Panik - lämna sidan!

Jag har mobbat och ångrar mig

Hej, jag har typ mobbat en tjej i min klass och vi har pratat med hennes föräldrar, mina, kurator, lärare, ja många helt enkelt. Men saken är det att det är så jobbigt för jag ångrar det så mycket .Jag skulle aldrig gjort det om jag inte skulle hängt med en viss person som är lite mer "ää spelar roll " om ni fattar hur jag menar ,,,,,är det sant att man blir som dem man är med ???? aja är det någon annan som har tips hur jag kan göra, känner igen sig ??
//// anonym tonåring

Svar:

  • Man påverkas av de man umgås med ja, men man behöver ändå ha grunden för det i sig själv från början. Vissa aldrig kunna mobba någon, även om de själva umgicks med mobbare. Men många är kapabla till det, och få kan stå emot det helt och hållet. Det du kan göra är att lära dig utav det, och be om ursäkt till hon du mobbade. Lär dig av det och se till att det inte händer igen. Sedan är ett till tips att lära dig känna efter och se på saker från ett utomstående perspektiv, så att du kan analysera ditt beteende.
    /Anonym tjej, 17
  • Har aldrig mobbat någon. Men jag tycker det låter lite för mycket som att du verkar skylla på den här människan du umgås med för att du mobbat den här tjejen. Alla ändras vi väl lite beroende på vem man umgås men, men jag skulle aldrig mobba någon pga att jag har en vän som gör det. Jag hoppas du ångrar det, och jag tycker att om du inte redan gjort det så borde du be om ursäkt till tjejen. Och för ditt och andras eget bästa tycker jag du ska ta distans från den här kompisen.
    /tjej, 15
  • Ja, jag kan bekräfta att det stämmer att man kan bli som de man är med. Det inte sagt att det måste bli så varje gång men det är förmodligen det normala. Det kan nämligen gå åt andra hållet också, det vill säga, man tycker att någon är så konstig så man helt enkelt känner varje gång man är med den personen "så här får jag bara inte bli!" antagligen är det ett vanligare fenomen inom familjen. Ibland tänker man tillbaka på livet, det händer troligtvis oss alla mer eller mindre. Vissa människor har kanske lättare för att släppa gamla oförrätter än vad andra har, både på gott och ont. Det är givetvis bra att du ångrar dig, för om du gör det så tyder det på medkänsla och empati vilket människor brukar säga är en fin egenskap. Utan vad jag är mer nyfiken på i ditt fall men som det är osannolikt jag någonsin skulle få ett helt 100% säkert svar på (men som jag fortfarande önskar att du själv reflekterar över) är; varför gjorde du som du gjorde? Missförstå mig rätt nu, jag är inte den människan som klandrar de som erkänner saker för det har jag också gjort. Dit jag försöker komma är mer; "fanns det ett hämndbegär?" Hade den här tjejen i din klass, som du skriver om, behandlat dig illa sett utifrån din egen synvinkel? Jag tänker att, självklart är det aldrig bra om man tar lagen i sina händer alldeles själv eftersom man då gör sig till bödel, domare och polis själv och ingen förtjänar att bli fälld i en rättsosäker domstol. Dock, det här kanske ändå inte är ett helt onaturligt fenomen idag med alla sociala medier. Unga som har en historiskt sett en "stabil grund", individer som i normala fall inte blir mobbare har kanske förvärvat ett orimligt stort ansvar i och med de avancerade mobiltelefoner vi har idag. Möjligtvis är det för mycket att kräva av en ung individ (särskilt kille) vars hormoner hoppar runt, att denne ska lägga band på sig och inte missbruka sin makt. Utan det ansvaret borde lämpligen kunna läggas på familjen att se till att uppfostra sina ättlingar, istället för att själva ständigt hålla på med sina mobiler och chatta bort sina avkommors uppväxt, jag önskar att jag kunde säga att det där var en makaber överdrift men jag har sett hur mammor står vid busskurer och slänger ned nappen i barnvagnen om ungen skriker för att vinna tid åt sitt eget mobiltittande. Som sagt, man kan inte neka barn teknisk utrustning eftersom då rustar man de inte för det digitala samhället vi lever i idag. Det önskvärda blir istället om familjerna tar lite större ansvar, så kanske vi även kan rädda klassrummsklimatet i samma veva. Återigen, jag är inte ute efter att skambelägga någon, jag är enbart ute efter att uppmärksamma fler element som kanske är relevanta i inte nebart ditt fall utan även för fler ungdomar som kanske läser detta. Saker som de själva kanske inte var medvetna om. Allt gott och modigt att erkänna, civilkurage uppskattas!
    /Självutnämnd nörd 22 år och kille
  • Sluta vara vän med kompisen som gjorde dig taskig. Du borde inte vara med människor som gör dig elak.
    /ella
  • Hej .. Gjort är gjort jag vet att du ångarar dig jättemycket, men det enda du typ kan göra är att be om ursäkt och säga att du ångrar dig väldigt mycket. Men tänk så här att du kan bara förbättra dig själv och förlåta dig SJÄLV först och främst om du ångrar dig så mycket. Jag tror inte det är sant att man blir som de man umgås med, men om du faller lätt för grupptryck så är de lätt att du gör samma saker som dem för att man inte vågar säga nej. Om du tycker att du gjorde fel te.x men din vän fortsätter, säg ifrån om det är något som du tycker är fel!❤️
    /Anonym
  • Jag tycker att du ska be om ursäkt och berätta att du verkligen ber om ursäkt . Sedan kan du berätta det för en vuxen som också kan hjälpa till och som du litar på! Lycka till
    /Anonym
  • Hej! Har du skuldkänslor generellt brukar det ligga i att du har gjort något fel. Och det är naturligt och vi får det för att det ska vägleda oss mot det som är rätt. Samtidigt lär du dig efter det fel du gjort. Det du kan göra för att lätta på skulden du bär på dina axlar är att be om ursäkt och förklara hur du känner för de som du behandlat illa. Alla gör vi fel i livet. Hoppas det löser sig!
    /f
Till toppen av sidan