Jag fick missfall

Jag blev gravid som 16 åring, när jag och min pojkvän bara varit tillsammans i någon månad.

Vi hade varit tillsammans i två månader, har alltid haft regelbunden mens och p-piller. Men så hände det. Jag blev gravid.

Mina känslor var i olika vågor, först blev jag rädd, arg och besviken på mig själv. Jag var ju bara 16 år! Vad skulle mamma säga? Hur skulle JAG kunna ta hand om ett barn? Jag kände ju knappt honom. Vi hade dessutom ett distansförhållande. Det tog ungefär 6-12 timmar att åka till varandra, hur ska vi klara det med ett barn?

Jag gjorde testet hemma hos honom, jag berättade för honom och han reagerade på samma sätt som mig. Men när vi pratat igenom och den största chocken lagt sig bestämde vi oss för att behålla.

Min mamma blev väldigt arg och besviken på mig, hon kunde knappt se på mig, än mindre prata med mig. Hans mamma stöttade oss dock i beslutet vi tagit.

Jag ringde barnmorskan och fick då reda på att jag var gravid i vecka 5+6 och var beräknad 20/12-2014. Vi var på kontroller och allt såg bra ut.

Men på sommaren i Juli månad den 15 för att vara exakt var det något som hände. Vi var på en "minisemester" och jag fick kraftiga blödningar och väldigt svåra smärtor. Jag var då gravid i vecka 15+2.

Ambulansen kom och vi åkte in. Det visade sig att vårt lilla barn inte levde längre. Det hade varit något med hjärtat som inte stod rätt till, det hade dock inte synts på det ultraljud jag hade gjort tidigare.

Jag kan ännu inte förlåta mig själv för det. Även om jag inte kunnat göra något.

Jag hade kunnat sitta med en bebis på snart 1 år. Men livet blir inte alltid som man har tänkt sig och det är så det är ibland. Alla vill ha det där lyckliga slutet, men alla får inte det.

Att vara gravid var det bästa jag kunnat vara med om.