På andra sidan depressionen och så tacksam att jag höll ut!

Jag har mått dåligt, varit nere på botten från att jag var 11 till ungefär 17 år. Jag insåg inte under den tiden att jag faktiskt gick igenom det som klassas som svår depression, tillsammans med ångest, panikattacker samt social fobi. Allt kändes så hopplöst under dessa år. Det var inte förrän jag skulle börja första året i gymnasiet, efter år av självskada, svält och extremt mörka tankar, som jag bestämde mig för att jag inte orkade må dåligt längre; jag behövde en förändring och att det var dags att söka hjälp.

Så, jag berättade i första hand för en sköterska på vårdcentralen om min grova ångest, och hon gav mig stöd och undrade om jag ville få en remiss till BUP. Därefter blev jag kontaktad av BUP, träffade min fantastiska terapeut, började gå sk. kognitiv beteende terapi (KBT) och fick även några olika mediciner för ångest och depression. Från att inte kunna ta mig upp ur sängen, gå igenom en korridor i skolan, ha huvudet ned i golvet, självskada etc, kunde jag helt plötsligt redovisa för en helt annan klass utan att knappt känna nervositet, gå och handla själv och vara allmänt gladare! Vilken förändring det blev så fort jag sökte den där hjälpen och delade med mig av det som jag tyckte var så jobbigt.

Idag har jag gått ut gymnasiet och ska snart börja studera till socionom - ett yrke där jag kan hjälpa folk att må bättre, precis som de människor som hjälpte mig när jag behövde det för flera år sedan! Att jag klarade gymnasiet, med bra betyg dessutom, fick flertalet vänner, en pojkvän, ett jobb och nu snart ännu en utbildning kändes så långt borta innan jag sökte hjälp. Det var mörkt och hopplöst, men nu på andra sidan tunneln är jag tacksam att jag höll ut, för det blev ju bättre tillslut!

Summan av kardemumman av denna berättelse är att det inte är någon skam i att söka hjälp, det är rent av modigt! DU förtjänar att må bra, även om det inte alltid känns så. Prata med dina föräldrar, syskon, vänner, lärare, kuratorn eller vem som helst - jag lovar att det finns hjälp att få om du sträcker på dig och vågar söka den. Du förtjänar allt bra, så snälla ta för dig!

/päronjouice

Till toppen av sidan