Sjutton år och gravid
Hejsan, jag är nu 17 år och ska berätta lite om hur min graviditet har sett ut i början och hur det känns nu. Jo allt började då med att jag var lyckligaste tjejen i världen som nyss hittat min riktiga kärlek, allt kändes perfekt men så kom den månaden i juni som min mens inte kom.
Jag tänkte först att den bara var lite sen, men efter 1-2 veckor bestämde jag mig för gravtest. Tog de där gravtestet för över 100 kr som var 99 % säkert och tänkte att nä jag kan ju inte vara gravid...
Men jo, den visade att jag till och med var i 4:e veckan.
Jag började storgråta och fattade inte riktigt att det var sant.
Min kille som är 20 år blev ju såklart super lycklig men jag..?
Jag berättade för mamma och pappa och sa att jag inte riktigt visste hur jag skulle göra så fick börja gå hos en kurator och prata med henne hon fick också träffa min pojkvän och min mamma för att höra vad dom sa om allt.
Till slut beslutade jag mig för en abort, jag var säker på att jag skulle må riktigt dåligt av de och ville få de klart fort som möjligt. Men allt kändes bara så fel?
Hörde min kille gråta en skvätt på kvällarna och jag grät i för jag visste inte om detta var rätt.
Två dagar innan aborten skulle ske ringde jag och avbokade efter en sömnlös natt med mycket tankar och funderingar! Mamma hjälpte mig fixa en barnmorska och allt och nu kändes allt så JÄVLA BRA!
Nu är jag i vecka 21 IMORGON och det känns helt sjukt underbart, detta valet är nog det bästa jag någonsin gjort! När man känner små sparkar gör en nästan tårögd för det är verkligen sant, MIN bebis är där inne :')
Det jag vill förmedla med detta är, om du nu skulle vara ung och gravid och har beslutsångest (inte vet hur du ska göra) så SKIT I ALLA som försöker förklara för dig vad som är de bästa och blablabla. Känner du långt inom dig att det känns fel med abort så gör inte den!
Jag vet att detta va kanske dumt att inte vara mer noga med skydd och kommer nu få gå om ett år på gymnasiet men de är de fan värt :)
Jag har också blivit en mycket starkare människa på denna tiden, innan var jag hon som drog sig tillbaka och inte vågade sticka ut, men jag har bevisat för mig själv och andra att jag är så sjukt stark och vågar sticka ut! Jag har gått igenom detta med ÄKTA vänner och underbar familj & pojkvän.
Får nu massa meddelanden om vilken fantastisk person jag är som vågar gå ut med de, men de är för jag är en stolt blivande mamma :)
(Innan ni blir gravida så skydda er och slarva inte med p-pillrena som jag gjorde)
