Kompisarna sa att jag dödat ett barn

Att gå igenom en abort i 15 års åldern är skit. Man är ung och kåt och dum och misstag händer. Jag blev gravid när jag var 14 och sa till min mamma dagen jag tog graviditetstestet på ungdomsmottagningen. Jag ringde abortmottagningen direkt och fick en tid på min födelsedag ...

Det gick i alla fall bra, jag var bara i vecka 6 så det blev bar en medicinsk abort. Aborten gick bra. Jag mådde lite illa på sjukhuset och spydde två gånger dock. Jag blödde några dagar och hade blodblandade flytningar i några dagar till.

Jag har alltid varit osäker på hur jag kände mig efteråt. Jag kände att jag gjorde fel men att jag ändå inte kunde ta hand om ett barn.

De flesta av min kompisar var stöttande och min pojkvän var med under hela aborten. Men vissa ”kompisar” tyckte väl att det var roligt och okej att skoja om min abort t.ex. ”kolla bebisen där, en sån har du dödat”.

Det var inte riktigt någon som fattade hur jag kände. Jag hade ungefär en panikattack per vecka pga aborten för att jag tänkte att jag hade mördat ett barn. Jag kände att jag aldrig skulle klara av att gå igenom en graviditet nu vid min ålder, men fick samtidigt skuldkänslor för att det fanns folk där ute som försökte skaffa barn men som inte kunde. Och här är jag och skiter i mina chanser.

Ingen förstod riktigt, hur mycket jag än förklarade, men det är okej. Jag var en av dom första av mina vänner att förlora oskulden och den enda som någonsin gått igenom en abort, så jag kan fatta att dom inte riktigt kan förstå.

Själva aborten var inte så traumatisk bortsett från illamåendet. Men hur jag kände efteråt var oklart. Jag hoppas jag kan hjälpa er som söker svar att förstå och er som behöver stöd att känna att ni inte är ensamma.

/Anonym

Till toppen av sidan