Varför vill jag må dåligt när jag äntligen mår bättre?

Hej! Jag är en tjej i tonårsåldern och jag undrar om det finns andra där ute som känner som jag? Jag har mått ovanligt dåligt det senaste året på ett sätt som varit skadligt för mig själv. De senaste månaderna har jag faktiskt äntligen mått bättre som jag längtat efter så länge, men när jag väl är lycklig känner jag mig nästan tom.

Det känns som att jag VILL må dåligt, trots att när jag ser tillbaka på tiden jag mådde som sämst vill jag aldrig vara i den situationen igen, men samtidigt vill jag nästan må dåligt för att känna något. Varför känner jag mig mer som mig själv när jag mår dåligt?? Varför vill jag må dåligt när jag äntligen mår bättre efter ett hemskt år? Hur jag än mår känns det fel.

/förvirrad tonåring

• Du kanske inte tror det men jag tyckte också så för ett par timmar sedan men jag har ett tips om hur du kan göra:
  Försök att göra saker du tycker om, lyssna på en låt som gör dig glad hoppas det funkar:)
  /Någon som inte säger sitt namn
• Hej! Jag förstår dig 100%, det som händer är att man blir så bekväm i att må dåligt, att det blir en del av sig själv, ungefär som en "identitet". Så när man kommer ut från den här bubblan efter en sån lång period är det läskigt att känna något nytt. Man är nog rädd för att må dåligt på nytt och behöva acceptera nya saker och det blir helt enkelt enklare att hålla fast vid sin vana istället.
  / M.K
• Jag har hört att ibland kan folk börja identifiera sig utifrån en skada eller tillstånd. Då menar jag att man t.ex får kronisk smärta och då tänker man på det och hur det påverkar livet. Kanske blir det som den mest avgörande delen i livet och till slut ser man det som sig själv. ”Jag heter (namn) och jag har kronisk smärta”.
  
  När du tagit det som den största delen i din personlighet och identitet, vad händer om det slutar göra ont? Vad händer med din identitet? Jag har hört att det kan varra svårt att släppa det och må bättre. Kanske det är något liknande med dig? Det kanske blir bättre om du hittar något/någon som du kan vara istället? Fotbollsspelare? Artist? Den trevliga personen som gillar att vara med sina vänner? Försök hitta någonting du kan vara som inte involverar psykisk ohälsa. Jag kan ha helt fel, men om du kan sluta se det som den viktigaste delen i ditt liv kanske du kan må bättre.
  /Gissar
• Jag kan känna igen mig i din situation. Mitt vardagsmående just nu är liksom noll. Det är varken upp eller ner. Lite känsloförlamad nästan. När jag har ångest med hjärtklappning och har svårt att andas blir det som en befrielse att faktiskt känna något.
  
  En sak som får mig att känna mig närvarande är när jag tränar. Då känner jag hur musklerna arbetar och att det får kännas att pressa mig själv. Det får göra ont på ett bra sätt för just då har jag kontroll. Så det kan ju vara ett tips. Hitta något du känner att du kan växa i. Det behöver absolut inte vara träning som i mitt fall utan något som DU vill. Musik, måleri, eller gå en kurs i hur du broderar en hatt. Vad vet jag.
  
  Prova och se vad livet har att erbjuda. Det kommer nog inte vara lätt att komma över viljan att må dåligt. Jag är ju där själv så jag kanske inte är den bästa att ta råd från. Men du är i alla fall inte ensam <3
  / Kram
• Jag tror jag förstår hur du känner. Man känner sig nog van vid att må dåligt och även om man har ångest så har man lärt sig leva med det på ett eller annat sätt. Det är som att det finns en mysig känsla i depression, och annat som att man på nåt sätt tycker om, att lyssna på musik som gör en ledsen och isolera sig. Jag vet inte hur jag kan hjälpa dig, men förmodligen är du bara ovan vid att må bra så därför känns det tomt.
  /Hej
• Inte så mycket till råd, men jag kan starkt relatera till vad du skriver. Under vissa perioder har jag mått mentalt dåligt och varit på dåliga ställen i mina tankar, dock kan jag inte hata det på något vis. Det är nästan lättare att må dåligt än att inte känna något, tomrummet är läskigare än att må rent av dåligt. Jag har ingen klar lösning men jag skulle helt enkelt rekommendera att prata med professionella då det absolut inte är hälsosamt att inte känna något från och till. Om dina ända känslor är ångest och deprimerande tankar, bör du söka hjälp. Det är klart att man kan använda sig av olika coping-mechanisms, dock löser det inte problemet. Du är inte ensam i att ha det som du har det.
  /Anonym 04a
  
• Lille vän, jag har ofta det i hjärnan och hjärtat. Det löser sig, jag lovar🥰
  /En tjej som inte har mått så bra