Mina föräldrar litar inte på mig för att jag en gång ljög, vad ska jag göra?

Hejsan! Jag är 15 år och lever just nu ett rätt så tråkigt liv. Jag går upp i tid, tar mig till skolan själv, 100% närvaro, väldigt höga betyg, ambitiös, tar det lugnt efter skolan och går på träningar. Är med kompisar då och då men är ganska ensam annars. Med andra ord är jag väldigt skötsam, trots att jag kan ha viss attityd mot mina föräldrar (men då förtjänar dem det!).

Iallafall så ljög jag en gång och sa att jag och mina två kompisar skulle tälta, när vi i själva verket var ensamma i ett hus och drack alkohol. Min kompis fick alkoholförgiftning, min andra kompis drack inget alls och jag själv drack minimalt (första gången) var inte det minsta påverkad. Efter denna ”brutala” händelse så litar mina föräldrar inte på mig.

Jag får inte vara hemma själv då det finns risk att mina kompisar kommer hit (?). Jag får inte vara ute sent, måste berätta vart jag går och vad jag gjort (okej till en viss gräns, men det blir som förhör). Jag känner mig extremt begränsad, som att jag inte får göra något alls!

Jag skulle vilja ha ett fartfyllt liv med roliga händelser och minnen, jag är liksom tonåring och känner att jag kan ta ansvar och vara pålitlig, men det finns varken möjlighet eller utrymme för det. Vad ska jag göra? :(

/#Måskito

• Vet inte hur länge sen det är detta hände, om det bara är några veckor så tror jag det blir bättre om du vara väntar. Det var som du sa lite tvär vändning och de blev säkert väldigt oroliga. Om det inte blir bättre snart vore det kanske bra att prata med dem, berätta hur du känner
  /23
• Hej! Detta har hänt mig också. Det kommer ta tid för dem att lita på dig. Men börja med att visa ganska mycket om hur ansvarsfull du är. Exempel jag ska gå och plugga, tvätta, laga mat, låsa dörren, ta hand om dig själv om du är skadad och så vidare. Dessutom kan du säga att jag är tonåring ni kan ringa mig hela tiden eller ha på min plats istället för att inte låta mig gå. Hoppas något hjälpte<3
  /lylb
• Förtroende är lurigt på det det viset. Tar väldigt lång tid att bygga upp men kan försvinna av en enda händelse. Dina föräldrar blev nog oroliga när de fick veta att ni drack alkohol och att ni gjorde det på ett sätt som ledde till alkoholförgiftning, något som kan bli väldigt farligt. Dessutom är du ung och borde inte dricka alkohol. Sen är det förstås tråkigt att känna sig allt för övervakad och som tonåring vill man ju gärna bestämma själv. En tråkig lärdom när jag blev äldre var att jag hade inte koll på läget och mina föräldrar hade rätt. När det kommer till att bygga upp förtroende handlar det om att att börja litet. Börja dela med dig självmant om vad du ska göra och när du kommer hem. När du kommer hem kanske du kan berätta lite om vad ni gjort. Då visar du en transparens och om du självmant delar med dig finns mindre anledning att kontrollera. Nu kommer de nog anta att det finns alkohol när du träffar vänner så var transparent med det också. Exempelvis om du ska på en fest och du vet att det kommer drickas kan du berätta det och fråga om ni kan köpa något alkoholfritt alternativ så du kan vara med utan att själv dricka. Kanske alkoholfri öl. Långsamt kommer de nog börja lita på dig igen. Att dricka alkohol är inte fullt så fantastiskt och spännande. Det kommer finnas gott om tid för sånt när du är lite äldre. Vänta med det.
  /Kille, 22
  
• Jag har många gånger haft samma problem. Det lönar sig att försöka jobba upp pålitlingen av föräldrarna. Att vara 15 är jobbigt, jag vet. Man vill så gjärna leva ett liv med många roliga, och tråkiga minnen. Du kan försöka visa att du går att lita på.
  /den som inte kan säga stopp
  
• Hej. Jag har haft samma problem när mina föräldrar inte kunde lita på mig längre. Jag sa till dem att jag bad om ursäkt och att jag ångrar mig. Du kan säga till din förälder att det känns jättedåligt att de är besvikna, men att du ska försöka göra allt för att få tillbaka deras förtroende.
  // person med samma problem
• Hej ! Har också haft föräldrar som är väldigt stränga fast man gör något fel , tror dem att man gör det hela tiden. Snacka med dom , säg till dem hur du känner för det , du kan kanske må bättre med vissa kompisar än andra. Mina föräldrar litade först inte på mig häller, men allt tar sin tid. Dina föräldrar kanske kan lära känna dina vänners föräldrar , oftast hjälper det, då har dem även en kontakt till varandra. Jag själv har varit den som inte fått gått ut vart jag velat , vart jag vill, eller sånt . Men sen börja jag göra de o berätta till mina föräldrar om de vill se mig glada får dem acceptera de jag vill i mitt liv , jag kan inte sitta morgon till natt o bara plugga , o inte ha kul.
  /Tjej på 16 år:)