Jag blev sjukskriven för stress
Jag är en tjej på 19 år som älskar att dansa och röra på mig, har alltid gjort. För några månader sen så blev jag sjukskriven för stress p.g.a. mitt jobb på en förskola. Bakgrunden till min sjukskrivning var mitt jobb. Detta jobbet blev jag först jätteglad över att jag fick.
Jag fick direkt ta väldigt stort ansvar, t.ex. så fick jag ingen introduktion utan kastades in i det. Ingen hjälpte mig i början eller förklarade hur saker och ting gick till. Jag fick lista ut det mesta själv, genom att söka på internet. Lämnades också mycket själv med väldigt många barn. Under en period på min avdelning jobbade det ingen förskollärare utan det var jag och två vikarier. Allt ansvar landade automatiskt på mina axlar. Jag började må dåligt.
Stressen visade sig i att jag fick tryck över bröstet, var torr i munnen, var extremt trött hela tiden, fick inflammationer i mina handleder så de bara värkte och blev svullna, ljudkänslighet, sömnstörningar etc.
Jag gick till slut till läkaren som sjukskrev mig 2 veckor. Jag började sedan jobba 25 %. I början av min sjukskrivning orkade jag ingenting, sov de första dagarna. Vid ett tillfälle försökte jag dansa men hela kroppen sa ifrån.
Nu kommer vi till det jag har lärt mig. Du kan inte bara vara sjukskriven för att sedan komma tillbaka och allt ska vara bra. Utan du måste jobba för att bli frisk, inget kommer gratis. Några tips är att göra yoga, träna mindfulness och göra andningsövningar. Var inte rädd för att prata med någon t.ex. en kurator, en anhörig, eller sjukgymnast. Testa dig fram vad som passar dig.
Jag är väldigt tacksam för allt jag fick lära mig på det jobbet jag jobbade på. Det jag är mest tacksam för är att jag har lärt mig hur jag ska hantera stress och ångest. Det absolut viktigaste är att inte ligga och tänka för mycket. Gräv dig inte ner i dina tankar för mycket. Försök att aktivera dig på ett eller annat sätt. Ut och gå en promenad är som medicin för själen. Lär känna din kropp och ignorera inte signaler för stress och ångest.
Man måste våga säga nej och ibland vara lite egoistisk. Ibland så kan man tänka i huvudet "Är jag snäll mot mig själv nu?"
Våga vara dig själv!
/En dansgalen tjej
