Kompisarna pratade skit om mig

När jag gick i 5:an hade jag stor ångest. Allt var jobbigt och det kändes bara som att jag ville dö. I början av terminen började en ny tjej vi kan kalla henne för L, hon verkade jättesnäll och vi blev bästa vänner typ ett halvår senare. Vi gjorde allt tillsammans och det var jättekul! Jag hade ju såklart mina andra bästa vänner A och E. Alla började hänga och vi hade kul ihop, jag började gilla livet igen.

När vi började 6:an hade jag och A glidit ifrån varandra lite, sen hade vi ett bråk. Hon blev arg för något som hände i idrottssalen, jag typ slog en boll ur händerna på henne. Sen gjorde vi miner mot varandra för jag var fett arg för hon blev arg. Jag sa förlåt men såklart ville hon inte lyssna.

Sen började jag bara vara med L och E. Det var kul men L ville aldrig göra något, hon skulle alltid säga något så hon inte kunde. Jag och E fortsatte va och jag hade den bästa tiden någonsin. Senare fick jag veta att A hade snackat skit om mig bakom min rygg till L och E. E lyssnade inte men L ignorerade mig såklart. A och L var fortfarande bästa vänner med E men det var lugnt. Dom brukade aldrig vänta på henne eller typ prata med henne.

När vårterminen började så var E och jag ensamma och va hela tiden. Jag var jättelycklig och visste att det skulle bli det bästa året någonsin. Det gick några veckor, typ 2-3 och då hände det som förändrade allt.

I klassen var det mycket drama, vet inte vad som hände, jag stod med mina kompisar, inte E tyvärr. Vi stod och pratade om vad vi hade för lektion när O kom. En jobbig kille som skvallrar hela tiden. Han gick fram o bara, hej va gör ni, vi svarade att vi inte gjorde något. Sen sa han helt random, pratar ni skit om L. Vi sa nej vad tror du. Sen gick han, sen kom L och sa att vi pratat om henne, vi sa nej och förlåt. Hon sa att det var lugnt, hon blev typ klassen populära, alla lyssnade på henne.

Hon och E skulle va den dagen, dom hade inte varit på länge. Jag var med en annan tjej, V, vi hade kul och sen skickar E, varför snackar ni om L. Vi förklarade och jag blev ledsen, det var här allt hände. Dom började ta upp saker jag gjort för 3 år sen och var arga för det. Jag var ledsen och bad om ursäkt, dom sa att det var ok men att vi bara va vänner. Jag blev ledsen men V tröstade mig.

Den stunden funderade jag på självmord, jag skar mig mycket i några veckor. Jag vaknade upp en dag på sjukhuset, kom inte ihåg så mycket men hade försökt ta självmord tydligen. Sen såg jag en speciell person på sjukhuset, det var E. Hon var där för att trösta mig, då blev vi bättre vänner. Sen gick det ett rykte om mig i hela klassen och vissa prata mycket om mig.

Jag och E är bara vänner just nu, men väldigt bra vänner, vi ska sova över snart. Hoppas det blir kul och att vi kan starta om. Saknar henne så mycket. Den bästa vännen för mig, det kommer hon alltid vara.
/En negativ och glad person

Till toppen av sidan