Panik - lämna sidan!

Jätteledsen över min bror som dog

Hej. Jag är jätteledsen för en sak. Min bror har dött, och ingen fattar att jag tycker det är sorligt. Det finns en flicka i klassen som nån gång sa ”Hur kan du tycka att det är sorligt. Du hann aldrig se honom.” För min bror dog nämligen innan jag själv föddes. Men jag vet att jag kunde ha fått en bror. Det är det som värker i mig. Ibland fantiserar jag att jag är med honom, men efter några minuter så vaknar jag upp ur mina tankar och tänker ”Det här är inte sant. Vad gör du människa? Du vet väl att han aldrig kommer komma tillbaka!” Sedan gråter jag en stund. Jag är så otroligt ledsen över det här och jag vet inte vad jag ska göra?
/Flicka

Svar:

  • Människor är väldigt duktiga på att känna empati. Egentligen är det kanske lite underligt att vi kan skapa enormt starka kopplingar till personer vi aldrig träffat, en karaktär i en film eller typ en penna. Eftersom jag sjunger i kör har jag varit med på ett par begravningar för människor jag aldrig träffat och trots det kan jag sitta i bänken tårögd. Liv som slutar och speciellt de som tar slut för tidigt är alltid sorgligt och det är definitivt inte konstigt att du kan bli ledsen.

    I ditt fall är det dessutom en bror du saknar. Det finns nog ingen jag skulle sakna så mycket som jag skulle sakna min bror om han skulle dö. Att du aldrig fick lära känna din bror tycker inte jag gör så stor skillnad i det. Om något kan det vara en sorg just att du aldrig fick lära känna honom. Att känna empati och sorg är så mänskligt det bara kan bli. Absolut inget fel med det.
    /Kille, 21
  • Hej. Jag har upplever precis samma sak. För ett tag sen fick jag veta att jag hade en tvillingsbror som dog i magen. Då började jag känna mig skyldig och det känns jobbigt fortfarande. Undra vad han skulle heta? Skulle han se ut precis som jag? Jag tycker att det finns ingen lösning direkt, men jag brukar tänka så här, att va bra att han dog för kanske han har fått ett bättre liv någon annan stans. Plus att tiden läker alla sår och du borde nog försöka tänka lite positivt. Jag vet, det är lätt att säga men det kommer bli bra:)
    /No one:(
  • Fina du, det är absolut inte fel att tycka att det är sorgligt - med andra ord, det är ALDRIG fel. För det här är faktiskt sorgligt, oavsett om man inte sett eller känt denna person som dött. Jag beklagar väldigt mycket över händelsen, och det är sjukt hur man inte kan vrida tillbaka tiden eller ångra det förflutna.

    Strunta i vad din klasskamrat säger. Människor förstår oftast inte andra människors känslor och kommer aldrig att göra det då de inte befinner sig vid samma position som denna människan, så det är dumt hur folk inte kan se det som sorgligt när de inte är i din position. Nu säger jag inte att du ska gå över din brors död, men försök att inte tänka på det på ett negativt sätt. Ju mer du gör det, desto ledsen blir du över hans död. Försökt istället att tänka positivt, att han nu befinner sig vid en bättre plats och var för bra för denna värld, att han tyvärr inte fick uppleva det dåliga utan vilar gör han och har alltid gjort det. ❤️
    /Anonym❤️
  • Vet inte vad du ska göra.. är också i sorg.. så trösten är väl att du inte är ensam <3
    /En annan tjej
  • Hej! Jag är 17 och fick i somras reda på att jag hade en dödfödd tvilling. Även fast jag aldrig hann lära känna den, så har jag ändå en saknad. I vårt omedvetna så tror jag att vi vet vad som hänt och känner en tomhet, precis som för vem som helst. Vi sörjer våra syskon som vi förlorat även om vi aldrig hann se dom. Jag tycker att det är otroligt modigt av dig att berätta. Var snäll mot dig själv och lyssna inte på dom trångsynta även fast det är jättesvårt. Vi saknar våra nära och kära, och det är helt okej! Du ska inte ändra på dig själv, låt hanteringen och sorgen ha sin gång. Även om det tar tid!
    /Solsken
  • Sorg är jättesvårt, för två år sedan så dog både min farmor och mormor på samma månad, vi var jättenära och jag visste inte vad jag skulle ta mig till. I sommras dog även min katt och det kanske inte låter så farligt men han var min bästa vän. Mitt tips till dig är iallafall att du måste komma ihåg, det blir bättre! Det kommer aldrig gå över helt men det blir bättre!
    /tjej
  • Det är självklart att känna sorg och det du beskriver är mycket väl en sak att vara ledsen över. Jag är ingen psykolog så kan tyvärr inte kunna ge dig tips på hur du ska göra. Jag kan helt enkelt bara säga att det är inget fel och du borde inte bry dig om dumma kommentarer som folk säger till dig.
    /Kille 17 år
  • Hej. Jag förstår din situation. Det är respektlöst av den tjejen att säga så. Min moster dog innan jag och min bror föddes, men både jag och min bror saknar henne mycket. För som du säger, jag vet att jag skulle haft en moster som hade varit här hos oss. Min bror har gråtit jättemycket och sörjt. Prata med någon om det, skolpersonal/förälder/kurator/präst. Tänker på dig.
    /Kille, 15 år
  • Skit i vad hon säger tro och tyck vad du vill♥️
    /Anonym 💜
  • Hej. Jag förstår dig. Jag hade en syster, hon dog vid födseln och före mig så jag hann aldrig träffa henne, precis som du med din bror. Jag har inte några tips vad du ska göra men jag förstår dig. Jag hoppas att det här meddelandet ska ge dig iallafall lite tröst .
    /Anonym
  • Mitt tips är att om du mår riktigt dåligt kanske du ska gå till kuratorn på din skola eller prata med dina föräldrar om det. Du har full rätt att gråta och om nån hånar dig bör det så säg ifrån.
    /En förstående
  • Förstår känslan, min mormors pappa dog när jag var runt 1 år och jag kommer inte ens ihåg han, men ändå så kan jag gråta för att jag saknar han så enormt mycket och nu har min morfar dött också, det gjorde inte saken bättre …
    //en annan flicka
  • Hej, det låter jättejobbigt. Jag önskar jag kunde vara hos dig och krama om dig när du fantiserar om honom. Ingen kan bestämma hur du ska styra dina känslor, du är du och det kan ingen ändra på. Jag förstår att det måste vara jättejobbigt. Vet du nån vuxen du kan prata med? Jag har själv mått dåligt väldigt länge, men efter att jag berättade för en vuxen jag kunde lita på så har allt känts mycket bättre.

    Den vuxna kan inte göra mer än att trösta dig och dela dina tankar så du slipper gå runt med dom hela tiden. Hos den vuxna kan du lämna allt som är jobbigt och fortsätta - betydde det jättemycket för mig. Jag går i samtal hos en präst, dom har total tystnadsplikt. Jag skulle till och med kunna säga att jag mördat nån utan att hon får säga det till nån annan. Hoppas du får nån vuxen du kan berätta för och dela dina tankar med. Det ordnar sig, så småningom <3
    /Det blir bättre, även om det känns jobbigt nu. Var modig. <3
  • Synd att han har gått bort, men tänk på det positiva. Jag förstår faktiskt hur det är att förlora någon som man älskar, min farmor dog när jag var 5 år och min farfar fick jag aldrig ens träffa. Förstår hur du känner och det är okej att vara ledsen.
    /h123
  • Hej! Jag är faktiskt i precis samma situation. Det har också kommit tankar i mitt huvud nu i tonåren om att jag skulle kunna vara med min syster i detta fallet. Jag förstår hur du känner och ibland brukar jag se det som något fint om man t.ex är med sin familj o äter middag så brukar jag få en slags glädjetår i ögat om att min syster skulle kunna vara med oss nu. Du behöver ej känna att det är konstigt på något sätt men försök att se det som en fin sak att du skulle kunna ha en bror!
    /Abbe1337
Till toppen av sidan