergreppet
Som 11/12 åring var jag med om ett övergrepp (trauma) och sen dess har det mesta i mitt liv strulat. Först efter ett halvår vågade jag berätta för någon och hade jag gjort det tidigare hade det kanske inte blivit så illa…
Jag började i alla fall då gå till en psykolog, men det kändes inte helt rätt och i samband med covid slutade jag. Sen dess har jag både mått psykiskt och fysiskt dåligt och jag önskar att jag försökt en gång till direkt. Den stress och rädsla jag kände var otroligt stark och gjorde att jag bland annat fått problem med magen (vilket jag nu äter två mediciner för) och sömnproblem.
Mer än 2 år efter övergreppet (i våras) rann allt över och jag kunde diagnosernas med depression, panikångest och PTSD. Och då vågade jag söka hjälp igen. Jag gick och pratade med tre olika personer innan jag hittade rätt. Och trots att det är långt ifrån bra så kan jag ibland se ljus igen.
Med det sagt vill jag verkligen ge er råden att:
1. Våga berätta direkt! (Även om ni tänker att det kanske inte är ”så farligt”, för det kan bli det med tiden)
2. Våga söka och be om hjälp, från skolan, familj, vänner, vården och liknande. Du förtjänar ett lika bra liv som alla andra.
3. Det är aldrig ditt fel och det kan bli bättre igen!!
/***ge aldrig upp***
