Han var inte värd mig

Vi alla blir kära för första gången vid olika tillfällen och olika åldrar. Jag har såklart blivit småkär när jag var liten, men det är ju inget seriöst. Första gången jag blev "seriöst" kär var i fjärde klass och man kan säga att den växte för åren som gick.

Nu går jag i åttonde klass och jag minns som om det var igår. Vi kan kalla killen för "E". E gick på min skola när jag först började där och det kändes så konstigt. Jag brukade aldrig ha problem med att prata med killar, men med han var allt annorlunda.

Min mage slog hundra voltar och blev så varm inombords. När han var nära mig kändes allt möjligt. Han brukade ge mig komplimanger som: "Du är verkligen söt idag" och "hur kan du vara så bra". Det tog en tid innan jag förstod att jag var kär. Även att han gillade MIG!

Tråkigt nog var det försent, jag blev kär för sent! Hör ni hur det låter? JAG BLEV KÄR FÖR SENT! När jag äntligen förstod var "problemet" var hade hans känslor börjat försvinna. Jag var inte tjejen som han senare gillade utan det var min bästa vän, och det gjorde riktigt ont.

Det skedde bara några år senare, typ i sexan. Hon blev den "gamla jag" och det tog riktigt hårt på mig och det gjorde det ett långt tag tills jag insåg fakta. Han var inte värd mig och inte bra för mig.

Vi var inte menade för varandra för idag har jag hittat min drömprins. Han är allt jag någonsin har önskat mig, mer än så. Så hitta eran prins/prinsessa eller den som ni blir lyckliga med! Fastna inte framför en person som inte lägger tid på dig, det finns någon där ute som väntar på att bli hittad.

/Hon som hittade sin drömprins