Viktigt att prata om du känner dig nere

Hej! Jag har alltid varit rädd för åska och blixtrar men förra året var speciellt. Jag fick panik varje gång jag såg ett mörkt moln. Det kunde leda till panik attacker och grejer som att inte vara utomhus, alltid behöva vara med någon osv.

Jag tyckte att det var löjligt att vara så rädd för något som nästan aldrig händer och det tyckte mina föräldrar med. Men detta påverkade min vardag väldigt mycket och jag kunde liksom inte göra något för rädslan tog över. Vissa gånger när det åskade kunde ja sätta mig på golvet och bara skrika.

Min mamma insåg senare att detta var otroligt jobbigt för mig. Att jag inte kunde göra något åt det. Så mamma frågade mig om hon skulle ta kontakt med en psykolog eller något. Jag var väldigt osäker och ville inte riktigt prata om det men jag sa ”kanske”. Mamma tog senare kontakt med skolkuratorn till att börja med.

Detta mötet var under skoltid och hon (skolkuratorn) kom och hämtade mig. Det var lite pinsamt först för att alla frågade osv. Första mötet var ok tills jag behövde berätta hur de kändes och vad exakt jag var rädd för. Jag började gråta (mycket) och fick ta en stressleksak som faktiskt hjälpte.

Jag gick till skolkuratorn i några veckor (kanske en månad eller 2) sista mötet var jätte bra. Jag kände mig lugn och kunde styra bort de oroliga tankarna och hade inte lika mycket ångest/stress. Tack vare henne så mår jag jätte bra idag och vet exakt vad jag ska göra när jag får ångest eller blir stressad över allt möjligt.

Vi pratade inte bara om åskan utan vi pratade om andra rädslor och andra saker som hände i mitt liv. Tack vare min mamma som tog kontakt med henne och hjälpte mig också otroligt mycket!

Med detta vill jag bara säga att prata alltid med någon ni litar på! Det är otroligt viktigt att få ur det som tynger eller känns jobbigt.
/Tjej :)

Till toppen av sidan