Anmärkningen i högskoleprovet gjorde mig stark
I många år efter studenten så kämpade jag med högskoleprovet. Det är ett prov som hålls två gånger om året. Resultatet på det avgör om du kan komma in på din önskade utbildning. Det tog fyra år och sammanlagt åtta prov innan jag tillslut kom in på min drömutbildning. Men i början var det svårast. Det blev mycket dålig sömn och panik för att jag inte kollat busstidtabellerna på provdagen, ångest under proven förekom också.
När jag hade mitt tredje prov våren 2015 då hände något som var minst lika illa. Efter första provpasset så tog provledaren in proven. Han hade sagt åt oss att lägga ner pennan. Jag började då att fylla i kontrollpappret som man kan rätta på kvällen. När provledaren kom till mig så sa han: "Du la inte ner pennan. Jag ska skriva anmärkning för det." Får man anmärkning så kan man få en del av provpasset eller hela bortförklarat.
I mitt fall så handlade det om hela. Jag blev extremt chockad. Jag mins inte vad jag sa. Man får inte fylla i kontrollpappret för än provledaren har samlat in svarsformuläret.
Men trots det så hade jag gjort mitt val ingen ångest var välkommen. Jag var tvungen att hålla det löftet. Jag klarade mig också från att börja spy. Jag bestämde mig för att göra så bra jag kunde på resten av provpassen och när jag senare lugnat ner mig så pratade jag med provledaren. Efter provet så mailade jag ansvarige och förklarade och fick i svar att jag inte skulle få provpasset borträknat men att jag skulle ta med denna regel till nästa prov.
Efter denna ofattbara händelse så tordes jag knappt röra mig efter varje provpass. Men jag blev också väldigt stark. Om jag klarade av att få en anmärkning utan att få ångest då kunde jag klara vad som helst under provet eller en liknade situation.
Men efter våren 2017 när jag skrev provet för sista gången så valde jag själv att bli provledare på högskoleprovet. Jag råkade då ut för två killar som fick anmärkning. Den ena fet markerade svaren efter provpassets slut vilket inte heller är tillåtet. Jag var tvungen att skriva anmärkning för det. Det enda som var värre än att få en anmärkning på högskoleprovet var att ge någon annan det.
Killen blev både chockad och ledsen när han fick höra att han kunde få ett helt pass borträknat. Men jag lugnade honom med att han kunde maila och förklara till ansvarige. Då tackade han mig. Trots sorgen och obehaget i det så kände jag ändå att jag hanterade det bra. Den här anmärkningen har gjort mig så stark. Jag känner idag när jag skriver svåra tentor att jag kan klara vad som helst i situationen utan att få ångest eller panik.
När jag vaktar högskoleprovet idag så vet jag precis vad provdeltagarna går igenom. Jag gillar att hjälpa dem. Tack vare min egen anmärkning så kunde jag hjälpa en annan provdeltagare. Det spelar ingen roll om det bara blir han eller många till. Jag kunde hjälpa någon och jag har blivit så stark av den. Jag skulle aldrig någonsin göra min egen anmärkning ogjord.
/Student på 24 år