Panik - lämna sidan!
Svara varandra

Fler som har problem med bonusföräldrar och bonussyskon?

Jag har skilda föräldrar. Jag gillar min bonuspappa jätte mycket. Han tar liksom inte över mamma eller beter sig inte så mycket som en pappa till mig och min lilla syster. Men hemma hos min pappa är det annorlunda. Där bor jag, min pappa och min lilla syster tillsammans med min bonusmamma och hennes tre barn. Min bonusmamma och hennes barn har bott hos oss i typ 5 år och i början gillade jag henne. Men sedan blev det värre.

Först bodde hon inte ens hos oss men ändå bestämde hon massor över oss och ändrade i vårat hus. Till exempel en gång när jag och min lilla syster kom till vår pappa efter att vi hade varit hos mamma hade hon ändrat massor i VÅRAT hus. Jag tänkte inte så mycket på det då men nu när jag är äldre förstår jag att det inte är okej.

Sedan är det en grej till som är super jobbig, det handlar om mitt äldsta bonus syskon som är lika gammal som mig. Hon har bokstavligen tagit över min pappa. Min pappa är en sådan som har många gamla bilar och skotrar och traktorer och gillar sånt. Och min bonus syster gillar sånt. Hon brukar köra pappas ena traktor ibland och ofta köra skotern på vintern. Problemet är att inte jag är så bra på det och gillar inte det så mycket. Och då känns det som att han gillar henne mer än mig och det är jobbigt.

Det här var absolut inte allt som har hänt utan bara lite av det stora problemet. Jag har pratat med min pappa men han säger bara att man måste tåla lite förändring och att han alltid kommer älska mig och min lilla syster mest. Men ibland känns det inte som det 😔 Hoppas någon kanske känner igen sig och kan ge något tips. HJÄLP! VAD SKA JAG GÖRA?

/Anonym

Svar:

  • Har också problem med bonusfamiljer fast mina föräldrar är inte skilda! Min ena förälder dog och den andra träffade en ny för drygt ett år sen. Det är väldigt jobbigt och jag känner mig ständigt bortvald i min familj, precis som du. Min ena ”bonusbrorsa” (brukar inte kalla honom det) tar över min mamma helt och jag får aldrig vara med på familjeaktiviteter. Det får alla andra utom jag:( Vet inte hur jag ska hjälpa dig då jag själv har samma problem men jag vill att du ska veta att du är inte ensam:)
    /Vi går igenom detta tillsammans
  • Hej, jag förstår det, om du vill och känner dig bekväm med det kan du kanske fråga din mamma om du får bo heltid där om du vill. Jag har tyvärr inte så jätte många tips men annars kan du också prata med din mamma eller bonus pappa om ditt problem. Jag förstår känslan av att det känns så som nån inte älskar en, jag har typ alltid känslan i hemma när det är bråk. Vet inte om det hjälper dig eller inte men hoppas det, och glöm inte: det finns alltid nån som älskar hur man än är!<3❤
    /Hoppas det blir bättre❤
  • Hej, jag har varit med om exakt samma sak!! Som tur så är min pappa o min styvmamma inte tillsammans längre men under tiden de var det tog hon helt över. Vilket ledde till att jag och mina helsyskon förlorade över 10 år med vår pappa. Han bodde 60 mil ifrån oss och kom sällan och hälsade på eller tvärtom. Hon kunde tex skämta om de mest olämpligaste sakerna om oss och fick hon ett skämt mot sig så grät hon och VI behövde be om ursäkt. (Vi var enbart 7-11 år gamla).

    Jag känner igen mig i det du säger så väl. Min pappa vände också andra kinden till när vi försökte prata med honom. Det din pappa säger är en ren ursäkt! Han vill inte möta problemet utan be dig att bara "svälja det" o tysta dig. Det du ska vara försiktig med är att inte ta det med henne, för dey kan skapa riktiga problem! Som kan leda till sämre relation mellan dig o din pappa.

    Mina syskon och jag flyttade till mamma för att sippa henne. Om du inte kan flytta, försök att prata med pappa igen utan att bli arg, få honom att förstå att du inte mår bra och vill få egen tid med pappa. Hitta något som ni två kan göra tillsammans och ha det som en veckoaktivitet. Ta gärna med dig helsyster så hon inte missar tid med pappa. Det är fruktansvärt att missa tid med sin pappa, def är tid jag aldrig kommer få tillbaka med min. Jag hoppas verkligen att allt löser sig, lycka till! Kram
    /Frida 23
  • Prata!!! Du måste prata med din pappa ENSAM om hur du känner. Om det känns jobbigt att prata med honom, prata med din mamma angående det.
    //Anonym tjej
  • Hej jag fattar dig till hundra procent ❤️ Och vet själv hur det känns för jag själv har en bonuspappa och ja, han bestämmer för mycket. Och jag själv har en bonussyster. Och jag känner samma sak, att min mamma gillar henne mer än mig. Det känns som hon lägger stor skillnad mellan oss. Många andra känner samma sak. ❤️❤️
    /Mohadeseh
  • Jag känner igen mig i din situation men för mig började det redan när jag var 6 år och bodde varannan vecka hos min mamma och sen varannan vecka hos pappa och hans sambo. Jag har aldrig under hela min uppväxt när jag bott hos min pappa gillat hans sambo, vilket sen gjorde att jag blev utkastad som 14 åring och flyttade till mamma på heltid.

    Problemen jag hade var inte så stora i början när jag var lite mindre, 6-9 år, då var det mest att pappas sambo kunde säga saker till mig verbalt som typ ”snorunge” vilket jag inte brydde mig om under den tiden. När jag var 6-14 år då jag bodde hos min pappa varannan vecka så gled vi isär väldigt mycket pga jag och han hade olika sätt att se på saker, men när jag var mellan 9- 14 år så förstod jag att det verbala min pappa och han sambo sa inte var rätt och då började jag säga emot och började bli uppkäftig för jag fick nog av det dom sa.

    Under åren när jag hade problem med min pappa och hans sambo så försökte jag och min mamma förklara för dom att dom inte kunde säga såna saker eller göra visa grejer för det kan anmälas. Jag mådde även väldigt dåligt och hade ångest och fick agg mot min pappa för att han inte förstod mig. När jag var 13-14 år så blev min pappa fysisk mot mig och inte bara verbal, vilket ledde till att han kastade ut mig.

    Jag tycker att du ska fortsätta prata med din pappa och inte ge dig tills du får en förändring, du kan även be din mamma om hjälp att prata med din pappa om det (om dom kan prata med varandra så att säga). Du kan även berätta för din mamma och din bonuspappa hur du känner hos din riktiga pappa, eller ta hjälp av någon annan vuxen om dina problem med dina bonusföräldrar och bonussyskon. Du ska må bra av att bo hos båda din föräldrar och känna att du är välkommen och älskad.
    /15 årig tjej som blev utkastad som 14 åring
  • Jag bor också med bonussyskon och bonuspappa. Men för mig är det bättre. Förstår att det är jobbigt! Men du kanske kan prata med din mamma om det. Kanske hon kan prata med din pappa eller nått. Är ingen expert men lycka till!
    /Anonym:)
  • Hej! Vill bara säga att det är jättebra att du i alla fall trivs hos din mamma!! Angående bonusmamman tycker jag inte att det hon gör är okej. Jag tycker att du ska försöka ta upp det med din pappa igen, om han säger samma sak som innan tycker jag att du ska ta upp det med din mamma. Då kommer hon kanske ringa din pappa och berätta för honom utifrån hennes persiktiv och dina berättelser att du inte trivs där och att det måste ske en förändring. Då tänker jag att han får prata med din bonusmamma. Det kommer att bli bra <33
    / 14 årig tjej
  • Hej! Jag känner typ likadant hemma hos min pappa. Hemma hos mamma är det bara jag, min syrra å min mamma, men hos pappa är det jag, min syrra, min pappa, hans tjej å ett av hennes barn, (de två andra har flyttat hemifrån). Först tyckte jag att hon va jättesnäll men sen började hon ta över som att hon äger hela världen typ och skulle bestämma all inredning (inte ens så bra) när vi flytta å renovera hela lägenheten och hon kommer på massa regler för mig och min syrra fast de inte är hennes ansvar. Det är t.ex. att jag inte får ha något av mina grejer utanför mitt rum, får inte göra vissa saker å svära å sånt.

    En sak som har hänt flera ggr är att hon inte tycker att jag får ha min medecin nånstans utanför mitt rum. Eftersom att jag har ganska mycket adhd (framför allt att jag glömmer å har svårt me koncentration) så är det viktigt med rutiner för att jag ska komma ihåg att ta medecin. Jag tänkte att jag därför kunde ha den nånstans i köket typ bakom en växt eller i nån fin burk så de ser bra ut å då blev hon jättearg och lixom tog burken å slängde iväg den å blev sur. Då sa jag emot och då blir hon sur för att hon alltid ska ha sista ordet och hon visste att jag hade rätt, detta var en småsak som hon precis som alla småsaker gör till en stor grej.

    Jag får inte ens ha en egen åsikt. Så fort jag säger vad jag tycker blir hon så sur och bitchblickar och är dryg och typ skäller ut mig. Så kollar hon på min pappa (som när jag berättar för honom innan jag berättar för henne) ställer sig på hennes sida och jag får inte nåt stöd av honom för han vill stötta henne för att inte förstöra deras relation. Han sätter alltid henne först. Han säger oxå att han älskar oss mest men han sätter ändå alltid henne före mig och min syrra. 

    Hon bestämde var vi skulle bo fast min pappa betala typ 3 ggr mer än henne (han ville typ it ens bo där). Det här låter inte så farligt men det är saker hela tiden, konstant som lägger ihop sig och gör det jättejobbigt, som du oxå skriver. Tror du fattar och jag vet inte hur de thär ska hjälpa, men asså ville bara visa att jag typ förstår dig och allt. Jag tycker det är ganska nice å snacka med min mamma om det å så, för kan liksom prata ”skit” om henne till min mamma. Jag brukar oxå försöka hitta lösningar som är mittemellan och prata med min pappa (lite brutalt ärligt) så han verkligen fattar hur jag känner. Då brukar det bli bättre iaf i några dar :)
    /Selma
  • Jag har också mått dåligt både med min bonuspappa och riktiga pappa, du är inte ensam. När det känns som att din pappa gillar din bonussyster mer så tror jag inte att det är sant, han är nog bara glad att de har något gemensamt. Hoppas det löser sig<3
    /Bubben
  • Jag har typ exakt samma problem, jag brukar bara försöka att inte tänka på dom men jag brukar också snacka med min mamma om sånt här.
    /tjej, 15

Mer på UMO

Artikel

Hur ser din familj ut?

Familjer kan se ut på många olika sätt. Vilka ser du som din familj?

Till toppen av sidan